Art Deco

Jag gillar verkligen den här typen av lampa. Lite mulligt rund och go'.
Den kan användas både som bordslampa och vägglampa.
Art Deco eller ska man säga Funkis?

Den här veckan kommer jag att sälja två stycken på Tradera.
En är i mässing med gulaktigt glas, den andra har förnicklad fot och lätt rosaaktigt glas.
I hemmet har vi istället satsat på 50-talslampor med kamerayta och kupor av plåt med slitsar, stjärnor eller andra mönster.
Detta i ett försök att vara konsekvent :-)

Loppisfynd idag

Krus Japansk soja. I bakgrunden ett gammalt lerkrus från Nittsjö.

Idag hade väna hustrun och jag kommit överens om att ta lite ledigt från evighetsflytten.
Vi åkte in till Gislaved och tittade på äkta mattor och lite möbler, mest för att kolla om vi var överens om färger och mönster.
Lite matt efter att ha kollat på en uppsjö av mattor kom jag ihåg att den lokala second-hand butiken var öppen på lördagar.
Vi åkte dit och kollade.
Stora lokaler och mycket folk även ett par timmar efter öppnandet.

Dyrt.
Kända tillverkare jättedyrt.
Det blir sammanfattningen efter att ha kollat runt på glas, porslin, tavlor och annat.
Men!
På avdelningen billigt gott och blandat står, nydiskad, en Japansch Zoya-flaska.
Det är fortfarande vatten kvar i den sedan disken.
Sent 1700-tal/tidigt 1800-tal.
I perfekt skick.
Ofta har de nagg eller sprickor efter ett långt liv.
Ibland händer det.
Och då är det roligt.

Recycled Home

Jag har just fått hem en bok som heter Recycled Home, författare är Mark och Sally Bailey.
Ett engelskt par som inreder med saker och material som andra betecknar som skräp eller skrot.
Det ser inte riktigt ut som hemma, men visst påminner det.
Winborgs Delikatessgurka är numera papperskorg i köket, vitmålad inuti för optimal fräschör.

Köksredskap i kaffeburk, till vänster en liten ostlåda i trä.

Marsipanen till kaffet förvaras i en kvartskilos kaffeburk.

När alla tavlor ska hängas upp igen kommer LUXUS till användning.
Sväljer många krokar.

Sen kommer vi till den kreativa avdelningen.
På sybordet Blå Mocca med lock.

Fruktlåda i trä samt en ensam låda till en gammal lanthandelsdisk.

Konstister och Unicalådor.

Med 150.000 dragkedjor på lager gäller det att ha ordning och reda.

Ännu en Unica, denna med handtag och förstärkt kant.
Utmärkt att ställa matkassarna i så de inte far runt i hela Duetten.
Boken Recycled Home finns att beställa från Bokus, den har engelsk text.
Ett smakprov kan ni se här.

Till sist.
Kan man bli annat än glad när man får ett paket som ser ut så här?
Tänk vilken omsorg att sätta på alla de olika blocken med frimärken.

Omtag

Den här veckan har jag jobbat.
Dels har jag målat i nya huset, dels har jag tagit tag i hemsidan.
Flytt och utförsäljning blev ett hårt slag för hdetta skyltfönster mot världen, nu börjar jag om från början.
Jag börjar med det mest skrymmande, möbler, fordon, kaminer.

Kortbetalningar är OK.
Jag bjuder på fika.

Tid

Om tiden inte är linjär,

kan man vara där man är.

Isis

Ibland på antik och samlarmässor kan jag hitta stentavlor tillverkade av Isis Kunst.
Jag är inte riktigt säker på om de är tillkomna i Tyskland eller Danmark.
Ovanstående tavla köpte jag till mina föräldrar i mitten av 70-talet.
Den väger 9,5 kilo och det kan vara en anledning till att den aldrig monterades upp på väggen i mitt föräldrahem.
En annan anledning kan förstås vara att de tyckte den var gräsligt ful.

Den här, kallad Prinsessan av Tebe, har följt med i något av de hem jag köpt.
Jag tycker att stentavlorna är ganska fräcka men det är jag kanske ensam om?
De får väl hänga i herrummet ackompanjerade av en Cuesta-Rey Centro Fino Robusto #7
och en Lagavulin Distillers Edition Sherry 1989.
Snart är det modernt med Egypten och faraoner igen.

