Mors Dag

Förr i tiden fanns det något som hette Mors Dags-kort.
En snygg variant var de här utvikbara korten.
Det blev nästan som en riktig bukett att placera på bordet, utan besväret med vattning.
Inte heller blev de risiga och skräpiga efter en tid.

Rosor är en klassiker, de går alltid hem.

Ett annat säkert kort är vårblommor med tulpaner, narcisser och, naturligtvis, förgätmigej.

Stillfullt kort i lite stramare utförande.
Blommorna har däremot inte stramats upp utan är naturtrogna.
En liten rosett hjälper också till att mjuka upp helhetsintrycket.

Min favorit är detta kort med tygblommor, undertecknat av min farfar och min far.
Det är från tiden när min far var ung och oförstörd.
Jag gratulerar härmed alla mödrar på Mors Dag.

Sommaren 1954

Inför sommaren vill jag ge en återblick av hur baddräktsmodet såg ut sommaren 1954.
Klicka gärna på bilden.
I maj detta år ges de första väderrapporterna i svensk TV.
I slutet av juni börjar jag min vandring på jorden, ett par dagar senare är det total solförmörkelse.
En vecka i början av juli släpper Elvis sin första skiva.
Sen har det rullat på.

SJ, SJ, Gamle Vän...

Lättförståelig logotyp.
Det var på den tiden SJ gick runt.
På dagens logotyp ser botten ut att ha gått ur på en i övrigt gropig färd.
Något som stämmer utomordentligt väl med företagets image.
Dom kan, dom där reklamgossarna.

Tjusiga vattenkaraffer.
Idag verkar det mest vara brist på vatten under tågresorna.

Vackra konsoler från en gammal personvagn.
Dessa fanns i båda ändar av vagnen och fungerade som stöd för taköverhängen.
Då kunde man stå ute i friska luften mellan vagnarna och röka en cigarr utan att bli våt om det regnade.
Jag rekommenderar en Hoyo de Monterrey Epicuré No.1.

Dessa bör man kunna hitta ett nytt användningsområde för.
Chansen att de återigen hamnar på en personvagn är inte stor.

I Löv Design

Visst är den fin, den lilla smörbyttan?

Locket finns kvar, det brukar annars ha fått stryka på foten.
Förr i världen stod ofta smöret framme för att det skulle vara mjukt och lätt att breda på smörgåsen.
Ofta var det också närproducerat eller egentillverkat.
Idag vet vi nästan aldrig var vår mat produceras.

Prippebo eller Portugal?

Halmstad eller Holland?

Svalöv eller Sevilla?

Kisa eller Pisa?

Som så ofta när det gäller smörbyttor har det läckt in genom glasyren, de mörkare partierna.
Lite synd kan jag tycka.

Idag kom jag över ytterligare en Reda-hylla.
Samtliga lådor verkar vara hela.
Kanske början till en ny samling?

Sverige på Skansen

Året är 1940 och världen är på väg in i ett brinnande krig som inte ska sluta förrän fem år senare.
Vad kan då passa bättre än att göra ett sällskapsspel i sann nationalistisk anda?
Vi börjar vid entrén.

Skogaholms herrgård.
Det skänktes till Skansen 1929.

Ravlundagården från Skåne som brann ner på en timme 1972.
Som synes har femtio år på en uthusvind skänkt anläggningen en viss patina.

Delsbogården.
Miras Mirakel har skrivit ett härligt inlägg här.

Så här ser spelplanen ut på lite håll.
Den är byggd i flera plan för att illustrera höjdskillnaderna.
Dessutom ganska stor och man är rädd att förstöra något då den är ömtålig.

Spelreglerna.
"Med lite hjälp av flinka fingrar, en sax och lite gummi, klister eller syndetikon smäller Du snart upp hela Skansen-kullen bara du noggrant följer arbetsbeskrivningen".

Solliden
Ser du folket, hör du sången

över Sollids-planen skalla?

Följ med fram, ställ dig på gången

och sjung med. Här sjunga alla

visorna av Calle Scheven,
Jungman Jansson och hans vänner,

glade kopparslagaren även -

hela gänget, som du känner.

Nå, stäm i för glatta livet,

sången ädla känslor föder.
Och poängen, det är givet,

den med tjugofem dig stöder.

Hus till salu.

Nu är det dags! Vi ska sälja "Cornelias".
Byggt ca 1820-1830.
Sprid gärna detta till ivriga spekulanter.
Fler bilder, gamla bilder och text finns här.

Finland

Vän av ordning börjar förmodligen undra om det går att dra ut på en flytt i över ett halvår?
Svaret är tveklöst Ja.
Är man återbrukare så är man.
Alla flyttlass kanske inte är fyllda av antikt och retro, men icke desto mindre nödvändiga.

Finska lastpallar att lägga den nykluvna björkveden på.
För den som inte känner till det är finska lastpallar som finska ishockeyspelare.
Större, starkare och en vinnare i längden.
När andra pallar murknar och blir lösa och svajiga med tiden, då står finnen stadig.
Kort sagt en ständig källa till glädje.
Lagret under innehåller kalkstensskiffer som ska finna sin plats på egendomen.
Då skifferplattorna är tunga, den tyngsta väger 137 kilo, så blir det inte så många åt gången.
Det gäller också att spara på ryggen.
Se där, ytterligare ett skäl att såsa med flytten under lång tid.

Nåja, helt tomt på gamla saker blev det ju inte den här gången heller.
Brandspruta, Järnbolaget Eskilstuna No 3.

Jönköpings Läns Brandförsäkrings-bolag i just Jönköping.

