Tant Ingas Duett

1962 köpte tant Inga, som då jobbade hos den lokale Volvoåterförsäljaren, en splitter ny Volvo Duett.
Tant Inga bodde på landet med sin man och de hade ett litet jordbruk.
När det var lördag och torgdag lastades bilen full med egenproducerade jordgubbar och man for in till stan.
År ut och år in, varje sommar.

Tant och tant förresten.
Tant Inga var 29 år när hon köpte sin Duett.
Det är nog fel att prata om tant i det här läget.

Idag har jag fått köpa Ingas Duett.
Alla papper, från begynnelsen, var i god ordning.
Instruktionsboken är som ny och det enda Inga är missnöjd med är att bilen fick färgen blå inskriven när bilregistret datoriserades.
Duetten är skifferblå.
Sånt vet man om man jobbat på Volvo.

Med hjälp av min svåger, som jag gift mig till, och som har många betydelsefulla bokstäver i sitt körkort, kunde jag hämta Ingas Duett på ett biltransportsläp.
Lagens långa arm är kinkig om man kör omkring med otillåtet ekipage.
Körkort dras utan pardon.

Nu bär det av mot Småland...

...och här är Duetten stallad och klar för vintern.
Min vapendragare Balder Karlsson gjorde ett snabbt svep i garaget och klippte en mus.
Även han är utan pardon, precis som en konstapel.

Hela resan var problemfri.
Om ni vill läsa om hur det kan gå till när man ska hämta en gammal bil, läs om Christinas upplevelser här.
Det är riktigt rolig läsning.

Om det här betyder att jag börjat samla på bilar igen vet jag inte.
Det verkar oroväckande.

118 100

Jag sitter här och funderar över hur det blivit här i världen.
Vid en sökning på nätet finner jag att 118100 expanderat mitt företag högst anmärkningsvärt.
Om man letar efter någon i Hova som:
- säljer däck
- är skribent
- ordnar boende
- för metallprodukter
då ska man vända sig till mig?
Jag bor 25 mil från Hova.
Visst bloggar jag, men jag har icke utgett mig för att vara skribent.
Jag nasar varken däck eller olika metaller och det faktum att vi köpt ett större hus betyder inte att vi tänker ägna oss åt hotellverksamhet.

Jag kan ändra mina uppgifter, eller ta bort dom helt genom att:
1) Fylla i ett formulär (förmodligen ett för varje felaktig uppgift).
2) Ringa ett samtal till företaget från det nummer ändringen gäller och bekräfta ändringen.

Dom har någonting som heter "Registervårdsavdelningen".
Registret är under all kritik och behöver all vård det kan få.

Hur kan man ha som företagsidé att fabla ihop rena lögner och tvinga företagare att rätta till det hela, dvs göra deras jobb?
Jag skulle aldrig komma på tanken att tillskriva grannen att han är veterinär, kommunist, billackerare och själasörjare.
Och - dessutom fortsätta att marknadsföra honom som dessa fyra, ända tills han ringer och berättar att han faktiskt är rörmokare och inget annat. Förbannad är han säkert också, förutom att vara rörmokare.

När jag går in på 118 100.se ser jag att det ägs av 118100 Ahhaaa AB
Det borde kanske vara 118100 Hahaha AB

Gargoylen ovan är en av två som vi köpte på Irland som beskydd mot onda makter.
Telefonföretag rår de tydligen inte på, nåt så jävligt kan de förmodligen inte ens föreställa sig.

Lilla julafton

...infaller denna helg.
Nu har jag kommit så långt i boandet att jag kan börja packa upp och sortera hemmet jag köpte strax innan flytten.
Första två lådorna innehöll bland annat brevställ i trä, fiskfat, tvättservis Göteborg, strutvas, två bringare, en från Röstrand och en tysker.
En större vas i flussglas, en somrig plåtbricka, gul Höganäs och några trevliga skrin.
Det fanns även ett antal servisdelar av Upsala Ekeby's "Pastell" men de försvann omgående till diskavdelningen.
De flesta objekten kommer att presenteras närmare på Ekenäs Egendom-ligheter med bilder och pris.

I skylten

När jag växte upp kunde man se var i Sverige fordonen hörde hemma.
En hobby var att sitta vid riksvägen med ett anteckningsblock och "skriva bilnummer".
Motorcyklar hade en liten skylt fram och en normalstor bak.
Skylten ovan från Örebro län har suttit fram på en motorcykel, kanske från Fjugesta eller Mullhyttan? Eller till och med Gropen?