Lava made in Germany

En stor fruktskål eller skålfat från Strehla. De vita "kluttarna" är lavaglasyr.
Riktigt femtitalistisk.

Här pratar vi fet lava. Tillverkad av Dümler & Breiden.
Bilderna blir lite tråkiga när de är tagna med blixt men idag tog jag en skogspromenad mitt på dagen, detta till hundens stora glädje.

Den här bilden är tagen utan blixt.

En liten tysk vas/skål med lavaglasyr längs öppningen.
Jag hade jordnötter i den i julhelgen.
Dekoren ser ut som en ymnigt snöfall så jag tyckte den passade bra.

Lite på sidan blyg i början...

Jag gillar gamla fordon och har bland annat en gammal Harley Davidson.
Som entusiast har jag gått med i ett forum för Harley-åkare över hela världen.
Idag fick jag ett personligt meddelande i min brevlåda på forumet.

Hej,
Mitt namn är Lolita.
Jag älskar din profil så jag skriver till er direkt.
Jag skulle vilja äta middag med dig med ett levande ljus.
Jag vill att du ska skriva till mig direkt till min personliga e-post för en bättre diskussion.

Hoppsan!
Vem är då denna Lolita som så skamlöst skriver till mig, trots att jag tydligt angett i mina personalia att jag är gift?
Den lilla snuppan är enligt egen utsago 31 år gammal och har beskrivit sig själv på följande sätt:

Jag är en rolig kärleksfull person, lite på sidan blyg i början, men de flesta finna mig väldigt lätt att prata med. Jag är inte den typen att gå ut på barer och andra platser tillhåll att leta efter människor som detta är inte min personlighet typ.

På fotot ser jag en ljushyad, brunögd söt flicka, med en urringning som går ner till naveln, vant poserande, uppflugen på en barstol.
Hallå?
Vad hände med blyg och inte den typen?
Om man utger sig för vara blyg och att man inte frekventerar tillhåll så bör man kanske välja en annan bild?
Men, lite på sidan blyg i början kanske är ett uttryck jag inte är bekant med?
Det fanns ju faktiskt lite tyg på sidan även om det var mycket urringning.
Om man söker lite på nätet förstår man att Lolita förmodligen heter något helt annat och bor i Nigeria.

Flickan på bilden har inget med historien att göra utan illustrerar begreppet urringning.
Bilden kommer från Reportagebild på Klara Södra Kyrkogata 13 och ingår i min samling av gamla svartvita foton.

Och så är jag ju redan gift med en rolig, kärleksfull person.

Tiden löper som en skenande häst

Så känns det när jag går igenom en del av mina gamla foton.
Väna hustrun hade nämligen med en stor låda komprometterande material i helgens lilla flyttlass.
Man bläddrar bland bilderna och förundras över vad livet har haft i beredskap.
Resan är lång från barndomens Kalle Anka-värld, där allt var antingen svart eller vitt, till vuxenvärldens gungfly.
Jag minns att jag längtade till att bli vuxen, då kunde man allt och visste allt och livet skulle bli enkelt.
Nu vet jag att det inte fanns anledning att känna någon större brådska.
Livet är inte enkelt, men de flesta kämpar på.
Man vill gå alla tolv ronderna trots att man åker på en del smällar.
Människan har en fantastisk drivkraft.
Man vet att man inte kan vinna, men man vill kämpa väl.

Foto: Barndomsvännen Bertil Adania

Jag vet inte vilken rond jag befinner mig i idag, (det ingår i spelets regler) men jag känner att det är dags att rensa bort mycket av det jag samlat på mig.
Dels för det egna välbefinnandet, dels för att jag känner att det ligger i tiden.
Vi förbrukar vår jord i en skrämmande takt och jag vill inte bidra till skövlingen.
Det finns tillräckligt mycket på lager för att jag ska kunna presentera "nya" fynd under lång tid framöver.
Jag har inte ett totalt köpstopp men lever under hårda restriktioner ;-)

Det kommer att bli bilder från restaureringen av vårt femtiotalshus.
Det finns möbler att renovera, tavlor som ska målas, en motorcykel att rasta.
En skog att vandra i, en vän hustru att skämma bort, en hund att rasta.
Samt en del klarsynta tankar och även grumliga funderingar.
Som att jag kanske är en rasta-man?

Tomt och innehållslöst - även bokhyllor

Livet är som en påse, som Hasse Alfredsson uttryckte det.
Tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något.

