Visar inlägg med etikett falurött. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett falurött. Visa alla inlägg

tisdag 7 maj 2013

Handelsstation


Handelsstation, eller Trading Post som det kallades i Vilda Västern, ett fenomen man inte stöter på så ofta i gamla Svedala..
Det här är det senaste fyndet.
Då Godsmagasinet inte fungerat som det var tänkt, har jag sagt upp det och satsar nu på något eget istället.
För att få till en trevlig och mer (o)tidsenlig exteriör kommer det modernare fönstret att bytas ut mot ett gammalt, helt i stil med de övriga.
Porten får kamoufleras om det skulle visa sig nödvändigt.


En del panel måste bytas, det gör jag samtidigt som fönstret byts ut.
Framför allt behövs det färg som skyddar den gamla panelen.
Idag har jag målat den första delen.
Det suger duktigt....färg alltså


Och så här fint blir det med lite färg.
Att rödfärga en gammal blek byggnad måste vara något av det mest tacksamma som finns.
Notera vagnshjulet, allt för stämningen.
Elskåpet kommer också att "gömmas" på ett eller annat sätt.
Räkningarna lär nog komma ändå.

tisdag 8 juni 2010

Vi kör som SJ

I helgen följde vi denna väg i det kuperade, stenmängda landskapet Småland.
Här någonstans skulle det finnas en gård till salu.

Det första vi ser är oändligt långa stengärdsgårdar.

Jag har sett många gärdsgårdar i sten sedan väna hustrun friade, sällan så välbyggda som här.


Ute i hagarna ligger stenrösen som väldiga, väljästa limpor.

På lite närmare håll ser man att stor möda lagts ner på att passa in stenarna i varandra.
Jag förmodar att dessa kommer att ligga kvar även om tusen år.

Till salu-skylt. Javisst.
En stor fin bondkåk med veranda i söderläge.

En titt in genom köksfönstret avslöjar att tidigare ägare inte varit trendkänsliga och låtit sig inspireras av Ernst och dom andra tjejerna.

Ett garage till Grållen, ett till Duetten och ett tredje till väna hustruns fordon.

Rejäl ladugård med plats för både det ena och det andra.

Här finns plats för H-D:n, musikanläggningen och ett kylskåp.


En lilstuga med en stor jordkällare ruvande i bakgrunden.

Jag som är "dörroman" fastnade för ytterdörrarna.
Kanske ett koncept att ta efter?

I den här lillstugan har det bedrivits verksamhet.
Detta är den lokala fågelholksfabriken.

Antikhunden bekantar sig med lokalbefolkningen.

Äldsta huset på gården. Inredningen var delvis intakt med två stora "gruvor" eller eldstäder. Detta har varit ett boningshus från början, numera reducerat till uthus.

Det spelar kanske inte så stor roll eftersom det finns ytterligare en lillstuga.

Den här går alldeles utmärkt att använda som gäststuga.
Till detta finns ett uthus, och ska sanningen fram så har jag inte tagit bilder av samtliga byggnader på gården. Det finns alltså fler.

Samma typ av dörrar som på lillstuga nummer ett.

Hela farstubron vilar på en stor trampsten.

Utedasset med en annorlunda lösning.
Man tar plats med ryggen mot fönstret.
Fönstret vetter mot gården så alla kan se om det är upptaget eller ledigt.
Praktiskt på ett sätt men kanske lite vågat?

Vadå SJ? undrar vän av ordning med tanke på rubriken.
Jo. Vi kom för sent.
Anbudstiden hade gått ut en knapp vecka tidigare.
Nästa gång hoppas jag att vi kan komma fram i tid.

fredag 21 maj 2010

Ännu mera sinne för förfall

Falu rödfärg håller länge men inte i evigheter. Man skulle kunna tro att det legat en annan byggnad precis intill det här magasinet men så är icke fallet.
Sol, vind och regn är designers till väggmålningen.

Jag älskar kontrasten mellan det späda gröna och det trärena huset.

Här syns tydligt att det är munblåsta fönsterglas. Ovanför sitter lampan som spred ljus över gårdsplanen då det var liv och rörelse.

I köksfönstret står radion kvar. Huset har inte hört några nyheter under de senaste decennierna.
Bankkriser, Michael Jackson, fågelinfluensa, Palmemordet, tsunamin, Bert Karlsson.
Carola, Knutby, Mackmyra.
Inget av detta känner huset till.
Det är kanske därför det vilar så rofyllt i vårgrönskan?
Papptaket hänger lite lojt som en grimas till yttervärlden.

Mjölnarbostaden. Här i trakten går den under namnet 1600-talshuset.
Tveksamt om det verkligen är 1600-tal men gammalt är det.
Långsidans fönsterglas slår i lila, något som tyder på 1700-tal.
El har blivit indraget någon gång på 1900-talet.

Här ser vi ytterligare ett resultat av vinterns snömängder.
Nu kommer det inte att dröja länge förrän även denna vackra byggnad är ett minne blott.

Ovanför dörren, som inte är den ursprungliga, hänger en hästsko.
Jag har fått lära mig att den ska hänga med bågen nedåt, annars rinner lyckan ut.
Här verkar lyckan ha flyttat vidare, så även hustomten.

onsdag 1 juli 2009

Das Grosse Fünd


Ett av de större loppisfynden dök upp utanför Lesjöfors på väg upp till Älvdalen.
Vi följde skylten och kom fram till en gård full med saker. Det som verkligen stod ut var ett nybyggt dass. Vi hittade några småsaker på loppisen och när vi betalat kunde jag inte låta bli att fråga om dasset.
Jorå, det var till salu. Han hade snickrat ihop det till en sommargäst som sen inte kunde lösa ut det. Vid närmare inspektion visar det sig vara välbyggt och dessutom utrustat med fotpall och ett tidningsfack. Det är byggt med okantade brädor utvändigt vilket gör att det blir mycket mer liv i den lilla byggnaden. Som antikhandlare faller det sig naturligt att göra det på det gamla sättet så köplusten var stor. Att bo på en gammal gård utan utedass är ju nästintill kulturmord.
Vi lovade att höra av oss dagen efter när vi kollat om det finns en bra placering för dasset.
Frun och jag enades om en placering med fin utsikt över sjön och åkrarna och gjorde slag i saken. En tid gjordes upp med säljaren och sedan bar det av till Värmlandsskogarna igen med fruns Golf och en släpkärra.
På plats, lastat och klart , ser skithuset större ut än bilen. Det står klart att om jag möter en polis kommer han att begå tjänstefel om han inte stoppar mig. Om det varit en blåsig dag hade jag kanske tvekat men nu var det bara att köra.
Hemresan gick utan problem, man kan säga att det gick skitbra. Väl på gården var det bara att koppla kärran efter traktorn och åka ut till den avsedda platsen. Fyra hörnstenar placerades ut och med grannens hjälp stjälpte vi upp dasset i skarpt läge.
Väl på plats har dasset målats falurött med vita takbrädor, ett fönster med två munblåsta glas har satts mot sjösidan. Vi höjde golvet för att få lite större bekvämlighet och har satt upp en hylla för stearinljus med mera. På väggarna sitter ett oljetryck från Skansen, en liten skolplansch med medeltida gatuliv och en galant dam av okänd härkomst.
Man får gå genom askens lövverk till dasset, som genom en tunnel, och där möts man av kaprifolen som klättrar på en gammal stege.
På bilden syns även gårdens mest levnadsglada höna, en riktig glädjeflicka.