Dåförtiden fick man inte skyltarna från storebror staten.
Man kunde gå till den lokala macken och köpa en plåtskylt i lagom längd och komplettera med de bokstäver och siffror man behövde.
T var en storsäljare i Örebro län.
Här har allt gått bra fram till 7:an, den har hamnat käckt på svaj.

Om det var kris i kassan, eller om man var bilägare och konstnärligt lagd, då kunde man tillverka hela skylten själv.
Personligen tycker jag att de hempulade är charmigast.

I USA hade man olika skyltar beroende på vilken stat man hörde hemma i.
Där hade man inte heller standardiserat på samma sätt som i Europa.
I Pennsylvania bildar konturen av staten den blå bakgrunden.
Det skulle ha fungerat i Medelpad, eller Blekinge.
Att förkorta namnet på staten var också godkänt.
I Sverige hade vi kunnat förkorta Blekinge till Binge, Uppland till Uland osv.

Minnesota firade 100-årsjubiléet med en våfflad skylt.
Nummerkombinationen påminner lite om Björnligans (se Kalle Anka & Co.).

USA var även tidigt ute med personliga nummerplåtar.
Poundin' (sv. banka på) passar till en smed eller boxare.

Oden vet alla gamla otrogna vem det är.
Blomman i bakgrunden är magnolia.

Refuge (sv. fristad) passar mig numera.

Tidigare fanns det registreringskyltar även till cyklar. Coolt.
De fästes på pakethållaren.
Denna från Örebro.

Jag vill även skylta för Ekenäs Egendom-ligheter.
Nu kommer det fram nya saker hela tiden som läggs upp med fast pris.

Nu var det tänt här igen!

Jag hittade en låda full med reklamtändstickor, någonting som var stort på 50-, 60- och 70-talet.

En del av dem var riktiga pärlor.
Liseberg och Gröna Lund tävlar här med varandra.
I rad två har vi Pressbyrån till vänster och Tilafabriken Trelleborg till höger.
Tilafabriken gjorde laminatprodukter, de köptes upp av Perstorp 1974.
På sista raden satsar jag på Apollonia, den ser trevlig ut.

Översta raden, idel kända produkter.
Mjölk, varmkorv, ost och chark.
Rad två innehåller olika representanter för Sparbanken i form av de välkända sparbössorna.
Rad tre kommer från tidningsvärlden och rad fyra är två riktiga specialare med samma form som produkten de gör reklam för.

Två rader med goa näringsställen. Och två plån sticker ut.
Dels Ambassadeur med den nattliga bilden av Kungsgatan och dels den röda på rad ett.
Idag skulle nog ingen kalla sig SH-T mitt i City.
Rad tre och fyra, lite tyngre grejer.
De mindre kända företagen väljer att visa sina produkter medan Rausing och andra välkända namn hade en stramare design.

Smått och stort, sjukt och friskt, allt från symaskiner till flygplan.
Hotell Gästis i Brännebrona har fått en nödvändig ansiktslyftning på senare tid och ser nu lika bra ut som under sin glans dagar.
Donnay som bland annat tillverkar tennisbollar ligger bakom plånet bredvid med samlarbilden.
Rod Laver från Australien är den ende tennisspelare som tagit två äkta Grand Slam.
Det skedde åren 1962 och 1969.

Man blir törstig i det här jobbet.
Jag undviker sorgfälligt Beyaz efter en konfrontation i min glada ungdom.
Enligt Wikipedia har smaken beskrivits som "Halvsött, odrickbart med smak av wellpapp och sur disktrasa".

Det gick ju an i tonåren när ens referensramar inom området var obefintliga.
Man trodde att all alkohol smakade päck, Det har senare visat sig att så inte alls är fallet.

Till Beyazen röktes det Glenn eller Hobson.
Första försöket var en ask Newport Mentol minns jag.
Man kan tycka att de valen skulle ha resulterat i en total avhållsamhet senare i livet.
Så var icke fallet, jag rökte ytterligare några år innan förståndsgåvorna var fullt utvecklade.

Sprit och sjöliv hör inte ihop, det borde vara en självklarhet.
Konstigt nog omfattas bara båtar längre än tio meter av den nya skärpta lagstiftningen.
Det tycker jag är mycket märkligt.

Jag vet att ett par av de här mackarna inte finns kvar längre.
Mackdöden har blivit ett begrepp.

Nej, jag tror jag går tillbaka till första bilden.
Apollonia eller Minerva? Hollywood non stop kanske?