Det känns trygg inför vinterns eldande.

På egna ben och hjul

Idag har jag fått hem lite nya saker.
Ett par snygga ben i form av ett par stövelläster.
I wish I had them legs.

Kockums mathämtare och ståpotta.
Från råvara till färdig produkt, så att säga.

Knoppbrädor.
Ett tvivelaktigt ord, det låter som en efterkonstruktion.
Mina tankar går till en giljotin, närmare bestämt brädan där man lägger huvudet.
Tjopp!

Ägglådor är vad det heter däremot.
Populära på den tiden tågen kom och gick i tid, stannade vid alla stationer och var så där puttrigt medmänskliga.
Kusinerna på landet skickade ägg till släktingarna i storstaden, bonden levererade till affären ett par hållplatser bort.
I bakgrunden grythyttestolar i blått.

Vuxentrehjulingen Kroon tillverkad i Vansbro.
Föregångaren till rollatorn eller rullatorn.
Fungerande handbroms, kattöga på höger bakskärm sedan vänstertrafikens dagar samt en kromad originalpump strategiskt placerad på vänster ramrör.
Balder Karlsson stirrade vantroget när jag gjorde en testrepa nedför backen på gården.
Förmodligen undrade han vem som skulle fylla matskålen om jag for rakt ut i skogen.
Undrar om den är en praktisk mjölkhämtare?

Alltings förgänglighet...

...tänker jag på när jag hittar föremål som detta.
En galant dam på toppen av sin levnad.
När solfjädern är öppen sprider den ut sig från en enda punkt, en symbol för hur saker och ting utvecklas.

Allt har en baksida, den här visar tydligt förgängligheten.
Här hjälper inga snörliv.

Då är det fint att man har en själ.
Den har inget bäst-före-datum.

Älgskrivbord? Rottingbyrå? Barockstol?

En riktig jägare skulle förmodligen kunna döda för detta skrivbord med utskurna älgar på hurtsarnas dörrar.

Det här skåpet har jag visat tidigare, dock inte uppställt på detta viset.
Gilla.

Och detta?

Baksidan skvallrar om att det är en gammal möbel.

Riktigt snygg byrå i rotting med läckra draghandtag.
En prydnad i kolonialstil för det exotiska herrummet eller det exklusiva hemmaspat.
Det borde även sitta som en smäck i ett orangeri.

En stol från avdelningen ruinromantik.

Daterad 1701.

Samma år som Englands tronföljdsordning stadfästes.
Ett trevligt land som håller på traditionerna, inte ens politikerna vill vara med och kladda på allt i fåfänga försök att göra ett avtryck i ankdammen.
Samma år startade också Sätra brunn sin verksamhet.
Under några år fanns en antikmässa vid Sätra brunn, hur det är idag vet jag inte.
Nu återstår att möblera om i butiken.

Flyttlassen...

..sliter hårt på materialet.
Det verkar vara dags att investera i ett nytt däck.
Men, nu har jag fått hem ännu fler spännande saker :-)

Urtavlor

För den som vill ha något annat än urtavlor i inredningen har jag alternativet här.

Tid är något flyktigt, liter kan man däremot lita på.

Ljungmans Verkstäder tillverkar bensinpumpar.
1938 bygger man en fabrik i Malmö som anses vara ett av de främsta industrihusen i funkisstil.
Snygga mätartavlor också.

När såg ni senast ett par barn dansa iväg till skolbussen på detta sätt?
Jag gjorde det i unga år, trots att jag inte hade en flickvän som dansade vägen fram med mig.
Förmodligen hade min blyghet lagt hinder i vägen, denna charmerande egenskap som numera är ett minne blott.

Liksom de dagar då jag dansade bort i vägen...
Lite tråkigt, inte sant?

Skaffaren öppnar...

.. försäljning i lagret på gården.

Någon gång måste man börja och idag känns som en bra dag.

Solsken, fågelsång, kossor i hagen, rustikt så det förslår.

Vi tittar närmare på...

..resten av släpkärrans innehåll.
Antikhunden Balder Karlsson har full koll.

Gammal diskbänk med zinkplåt.
Den kan man fylla med is och servera kall pilsner från under varma sommarkvällar.

Praktisk med ett nedfällbart lock.

Vägskyltar från 50-talet är ett måste i varje fullt utrustat nostalgihem.

Det första hjälpmedlet i min utveckling som skribent.
Tolv kulor, en för varje månad man ska ha ihop till momsen.
Fast det visste jag inte då, det är ett senare påfund.
1960 infördes omsättningsskatten (OMS:en) och den uppgick till 4,2 %.
Den var tänkt som en tillfällig skatt, tillfälligheten har senare bytt namn och är idag uppe i 25%.

Små luckor med spröjsade fönster kan man använda till trevliga skåp.
De till vänster har stramt mönstrade frostae glas som man senare livat upp med kitsciga dekaler.
Till höger vanligt glas melagd med dekorativ film på baksidan.
Sådan film var inte ovanligt på de glasade lägenhetsdörrar och fönster som vette mot trapphuset i förra sekelskiftets hyreshus.
Då slapp man nyfikna grannars blickar, dessutom slapp man se dem.
Om man tittar noga kan man ibland se att ett titthål i ögonhöjd diskret har skrapats fram, lite koll var det nog bra att ha.

Gammalt arbetsbord för trädgården, därav de "cuprinolade" benen.

Denna hylla från industrin passar också bra utomhus, det samlas inget vatten på de hyllorna.

Det är som med minnet, de stora grejerna stannar kvar, resten faller bort.
Dags att hämta nästa lass innan det glöms bort.