onsdag 21 november 2012

Egen företagare


Det här är förmodligen den allmänna bilden av en egen företagare.
Den är grovt vilseledande.
Idag är jag lite trött på att ständigt mötas av människor som tror att man skär guld med täljkniv.
På ett av alla köp- och säljforum på Facebook har jag annonserat ut gamla fina trälådor med reklamtext.
Vid förfrågan har jag begärt 300:-
Genast svarar någon som inte ens har med affären att göra:
Jag ska till ett stort loppis som är ute på landet relativt nära mig. Han har mycket gammalt och jag får dessa för ca en tredjedel av det priset..jag avstår :-)
Smileyn är antagligen till för: ..... ja, säg det.
Det är ju inte så att jag säljer 100 lådor i veckan.
Däremot svarar jag på den eviga frågan: -Finns det någon låda kvar?
Femton gånger.
Efter att ha svarat ja femton gånger har jag inte kommit ett dugg närmare en försäljning.
Men femton människor vet att det finns lådor kvar.
Det är ju alltid något, men ger inte precis kontanter så att man kan bada i det.

I de nämnda 300:- ingår inköpspris, kostnader för transport, telefon, internet, lokalhyra, larm, el, bokföring och försäkringar.
Ovanpå allt detta ska jag ta ut en lön samt betala skatt och moms.

Jag kan gå till den lokale bonden och köpa ekologisk mjölk för 4:- litern.
ICA-handlaren säljer för cirka 11:-
Om handlaren varje dag skulle tampas med kunder som vill betala fyra-fem kronor per liter, undrar hur kul han skulle tycka att det var?
Och finns det möjligen någon mjölk kvar?

Hur kan det komma sig att man så totalt saknar insikt om villkoren för egna företagare i den här branschen?
Man prutar inte i mataffären, på bensinmacken, på krogen, med flera.
Trött.


15 kommentarer:

  1. Vet vad du menar och förstår att detta var kulmen på ett berg av små händelser för dig.
    Jag tror inte att det handlar så mycket om någon bild av egna företagare som anonymiteten på nätet och allt vad det för med sig.
    Man kan haspla ur sig vad som helst (typ det man tänker just där och då) och gömma sig bakom en mail eller ett alias.

    Jag får också ofta info om vad folk har köpt liknande saker för, på loppis. Får lust att svara att jag också köpt den på loppis för det priset, men håller mig :)

    Vi som jobbar med återvunna saker har bra mycket längre kedja att följa för att få försäljning än de som kan lägga en beställning och få det levererat.

    Vet att det kommer otroligt många bra stunder i den här businessen och hoppas du kan låta de överglänsa dessa pajas-fasoner som tyvärr verkar vara något man får lära sig leva med när man verkar på internet på ett eller annat sätt.

    Tummen upp för dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Nu ska jag krypa upp ur hålet igen.

      Radera
    2. Jag försöker vara positiv, men ibland undrar jag.

      Radera
  2. Femton till som bevisar att de har otur när de tänker. Om de alls tänker.

    SvaraRadera
  3. Känner mycket väl igen situationen, även det med att folk minsann har sett en sak billigt på loppis. När vi hade butik så var det en klassiker, det var alltid någon som lyfte på en pryl och utbrast "Oj! 300 kronor! Kan man pruta? Jag såg nämligen en så'n på loppis i Dalarna i somras för 30 kronor!". Svaret borde givetvis vara: "Jaha, men varför köpte du den inte då?" men det säger man ju inte ;)

    För mig händer det att folk mailar om en möbel de sett på hemsidan, vi har kontakt fram och tillbaka och bestämmer en tid för visning. Min bättre hälft åker till lagret och röjer fram möbeln för att åka hem till kunden och visa (ja, det är en service vi har eftersom vårt lager är för fullt för att vi ska kunna visa något där), där går ofta ett par timmar. Sen kommer ett sms strax innan han är framme, alternativt fälls kommentaren när han kommer dit: Jag bjuder xx kr, där xx är runt hälften av utsatt pris.
    Man tror alltså att jag kan sälja till inköpspris. Fråga mig inte hur det skulle gå till.
    Ibland är jag faktiskt nära att svara "Om din chef halverar din lön imorgon så antar jag att det är helt ok för dig?" men det gör jag förstås inte.

    En annan klassiker är att intressenten kommer på att möbeln är för lång/kort, bred/smal eller hög/låg - ändå står alltså måtten på hemsidan. Eller så hade den varit snyggare i ett annat träslag eller i en annan färg eller så hade det varit bättre om lådhurtsen satt på andra sidan. Då har man lagt ett gäng timmar på absolut ingenting och ofta missat andra intressenter för att man sagt att det är en före.

    Missförstå mig rätt, vi ställer självklart upp så mycket vi bara kan när det gäller visningar men det funkar liksom inte om folk bara vill se hur den ser ut, ungefär som att bläddra i postorderkataloger. Det vore så mycket lättare om de faktiskt insåg vilken tid man lägger ner.

    Likadant är det när folk vill sälja till oss: De ser vad vi tar och tror att vi kan betala samma summa... Det krävs inga högre matematikkunskaper för att förstå att det inte går ihop.