Tala är silver

Gamla silverbestick kan man ta fram nu när det börjar bli frostigt ute.

Det är dags att servera en välkryddad, het svampsoppa.
Detta till ackompanjemang av en sprakande brasa i den öppna spisen, rummet upplyst endast av den stora kandelabern.

Den här modellen kallas "snäckan" av uppenbara skäl.
R4 anger årtalet 1847.

Ägarinitialer JJ's senare ingraverat.

Framsidan pryds av initialerna JW präglat i godset.

Ett praktiskt instrument för att hantera oliverna till Dry Martinin. den så kallade "drajjan".

Det här är den trevligaste topzförvaringen jag sett.

Tämligen gustaviansk.
Användbar om det blir aktuellt att topsa någon medlem ur det svenska kungahuset.

En liten (klickbar) hjälpreda inför dukningen.
Hur var det nu om man serverade ostbricka och dessert?
Här finns svaret.

Nu ska jag försöka tiga tills i morgon.

Moderniseringar

Jag har haft många pappersbonader genom åren och så småningom tror man att man har sett alla.
Men, det dyker upp nya motiv med ojämna mellanrum.
Den här av Erik Forsman ingick i husköpet och var en trevlig nyhet.
Jag visar en del av bonaden, det finns även ett blått flygplan med och de ser ut att vara mitt uppe i en luftstrid.
Den här bonaden kanske är från början av 50-talet och då var inte kriget avlägset.
Finns det fler udda julbonader där ute?

Tänt var det här!

Bilder klickbara

Jag har kommit över en liten samling med tändsticksaskar.
Det är fullt förståeligt att man i unga år började samla på tändsticksaskar eller etiketter.
De hade exotiska och spännande motiv från olika delar av världen.
Ett populärt motiv var djur av olika slag, ett annat var människor från fjärran länder.
Ali Baba vet de flesta vem han var, killen med de fyrtio rövarna.
Här avses skurkar, inte kroppsdelar.
Men Soriba och Fatou?
En googling ger resultatet att Soriba är ett afrikanskt mansnamn, Fatou ett kvinnonamn från samma kontinent.
Motsatser mötas, Ljusbäraren och Magikern.

Bilder klickbara

Tuppar ligger i topp, här på ytterligare tre etiketter.
Sundari betyder förmodligen kvinna, det heter ju Sur, Sura, Sundari på Bengali.
Musik, vin och kvinnor. På svenska blir det Vin, kvinnor och sång!
Och så lite tärningsspel till det. Tre sexor på de svarta tärningarna.
Vem Tjap Tuan var är dock höljt i dunkel.
Tjap betyder i alla fall kotlett på indonesiska.
Kalle Kotlett?
Här placerad nära The Emperor of India.
Det är inte dåligt av gamle gode Kalle.

På 1920-talet hade Sverige mellan 60-70% av världsmarknaden på tändsticksfronten.
Det tål att fundera på.
Mer att läsa om Sveriges roll här.

Min favorit är "The Hammock".
Vilken är din favorit?

Innan jag går ut och skottar snö..

...vill jag minnas att det var bättre förr.
I oktober 1954 kunde man gå runt i solskenet endast iklädd sommarklänning och hårspänne..
Kalender från ICA innan det hette ICA, då hette det Hakons.

Lantbrevbäraren kunde cykla sin tur utan handskar och öronskydd långt in i november.
Här har han stannat vid torpet Anneborg.

Att det är en lantbrevbärare syns bland annat på att han har den större postväskan.
Järnvägsposten hade också den här typen av bruna skinnjackor.
En sådan har jag i en storlek som numera är mindre än min egen, men så kan det vara här i livet.

Man växer ifrån varann.

Senast lästa bok

VARNING Jehovas vittnen knackar på din dörr.
Religion är mycket intressant.
Ett återkommande tema är att alla människor inte har lika värde.
I den här publikationen är pingstvänner mer värda än Jehovas vittnen.
Fan tro't.

Den lille Amerikanen var en oumbärlig bok för den nyligen utvandrade svensken.
Engelskt uttal och formlära, samt nödiga fraser.
Vilka fraser var då nödiga 1899?

Gif mig av det bästa winet!
Wår granne är rikare än jag.
Hunden är bättre än hans husbonde.
Mina stöflar äro billigare än edra.
Han vet alldeles intet.
Hvar är min nattrock?
Hvarför drager ni icke af edra stöflar?

En underhållande bok, trots det lilla formatet.