Bernhard Bengtsson i Gryteryd fyllde påsen med nyrostat kaffe.
I takt med att snabbköpen tog över försvann till stor del hanteringen av varor i lösvikt.
Samtidigt försvann de, ofta dekorativa, påsarna som varje lanthandlare med självaktning hade.

Kaffe hälldes naturligtvis helst upp i påsar med exotiska motiv.

Inte alltid dock.
Det här är min favorit i Art Deco.
En sådan tapet skulle sitta som gjuten på mitt kondis för motorburen ålderdom.

Mjöl såldes också i lösvikt.
A/B Riksmjöl låter betryggande inte sant?

Motala ström hade många kvarnar.
Just den här kvarnen levererade Samsikt i 2½ kilo originalvikt.
Vad är alternativet till originalvikt? Kopierad vikt?

APK-limpan har säkert flera hört talas om. Den blev sedermera Skogaholmslimpan.
APK står för Anders Petter Kjellgren och bageriet låg vid korsningen Storgatan-Järnvägsgatan i Örebro.
Idag ligger polishus och skattemyndigheten i de krokarna.
Säkert trevligare förr när det doftade nybakad sirapslimpa istället för kvarskatt och busar.
I samma kvarter bodde för övrigt Skaffaren när han träffade väna hustrun.
Historisk mark.
Doftade kärlek.

Gävle - Dala Lantmannaförbund?
Potatis såklart.
Diskret påse.

Frukt tillhör ju den del av sortimentet som än idag ofta säljs i lösvikt.
Dagens påsar är tyvärr inte alls lika charmiga som de gamla papperspåsarna med tryck.
På baksidan utropar påsen: -Frukt är Hälsa. Är frukt!

Femtiotalsjakten har idag ett inlägg här om bokhyllor från storhetstiden på 50-talet.
Jag passar på att visa vår egen hylla från tiden.
Tillverkare ännu så länge okänd.

Upphängningsanordning à la String.

1974

De ultramoderna.

Medel-Svensson.

Åt vänster?

Åt höger?
Bilderna tagna ur en stor annons 1974.
Kan ni lista ut vad man gör reklam för?
Det finns en ledtråd i texten.
Vilket hem skulle ni föredra?

1974 var det fortfarande någorlunda vanligt att man sydde sina egna kläder.
Vad var då lämpligare att använda än Crimplene?
Formfast och skrynklade inte.
Namnet kom från Crimple Valley i England där tillverkaren fanns.
Crimplene började tillverkas under tidigt 50-tal och populariteten sjönk i början av 1970-talet.
Det var kanske därför Furulunds modetyger använde sig av Sighsten Herrgård i reklamen.
Här gällde det att ge plats för nya material som polyester.
Sighsten gläds över modellens uppenbara intresse av hans bringa. Är mattan äkta?

Jag gläds åt de utsvängda brallorna.
Tajt i överkant och generöst med tyg i nederkant.
1974 var man tvungen att ligga ner på sängen för att kunna knäppa byxorna, höfterna domnade av blodbrist, docenter och läkare ondgjorde sig över ett mode som framkallade sterilitet hos pojkar och svampinfektioner hos flickor.

Vad mer fanns att glädjas åt i tidningen Året Runt 1974?
Margit, pensionär i Stockholm fick lägenhet på söder efter 7-8 år i bostadskö.
Hon fick den i konkurrens med en annan bostadssökande, den gick till Margit eftersom hon hade sämst ställt.
Totala motsatsen mot idag alltså, 37 år senare.
Det finns dom som hävdar att utvecklingen går framåt, jag vill ofta hävda motsatsen.
Avregleringen på elmarknaden skulle ge billigare el och konsumenterna möjlighet att välja.
Idag är det just elpriserna som är svenskens största orosmoment, ekonomiskt sett.

Fortum håller Medel-Svensson vaken i vargtimmen.

Vad mer i Året Runt?
Johan Lund, 79, i Lunneskog äger bara ett dragspel, en soffa och en klocka.
Ingen TV, ingen radio, inget kylskåp, men han är inte ledsen för det.
Byn Lunneskog i norra Bohuslän har nämligen inte elektricitet.
Johan Lund hade haft anledning att vara glad även idag, om han hade levat.

Nu fattas bara dragspelet.

