Shabby Chic "på riktigt"

Idag på förmiddagen har jag hämtat lite möbler jag köpt.
De stod i ett hus som är ganska litet och där trappen till övervåningen trängdes med en svällande murstock av den gamla typen.
Som extra utmaning svänger trappan längst ner.
Den som orkat läsa så här långt har förstått att de flesta möblerna stod på övervåningen.

Skänken stod på undervåningen som tur var. Även den en utmaning och jag tackar försynen att man valt att lägga toaletten till höger ute i hallen. Inte av nöden utan för att jag kunde öppna dörren och komma runt kröken med en del av skänken inne på dass.
Snygg skänk med sparsmakad dekor och munblåsta glas.

I samma serie finns denna tvålådiga, lättplacerade byrå. Samma lilla knosa i nederkant som skänken på förra bilden.

Lavoar med diskret vinkel på bakstammen.

Allmogebyrå som huggen ur ett granitblock. Senare beslag. Grovhuggen baksida.

Ytterligare en byrå, denna gång med fyra lådor. Som handlare känns det positivt att kunna erbjuda olika val beroende på kundens behov.
- En byrå var det ja. Ska det vara två, tre eller fyra lådor?
- Fyra.
- Fyra lådor? Man tackar. Vi har den i brunt.

Hantverkare......

....fanns det gott om förr. Idag köpte jag dessa skolplanscher på jätteloppis i Tidan.
Jag passade samtidigt på att köpa karamellen jag skrev om här.
Fyris av Skawonius som porslinsbloggen upplyste mig om.

SNICKARE

SMED

SKRÄDDARE

Dåtidens Wikipedia. Många redskap att diskutera kring när fröken Ahlström regerade i klassrummet.
Om man varit en snäll gosse fick man hedersuppdraget att gå till kartrummet
och hämta en plansch.
Idag skulle jag inte gå på den lätta.

Compact Living

Antikvärlden är en skrymmande företeelse. Nu har jag köpt in två hem vilket resulterar i att jag måste utnyttja varje ledig yta jag har. Lediga ytor är ju inget jag varit bortskämd med tidigare så framtiden kommer att innehålla en och annan utmaning.
Dessa utmaningar lockar fram filosofen i mig.
Varför utsätter jag mig (och min omgivning) för detta?
Är detta livet?
Likt Sisyfos bär jag upp och ner, dag ut och dag in, år ut och år in.
Ingmar Bergman undrade var musiken kommer ifrån, jag undrar var alla prylar kommer ifrån.
Tänk att få se staplat på varann allt man burit runt. Kommer det att räcka till månen fram och tillbaka? Eller Samarkand? Eslöv? Töreboda?
Ja, varför håller jag på?
Förmodligen för att det är så förbaskat roligt!

Bland mycket annat finns från vänster: Karlskronas Dukat, Rörstrands Fokus, Atterbergs Negro, och en liten vas som heter Stardust kort och gott. Ingen tillverkare angiven.

Berit på vår kitschavdelning får glädjas åt en norsk väggtavla.

Vajlet på femtitalsavdelningen gillar Stardust skarpt.

Super-Kitsch! utbrast Berit när kattbringaren packades upp.

Ganmar

Under gårdagen levererade jag en möbel till en kund i Karlstad. Ett välkommet avbrott i det betungande arbetet som handlare. Väl framme möts jag av en glad, trevlig och intresserad kund som har massor med roliga saker att titta på. Jag fastnade särskilt för ett notställ i jugend.
Det hade jag gärna tagit med mig hem.
Lätt upprymd styrde jag hemåt igen, det finns mycket jobb på hemmaplan så det kunde inte bli en heldagsutflykt.
När jag passerade Kristinehamn såg jag en välplacerad skylt med LOPPIS, ÖPPET.
Min tidsuppfattning växlar genast in på optimistiskt läge och jag svänger i pilens riktning.
Det är en loppis som funnits i ett antal år så fyndchanserna känns begränsade, men, man vet ju aldrig.
Radar på och vandring genom hyllraderna. Lyfter här, tittar där, glasögon av och på, hej och hå.
Det jag fastnar för är en skulptur i terrakotta, en liten bisonoxe.

Georg Ganmar får inte någon klocka att ringa i den inflationsdrabbade minnesbanken.
Skulpturen har något visst, å andra sidan vet jag att jag ibland är ganska ensam om att tycka så.
Jag tackar för mig och går ut till bilen och min assistent och tar fram det nya hemliga vapnet.
För mig som började min telefonkarriär med att prata med en telefonist och be att få bli kopplad till mormor på Väsa 35 känns iPhone som rena James Bond-grunkan.
Jag kopplar snabbt upp mig.
Georg Ganmar, skulptör, står det på Amanda, vilket jag härmed slår ett slag för.
Jag går in i butiken igen med orden:
- Jag ångrade mig.
- Jaså, du har ringt nån, säger handlarn som varit med förr.
- Nej, svarar jag som också varit med ett tag.
Vi gör affär och Balder Karlsson ser gillande på mig när jag återvänder till bilen.
Sedan slår det mig att jag hört talas om en ny stor loppis som ligger vid E18 i Kristinehamns utkant. Stor ska den vara och stor är den när vi kommer dit.
Så stor så jag snabbt blir trött. Jag känner att det inte är mitt forum, här finns ingenting för mig och prisnivån är alldeles för hög.
Då känns prisnivån bättre när jag återkommer till hemkommunen och tittar på ett hus jag sett på nätet. Nyrenoverat hus, stor altan med fin utsikt över Vänern, strandtomt med brygga OCH
en stor maskinhall att fylla med roliga saker.
1,5 mille är billigt, mycket billigt.