En motbok om mellanöl.
Utgiven på förlaget Sobrius.
Sobrius är latin för ordet nykter.
Ännu har jag inte sett ett Shabby Chic hem med texten: Nemo Saltat Sobrius målat på väggen.

Boken är övertygande, det är inte mellanölet det är fel på.
Jag har fortfarande kvar den sista mellanölen jag köpte innan "Förbudstiden" 1977.
En härligt fet 50 cl Three Town's mellanöl, nu ett minne från en yster ungdom.

Mystiska öar i Söderhavet är en i raden av böcker från fjärran länder och platser utgivna under 1900-talets första sekel.

Bilder på barbystade lokala skönheter är i mitt tycke överrepresenterade i dessa alster.
De förekommer så ofta att man vill ifrågasätta om syftet med resorna var enbart vetenskapliga?
En annan aspekt är att bilderna förmodligen hjälpte upp försäljningen av böckerna högst betydligt.

Sveriges Handelskalender 1915.
Tjock som en familjebibel med blad tunna som en psalmboks.
Tre kilo tung och sprängfylld med information om vilka företag som fanns i Sverige under 1900-talets första decennium.
Ett oumbärligt verk för mig som är i branschen "Gammalt & Oumbärligt".
Här går det att finna det mesta om man bara har ett företagsnamn att gå efter.
Här finns Haveriagenter, Ångbåtskommissionärer, Renskrifningsbyråer, Handlande i burfåglar, dagsljusreflektorer, gasglödljus. guttaperkavaror, hektografer, kvarnstenar.
Även lärftskramhandlare, lumphandlare, lamphandlare, mösshandlare och oljehandlare finns representerade. Dock ingen skaffare.

Det sägs att bibeln är världens mest spridda bok.
Andra har hävdad Mao's lilla röda.
En uppstickare måste vara Det Bästas Bokval.
Riktiga böcker nedkortade till ett format som alla ska kunna orka ta sig igenom.
Om någonting är kvalificerat som garanterad hyllvärmare på loppisar så är det dessa böcker.
Men - de kan innehålla överraskningar.

Ett av banden är i själva verket ett dolt kassaskåp.
Visserligen ganska illa dolt, men ändå.

Så, om ni inte hittar faster Gretas besparingar under lakanen i linneskåpet eller i ett kuvert på baksidan av byråns översta låda, titta i bokhyllan!
Det är där dom finns.

Romantisk inredning Franskt lantkök Shabby Chic

Med den rubriken kommer jag förvisso att slå nytt rekord vad det gäller antalet besökare.
Intresset för inredning är megastort idag.
Nätet flödar över av bilder som visar romantiska sovrum, överdådiga "lantliga" vita kök,
välkomnande hallar, hemmaspa och annat man svårligen kan att leva utan idag.

Bilden ovan visar innehavare av franska lantkök.

I hemmaspat ligger damen i ett badkar med lejontassar, flankerad av doftljus i mängd och ett lättillgängligt glas vitt vin. I vattnet flyter blommor i alla regnbågens färger.
Frågor för dagen kan vara:
-Vad är er personliga tolkning av rosa?

-Var köper jag de snygga bollfransarna?

-Hur blandar jag nytt och gammalt vitt?
-Kan man ha ett rokokobord som köksö?

Min fråga är:
Var är männen i alla dessa hem?
På bilderna syns inte ett spår av att det finns en karl i huset.
Eller har de villkorslöst lämnat walk-over?
Glider de fram som skuggor i ett bollfransigt, shabby chicat, patinerat hem?
Jag begriper't inte.
Var är dom??

Bilden ovan visar innehavare av ett oberösterrikiskt lantkök.
Observera styrfenan som är obligatorisk i nerförsbacke på alpina
serpentinvägar då den levande massan är av betydande storlek.

(Ungraren till höger i bild har inget med artikeln att göra)

En bordsuppsättning är populär i inredningssammanhang idag.

En stor glaskupol att ha i det romantiska sovrummet.
Kan med fördel fyllas med torkade blommor & bin och tjäna som inspiration.

Om kupolen, mot förmodan, inte skulle fungera finns det ändå hjälp att få.
Lås och hakar antyder att lådan hör till det grova artilleriet.
Alltid roligt med nya fynd!

Ett elektriskt medicinskt hjälpmedel av betydande ålder.
Två hål i väggen, ett för den röda (+) och ett för den gröna (-) kabeln.
Sedan är det bara att ta tag i handtagen och be partnern vrida upp potentiometern.
Undrar om Fortum har högkostnadsskydd?

Den har en given plats i kuriosa-kabinettet jag bygger upp.