Att köra i tomme....

Igår tog vi en liten tur med antikbilen. Solen gassade och vid såna här tillfällen skänker jag en tanke till den som uppfann Air Condition.
Turen gick på små, kurviga, guppiga vägar genom Tivedsskogen. Släpkärran hade fullt sjå att hänga kvar när antikbilen susade fram genom urskogen på jakt efter nya fynd.
Så småningom passerade vi Göta kanal och vi närmar oss målet. En annons om gamla möbler var anledningen till utflykten och nu var vi förmodligen nära.
En vägbeskrivning per telefon och ett eget dåligt minne gjorde att vi var tvungna att stanna och fråga efter vägen. Vi kom fram sju minuter efter utsatt tid vilket, efter omständigheterna, måste betraktas som godkänt.

Möblerna fanns inhyrda i gårdens magasin så vi fick köra in ekipaget på gräsmattan och parkera.
På övervåningen fanns ett gammal slagbord, ett köksbord i allmoge med två lådor och sex stolar, precis som utlovat. Den som är bekant med gamla magasinstrappor vet att det är en utmaning att bära möbler i dem. Efter visst besvär, och ett slagbord med mer tyngd än vad storleken skvallrar om, stod möblerna på kärran.
Sedan var det bara att, som vanligt, betala och se glad ut. Nu var det inte riktigt så lätt att se glad ut som vanligt. Pengar, kalender, glasögon med mera låg kvar i jackan hemma.

Med möblernas ägare i Stockholm och pengarna åtskilliga mil bort var det bara att lasta in möblerna igen. Magasinets ägare skulle på ett möte och vi skulle ha gäster hemma på kvällen så det får bli en tur idag igen.
Idag är vi lovade att få en fika när vi kommer fram så det ska bli trevligt.
Nu ska jag gå ut och lägga plånboken i bilen så vi inte behöver göra om detta fler gånger.
Jag ser fram emot den dagen då jag kan föra över pengar via mobiltelefon OCH att mottagaren kan se det direkt. Då blir livet lite enklare?