En dag på jobbet

Idag åkte jag till en loppis på landet. Jag hade blivit ditbjuden tidigare men inte haft möjlighet att åka. När jag blev uppmanad igen igår, lovade jag att komma genast.
Om inte, hade historien säkert upprepat sig.
När jag väl var där hittade jag bara några roliga småsaker i lokalen.
Lite tunt, men jag kunde se det som en trevlig utflykt.
Vi hade tidigare tittat på ett riktigt snyggt dammbygge i trädgården som jag tog bilder på.
Det kommer att tjäna som inspiration under vintern.
Sen................gjorde jag en Movarpare.
Jag kom in bakom kulisserna och hittade en antik skrivbordsstol i ek.
Därefter dök det upp en stort kar i koppar, lagom längd för vedklampar.
Och sedan dukades det upp:

Gamla underkläder av den trevligare sorten, inte Spirella-tantens rustika korsetter som gav
bondgummorna ett nytt liv.

Damasker á la J v Anka, löskragar, Hakons malpåsar, papiljotterna Ingela Lyx parade med hårspännena Blue Bird. Kängsnören, hårnät och stoppgarner. Örhängen i plast.

Luxus, Vita Hästen, Sockerskorpor, Luftskyddslotteriet, Rain Guard, Marabou Rio Nötkola,
Findus marmelad, SalveKvick m. m.

Vem skall ha rak-kyssen? frågar den lilla rakduken. Fruktknivar i lösvikt, luffarslöjd och
några baby/barndetaljer. I lådan ligger små strips med bokstäver insydda så man kan märka
barnens kläder. Förmodligen ska de sys in som hängare innanför kragen.

En förunderlig gräddsnipa? från Tilgmans, Socker-maja från Gefle och Erasco 500,
Ett luktfritt myggmedel från tiden då kemikalierna var elakare än idag.

Boken Kokfrun, Hakons kokbok, Priskuranter från Skriv & Ritboks-Aktiebolaget, sedermera Skrivrit, anno 1926 och 1927. Ett gäng tidstypiska jultidningar, en 60-tals almanacka från VIVO
samt publikationen Husmodersgymnastik från Lingiaden 1949.

Caltex bytte namn till TEXACO på 60-talet.

Wiskadals Postorderkataloger från 1962 till 1966 plus en udda Rowell's 1964 och KF:s
hus och trädgårdskatalog från 1963.
Det lönar sig att fråga om det finns något mer på lager.

Västsveriges största loppmarknad

Loppis i Tidan. Västsveriges största loppmarknad. Imponerande, inte sant?

Strax utanför samhället Tidan ligger Sveriges svar på "Broarna i Madison County".
Undrar om Clintan varit i närheten av denna?

Några säljare har riktigt roliga bord att visa upp. Här är det puts på grejorna.

Den vänstra är JIE om jag minns rätt, den högra Rörstrand.

Vilken karamell! Omärkt. Om jag hade tillverkat den hade jag försett den med signatur

Det stora fatet är Tilgmans. Marian Zawadsky ligger bakom den designen.

Som en snabel sticker den upp ur havet av glas och porslin. Förmodligen tysk.

Svamplampa. Kosta Boda. 650:-

Översiktsbild från en av hallarna.

Mon Amie hos en annan säljare.

Blandat. Den stora tror jag är Olle Alberius.

Samma säljare, nya godbitar. Väggfatet med spelemannen tror jag är Tilgmans.

Den här pampiga golvurnan är tveklöst Tilgmans. Marian Zawadsky igen.

Gissa designen. Vinn 10% rabatt hos Skaffaren.

..med den rätta smakbrytningen

Idag hade vi bestämt att vi skulle åka till Hjalmars ställe. Vi hade bestämt möte med ett par som har god lokalkännedom. Hjalmar bodde nämligen i väglöst land, djupt inne i det trolska Tiveden.
Vi skulle träffas vid en korsväg och där fanns, helt naturligt, en lanthandel. Förr kunde man alltid räkna med att det fanns en affär där flera vägar möttes. Såna ekvationer går inte ihop idag.
Lanthandeln hade upphört sedan länge, nu fanns en loppis istället. Vi hade anlänt i god tid så det fanns en förhoppning att loppisen skulle vara öppen, men det visade sig att det var stängt.
Vi fick glädjas åt den gamla skylten på uthuset istället.

Våra vildmarksguider anlände och vi åkte mot de djupa skogarna.
Batterierna tog slut i min kamera så det blir inga bilder från det lilla huset i skogen.
Jag kan inte låta bli att förundras över att man i någorlunda modern tid väljer att bygga sitt hus långt från allfarvägen, utan varken el, vatten eller telefon.
Bara att bära materialet till huset, vedspisen i gjutjärn, dörrar och fönster genom sankmark och oländig terräng är en prestation i sig.
Och här pratar vi inte om nån kraftkarl heller, Hjalmar var liten till växten.
Vi valde att fika vid det lilla båthuset/verkstaden nere vid sjön och vi hörde tystnaden.
Det enda ljud vi hörde från civilisationen var något enstaka flygplan som passerade över oss.
I båthuset stod Hjalmars skidor kvar med spetsarna pekande mot ett fågelbo, kvar sen i somras.
Ytterligare en av nybyggarna i Tiveden hade dragit bort.
Hjalmar dog för några år sedan. På vägen tillbaka känner jag att jag verkligen fått uppleva något speciellt. Inte som en bra konsert med Stones eller Springsteen men lika stort och mycket annorlunda.
Det är stort att vara annorlunda.