Som solen och fåglarna

Efter en, i mitt tycke, osedvanligt kall och regnig vår kändes det skönt att hitta solen i form av denna ganska ovanliga IRA-burk.
Ett nedslag hos Lillstugan's Loppis och Kuriosa gjorde dagen ljusare.
Jag återkommer imorgon med interiörbilder från loppisen som ligger i Hova, nära E20.

Fåglarna får representeras av det här uppläggningsfatet vars make jag inte sett tidigare.
Är det någon av läsarna som har en susning?

Vad får man för en tia?

En tia är inte mycket värd idag.
Det är faktiskt en sanning med modifikation.
Om man handlar i den lokala second hand-butiken kan man få en IRA-bricka och sex glasunderlägg. I gott skick, dessutom.
Då är en tia värdefull.

Vill man ha en 25 centimeter hög bjässe får man pynta 75 kronor.
Initialt köpt mot bättre vetande. Jag fastnade för den.
När jag kom hem i det stora hemmets sköte (här gäller det att ha ordning på ordföljden) insåg jag varför den tilltalade mig.
Den blå färgen går fantastiskt bra ihop med teak.

Här har bildprogrammet vridit bilden ett kvarts varv, något jag upptäckte för sent.
Jag har lärt mig att fenomenet kan förekomma ibland om bilderna tas med en Canonkamera.
Undrar om det är någon som fått sparken från Canon som byggt in detta?
Alltnog, känner någon i läsekretsen till denna märkning?
Min referenslitteratur är omsorgsfullt nerpackad.
Tjugofem mil härifrån.

Till sist en vas från Haldensleben.
Här fick jag sträcka ut tian till femton kronor men jag gillar färgerna och dekoren.

Att jag köpte den lilla runda förra veckan på ett närliggande loppis hjälpte naturligtvis till.
Nu har jag en liten samling.
Libby på femtiotalsjakten har ett inlägg idag om träsk hon inte hamnat i - ännu.
Jag erkänner härmed att jag är fast i tyskavaser-samlandet.
Man bara dom jag tycker om....
...och det finns dom som är värre, kolla här.