Så känns det när jag går igenom en del av mina gamla foton.Väna hustrun hade nämligen med en stor låda komprometterande material i helgens lilla flyttlass.
Man bläddrar bland bilderna och förundras över vad livet har haft i beredskap.
Resan är lång från barndomens Kalle Anka-värld, där allt var antingen svart eller vitt, till vuxenvärldens gungfly.
Jag minns att jag längtade till att bli vuxen, då kunde man allt och visste allt och livet skulle bli enkelt.
Nu vet jag att det inte fanns anledning att känna någon större brådska.
Livet är inte enkelt, men de flesta kämpar på.
Man vill gå alla tolv ronderna trots att man åker på en del smällar.
Människan har en fantastisk drivkraft.
Man vet att man inte kan vinna, men man vill kämpa väl.
Foto: Barndomsvännen Bertil AdaniaJag vet inte vilken rond jag befinner mig i idag, (det ingår i spelets regler) men jag känner att det är dags att rensa bort mycket av det jag samlat på mig.
Dels för det egna välbefinnandet, dels för att jag känner att det ligger i tiden.
Vi förbrukar vår jord i en skrämmande takt och jag vill inte bidra till skövlingen.
Det finns tillräckligt mycket på lager för att jag ska kunna presentera "nya" fynd under lång tid framöver.
Jag har inte ett totalt köpstopp men lever under hårda restriktioner ;-)
Det kommer att bli bilder från restaureringen av vårt femtiotalshus.
Det finns möbler att renovera, tavlor som ska målas, en motorcykel att rasta.
En skog att vandra i, en vän hustru att skämma bort, en hund att rasta.
Samt en del klarsynta tankar och även grumliga funderingar.
Som att jag kanske är en rasta-man?
Dels för det egna välbefinnandet, dels för att jag känner att det ligger i tiden.
Vi förbrukar vår jord i en skrämmande takt och jag vill inte bidra till skövlingen.
Det finns tillräckligt mycket på lager för att jag ska kunna presentera "nya" fynd under lång tid framöver.
Jag har inte ett totalt köpstopp men lever under hårda restriktioner ;-)
Det kommer att bli bilder från restaureringen av vårt femtiotalshus.
Det finns möbler att renovera, tavlor som ska målas, en motorcykel att rasta.
En skog att vandra i, en vän hustru att skämma bort, en hund att rasta.
Samt en del klarsynta tankar och även grumliga funderingar.
Som att jag kanske är en rasta-man?
Suck. Tror det var vemod som slog mig i skallen där. Livet verkade så jävla oändligt och nu sitter man här.... fast jag vill inte börja om från början: det sög att vara ung.
SvaraRaderaDet låter som om du kommit fram till en avundsvärd inställning till livet. Skulle också vilja hamna där men har inte ens nått fram till tröskeln än...
SvaraRaderaEn rasta-man? Dyker du i dreadlocks på nån bloggträff framöver? Skämt åsido, fint inlägg. Tänkvärt.
SvaraRaderaDet var tänkvärda ord, men ack så sanna...
SvaraRaderaibland rullar livet på så otroligt fort, det gäller att stanna upp och se var man befinner sig...och det verkar du ha gjort...själv är jag där och nosar ibland, men hoppar på hjulet igen...
kram på dig!
Oj,oj vad tufft att visa allt detta, det vågar inte jag än. Fina ord av en vis man.
SvaraRaderaBra text, och bra bilder som sammanfattar dina lockar du berättat om i en kommentar.
SvaraRaderaJag saknar fotoautomaterna, det finns inga här i närheten längre. De ger möjligheter som bemannad fotografering inte kan.
/Josefin
Någon samlade på rakdukar. Tänkte skicka min......Vet du adress?
SvaraRaderaFrån Eva i Tyresö
Läste nu på morgonen att United Minds har gjort en undersökning om vad svensken idag anser vara status.
SvaraRaderaPå tio-i-topp återfanns bl. a.:
att vara allmänbildad.
att vara snäll.
duktig på sitt arbete.
kunna bestämma över sin egen arbetstid.
att hjälpa behövande människor.
att ha en klar och tydlig livsåskådning.
Det låter lovande tycker jag.
Botten noteringen var att förbättra sitt utseende med medicinska hjälpmedel.
I det sällskapet fanns också:
att umgås med chefen utanför jobbet.
att vara singel med ett intensivt kärleksliv.
att figurera i kändispressen.
att ha en minst 15 år yngre partner.
Det finns hopp om mänskligheten.
Angående rakduk så har jag tyvärr ingen adress.
Sorry Eva.
När man passerat 50 och är i brant nedförsbacke då kommer tankarna på hur kort livet egentligen är. Och om man tog tillvara det på bästa sätt.
SvaraRaderaFörresten hittade jag nyligen denna fiffiga jämförelse i mina gömmor: "Livet är som en toapappersrulle - ju närmare slutet man kommer, desto fortare går det."
Vilket skönt inlägg!
SvaraRaderaKonstaterar att du åldras med behag Thomas!
Kommer åter från en veckas semester söderut... Mina teeniesar har shoppat hårt hos diverse påflugna försäljare. Själv har jag ingen lust! Blir trött bara av att se allt som erbjuds. Däremot blev det en sväng på Myrorna idag. Två böcker, en duk, ett fat och lite gardinfrans =45kr! Helt i min smak och så lagom...... Annars är väl tanken att jag ska dra in lite på fyndandet jag också!;)
Anta Snaque: Så sant. Här snurrar rullen duktigt :-)
SvaraRaderaBloggarmorsan: Jag är svag för komplimanger och dina aktier har nu stigit till oanade höjder.
Det kommer att bli svårt att somna ikväll :-)