Illustra illustrationer

Vykort har skickats sedan slutet av 1800-talet med en topp redan 1903.
Det året sändes cirka 100 miljoner vykort.
Ovanstående glada vykort är från 1953 då staden Stockholm fyllde 700 år.
Jag tycker att det är ett vackert, tidstypiskt kort.
Tyvärr osignerat.


Inte fullt så vackert är detta skämtkort från 1905.
Från det stora landet i väster, Amerika, och utgivet av Phila Post Card Co.

Amerikanerna älskade dubbeltydiga texter.
Älskling, kom ner. Jag väntar på dig i Panama.
Kortet postat 1937 av en svensk sjöman som passerar Panamakanalen för tredje gången.
Han ber vännen Harriet i Sverige att "rita ett letter" tillbaka.

Allt är ju inte ond bråd död.
Gratulationskort med pysslingvarning.
Gulligt men lätt obegripligt.
Det som jag först trodde var hjärter fem och pokerkväll på gång, visar sig vara ett gratulationsbrev med lacksigill.

Ett gammalt kort med kissande gosse.
Barn kan komma undan med förargelseväckande beteende, men inte ens på vykort vill man se en vuxen karl slå en drill i badsjön.

Pappa till många svenska skämtvykort är Jac Edgren.
Så här kunde bilsemestrarna se ut när jag var i grabbens ålder.
Det resulterade ofta i en folkilsken fader.
Det var ingen vacker syn det heller.

Väggskydd i teak

Kommer någon ihåg de här väggskydden i teakfanér?
Jag och min bror hade sådana på våra rum i mitten av 60-talet.

I samband med flytten har jag upptäckt att jag inte behöver göra några nya inköp inom den närmaste framtiden.
Det finns tillräckligt med bortglömda överraskningar på lager.
Jag kommer också att börja sälja ut av alla textilier jag samlat på mig.
Efter ett antal dödsbon blir det en hel del.

Förhoppningsvis kan de komma till nytta och glädje någonstans.

Men, jag kommer inte att sluta med loppisbesöken.
Man vet ju aldrig.

Från skräp till skatter

Pampig ljuskrona.

Tillverkad av defekta hjul från Skeppshults cykelfabrik och emballageband från Burseryds bruk. Nu undrar kanske vän av ordning om fabrikörerna i Småland har hittat nya sätt att samarbeta?

Golvlampa

Nej, dithän har vi inte kommit än, trots att Småland alltid legat i framkant när det gäller uppfinningsrikedom.
Ovan en (bortslängd) damejeanne omgjord till golvlampa. Kontrasten mellan glas, metall och spets är spännande, en frisk korsbefruktning.
Det här handlar om en utställning som heter just - Från skräp till skatter.
Bakom utställningen står två unga kvinnor, Petra Hultman och Lizette Andersson, som vill visa att man kan hitta nya användningsområden för ratade möbler, spill från industrin och sånt som många betraktar som skräp.
Jag lovar att det finns inget sunkigt över de utställda föremålen, tvärtom är allt ljust och fräscht.
Bilderna är från vernissaget och tagna med iPhone, därav bildkvalitén.

Här är ett exempel på vad man kan göra med utrangerade stolar och stuvbitar.

Serveringsfat i flera våningar är ingen nyhet, men båda jag och väna hustrun föll för valet att använda en tekopp på översta våningen. Som gjord för lakritspipor.

Det här gillar jag.
Äldre bord med trasig fanér har i mitt jobb som skaffare enbart varit en belastning.
Vem vill ha ett sånt? Svar: Nästan ingen på gränsen till ingen.
Här har Petra Hultman med hjälp av gamla annonser och lack lyckats skapa ett bord med mervärde.
Jag som har ett ton gamla veckotidningar och numera även en verkstad, jag ser ljuset i tunneln.

En närbild på bordsskivan.
Vi som är i retrobranschen känner igen en del av produkterna.

Ytterligare en variant på samma tema.
Här ett litet, en gång slitet, sideboard som med bilder och lite färg blir riktigt trevligt.
En fördel är att lådorna saknar handtag i vanlig mening, däremot finns urfrästa spår i lådornas underkant. Det ger en ren och harmonisk front.

Skräp är det som uppstår när fantasin tagit slut...
Jag hoppas att människor återerövrar sin fantasi och sin inneboende kreativitet.
Och sina gamla möbler.


Det finns mycket mer att se på utställningen som pågår i Smålandsstenar, i Torghuset,
till den 13 februari.