måndag 26 juli 2010

SAAB för henne - och honom

På enträgen begäran från läsekretsen kommer nu ett par exempel på SAAB:s annonser.
De två första annonserna är publicerade i Femina 1965.
Det är sommar, det är sol, det är glada kvinnor och det är i färg!
En vit bil för den oskuldsfulla ensamma kvinnan på den öde stranden.
Vad väntar vid horisonten?

En röd bil för den passionerade kvinnan som här kliver in till mannen i sitt liv.
Här är bakgrunden av "sätta bo"-karaktär.
Kullerstenarna antyder att en skumpig färd väntar de tu.
Årets motorkvinna står som garant för att det kommer att bli ett lyckligt förhållande med en SAAB.
Säg den kvinna som år 1965 förblev oberörd av annonser som dessa.

Hur säljer man då en SAAB till en man?
Inte med argumenten underbart lättkörd, lättstartad i alla väder, lätt och behändig att ratta
eller att man har bilen helt i sin hand från första stund.
Nej. Vi pratar säkerhetskaross, extra tjock plåt, ytterligare förstärkning i utsatta delar.
Speciella rörprofiler, tvåkrets bromssystem och systematiskt säkerhetsutrustad.

Vi pratar om samma bil i två helt skilda världar.
Det ska f-n till att vara man.

7 kommentarer:

  1. Hårdvara till männen och mjukvara till kvinnorna. Intressant! Men lägg märke till att det är samma röda SAAB i båda annonserna. Kul att du visade...

    SvaraRadera
  2. Mycket intressant att se skillnaden mellan manligt och kvinnligt avsedd reklam.. det var ju milsvid skillnad. Kul att se.

    SvaraRadera
  3. Mamma hade en blå "djungeltrumma" som vi kallade den. Undra vad det sa om henne som kvinna =) Den rullar igen med en entusiast bakom ratten efteratt ha stått 25 år i ett skjul. La märke till att annonserna är fotade här på Gotland, kul!

    SvaraRadera
  4. Lowella: Namnet djungeltrumma lär ha sitt ursprung i Safarirallyt. Erik "Karlsson på taket" stod med motorn på tomgång i Kenya och lokalbefolkningen började dansa till tvåtaktsrytmen.

    SvaraRadera
  5. Min Mams var Bilkårist och föll inte heller inom ramen för hur kvinnor "skulle" förhålla sig till bilar. Hon körde buss och lastbil "som en hel karl", höll förarutbildning för bassar och körde nya Volvobilar från Göteborg till bilhandlare på landsbygden.

    SvaraRadera
  6. Dom bassarna måste ha varit lyckligt lottade.
    Tänk vad skönt det hade varit att slippa fanjunkare med flera.

    SvaraRadera
  7. Intressant blogg som vanligt. Och extra kul att läsa om Miras mor som körde lastbil. Under 1970-talet rattade jag också långtradare och transporterade bl a nya personbilar från Volvo i Göteborg till norra Sverige. En rolig tid!

    SvaraRadera