    Vi som är i denna bransch kämpar ständigt, det där med lön är liksom något man går och hoppas på att kunna ta ut någon gång i framtiden. Jag tror inte att man tänker på alla kostnader utöver själva varuinköpen:
    Lokalkostnader (lagerhyra, eventuell butikshyra, el)
    Försäkring
    Bilkostnader - en stor post om man åker land och rike runt för att hitta varor
    Frakt & transport
    Emballage
    Verktyg & förbrukningsvaror såsom slippapper, teakolja, möbelvax etc.
    Telefon
    Kontorsmaterial
    Datorkostnader, webbhotell m.m. (samt ev. hjälp att göra hemsida)
    Marknadsföringskostnader
    och allt annat som är nödvändigt för att verksamheten ska fungera, t.ex. bokföring om man inte gör det själv.

    Blir det något över så ska man helst kunna ta ut något själv, har man tur kan man överleva men det är inte så många som gör på enbart detta idag (bortsett från de som är gamla i branschen och sitter på ett stort varulager och en kolossal kundkrets). Ej att förglömma så ska det momsas på försäljningen och skattas på den eventuella vinsten. Så, på dina trälådor får du kanske behålla runt 20 kr av 300 eller något sådant ;)

    Semester är sådant man har tur om man kan ta, en veckas ledighet var tredje år är ungefär vad som funkar och den tillbringar man ju ändå till 90% med att åka och leta prylar ;)
    Blir man sjuk, ja då får man se till att ändå jobba för ingen annan gör det ju åt en och någon SGI att tala om finns sällan.

    En sak är säker, gamla har vi inte råd att bli.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här är en exakt beskrivning av hur det ser ut.
      Ingen skulle heller vilja vara anställd på de villkoren.

      Radera
  4. verkligen trist att det skall vara så.
    Kan bara tala för mig själv när jag säger att min bild av egna företagare har alltid varit att det är väldigt mycket arbete och inte mycket betalt i de flesta fall.
    Men sen tror jag som Maria att folk är dumma på internet då de kan gömma sig bakom sin anonymitet,

    SvaraRadera
  5. Mycket i mitt hem har vi köpt genom Blocket - soffan, tv-möblerna, korgmöblerna, datorn, tangentbord etc. När man handlar på Blocket ska man pruta :-) Och jag har även sålt lite saker där jag alltid har fått gå ner i pris.
    Men jag tycker det är en väldig skillnad att köpa någons begagnade möbel, mot att köpa prylar av en antikhandlare. Det borde ju folk begripa att antikhandlaren måste ha möjlighet att leva på sin inkomst!

    Det är inte samma sak, men jag känner igen det från mitt handarbete. En del vill ju gärna köpa virkade grejer av mig, vilket förstås är väldigt smickrande och roligt. Men för mig blir det en extremt dålig affär att först beställa garn för en ganska hög summa (plus frakt) och sedan lägga ner många timmar och dagar på att virka. För att slutligen sälja den färdiga produkten under hundralappen...

    Tack för att du stannade kvar på min blogg :-) Jag har kikat in här ibland, även om jag inte är en jätteflitig bloggläsare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick ett svar av en kompis på facebook:
      "Jag har samma erfarenhet från tiden jag stickade tröjor på beställning i egen firma. Folk blev ju sura om man tog ut för mer än garnet. 40-100 timmars arbetstid då? Och moms, f-skatt, försäkring..."

      Radera
  6. Mycket jobb är det.
    Idag ska jag köra 24 mil och hämta grejer, vara tillbaka till 14.00 för att möta en kund.
    En kund som förhoppningsvis dyker upp, men förmodligen inte :-P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev ingen kund. Undrar varför jag ska stressa för att möta upp kunder som inte kommer eller hör av sig?

      Radera
  7. Hej och tack för ett mycket bra Inlägg..det behövs en rejäl sanering innom branschen, för många som säljer efter vägarna och har inga tillstånd,betalar ingen skatt och dumpar priserna..det är loppis skyltar överallt, det verkar som om man har loppis så kan man slå upp en butik vart som helst,det är vi seriösa som går under på grund av det är för många som håller på...svårt att driva en butik i dag då många tror att man bara säljer skräp, för det va de på den sista loppisen dom va in på 5 km före... jag kommer sälja mer på nätet, och ha stängt mer i butiken om inget görs... jag vill driva en bra seriös butik för dom som är intresserad, vi ska konkurera på lika villkor....

    SvaraRadera
  8. Mycket bra inlägg!
    Man brukar ju säga att en egenföretagare jobbar 20% mer men tjänar 20% mindre, men verkligheten kan säkert vara mörkare än så ibland. Det är bara kämpa vidare. För finns det något bättre än att få vara sin egen? Knappast=) (Jag är också en småföretagare, men inte i antik/loppisbranschen)

    SvaraRadera
  9. Nä, jag tror ärligt talat inte att folk vet att man först får betala moms och sen skatt på resten. Det borde ingå i grundskolan tycker jag, vardagsekonomi istället för att lära sig traggla all annan onödig matematik :-)

    SvaraRadera