Olika dofter av jul

Stor julduk, omöjlig idag.

Ännu ett exempel på julduk som inte använts på fyrtio år

Lyxig duk söker slutförvaring.

Skunktabletter.

Ett intrikat mönster med möjliga biverkningar.

Detalj av eländet.

Nå, varför skriver jag i så negativa termer, jag som normalt sett är glädjen personifierad?
Jo, dessa dukar är tillverkade i början av plastens guldålder.
De äro mjuka, de äro feta, det äro oljiga och de luktar illa.
Inget man vill ha som fond till julgröten, rullsyltan eller skinkan.
Plastsanera er jul,
Bjud in doften av apelsin med nejlika, kanel och grädde till  risgröten och en pors till julbordet.
Naturliga dofter.

Eftersändning

Skaffaren finns inte längre kvar som företag.
Bloggen får vara kvar tills vidare.
Jag jobbar numera med Bohemicum Interiör.
Bohemicum - Bohemicums blogg - @bohemicuminterior på Instagram.

I fortsättningen utvecklar jag mina tankar från en upphöjd nivå på Stiernadotte.
De senaste tre inläggen är publicerade där.
Vi ses!

Bronsharen

I en mörka novembernatten har jag börjat bläddra i husorganet Gods & Gårdar.
Jag brukar, i mån av tid, göra en Hubert Norlén.
Det innebär att jag läser varje ord i magasinet, från pärm till pärm.
Resultatet blir att tidningen räcker länge, länge, och att man hinner reflektera över det som skrivits.
I detta nummer ska Carl Jan Granqvist, vars sovrum på Saxå herrgård jag besökt, bjuda på några delikata julrecept.
Jag tycker Carl Jan i sig är läcker, en fantastisk person.
Så långt som till sidorna med hans läckerheter har jag inte kommit än, men jag bör hinna dit före jul.

Jag fastnade den här gången för rubriken AKTUELLT ANTIKT.
Charlotte minns en smula nostalgiskt sin tid som värderingsansvarig på Stockholms Auktionsverk.
Det var viktigt att inte ta emot nytillverkade föremål.
Sedan kommer det intressanta, och jag citerar:
Auktionsverket har lyckats hålla denna linje när deras stadsauktioner flyttade till frihamnen under 2000-talet men på nätet är konkurrensen stenhård. Det räcker inte att sälja bra saker.
Sedan berörs sammanslagningen med Lauritz.com, deras 1,2 miljoner registrerade kunder samt 130.000 dagliga besökare.
Och som ett led i tillväxtstrategin har Lauritz.com även förvärvat Helsingborgs Auktionsverk.Jag undrar i mitt stilla sinne åt vilket håll utvecklingen pekar?
Ska vi ha ett Lauritz i varje köpcentrum?
Företaget har varit i blåsväder vid ett par tillfällen, nu senast i ett par artiklar skrivna av bloggaren Antikmonologen.

På nästa uppslag med antikviteter som; en fransk ljuskrona 60-80.000, hörnsoffa tidigt 1700-tal såld för 63.250 och ett franskt skrivbord i rokokostil värderat till 308.000 hittar jag, hör och häpna, nyproducerad bronshare som klubbats för 710 på Lauritz.com, värdering 2.200.
Jag ler mitt skevaste leende i skenet från min favoritlampa.
Är detta framtiden?
Kanske har jag lagt mitt sista bud hos de stora auktionshusen.

Nyproducerade bronsharar?
Bah!

Att resa inkognito

Trots att det är tätt mellan slott och herresäten här i Skåne tar det en hel del onödig tid att färdas på de allmänna vägarna.
Det är Skodaägare som kryssar fram mellan pensionsdagarna, ingen uppenbar brådska, ingen medvetenhet om vad som händer utanför flyglarna.
Vidare lokala bönder som visar upp en gigantisk dyngspridare på riksvägarna istället för att klädsamt visa upp en gödselstack bakom ladugården.
Polska långtradare fyllda med krimskrams avsett att månglas ut av nasarna på så kallade köpcentrum.
Bah!
Understundom måste jag färdas snabbt mellan viktiga möten och då är alla dessa fartkameror att betrakta som en olägenhet.
I detta nu sätter man upp två kameror på min väg till banken!
Häromdagen drog jag mig till minnes de många trevliga maskerader vi haft på Stiernshus och fick en strålande idé.
Varför inte resa inkognito?

Denna vecka reser jag som Cary Grant, visserligen en lätt berusad Cary, men en riktig gentleman.
Man kan naturligtvis välja att resa som Kalle Anka eller Calle Bildt, men stil är aldrig fel.
Några kanske rynkar på näsan åt detta pyssel men det kostar idag 1.500 kronor att köra 10 kilometer i timmen för fort.
För dom pengarna kan jag köpa en 24-årig Bunnahabhain.
Igår kväll satt hela familjen i brasans sken och klippte till familjen von Trapp.
Det är trivsamt att samlas kring ett gemensamt projekt.
Prova gärna ni också.
Det skulle vara kul att möta Groucho Marx.

Stiernshus

Vi som bor på Stiernshus är:
Thomas, som härstammar från två av de släkter bergsfogdar (Svinhufvud och Stjärna) som under medeltiden styrde och ställde på Stora Kopparberget i Dalarna,
Hustrun Anna, vars släkt kom från Ryssland i början av 1800-talet,
De två barnen Sigrid och Loke, gamla fina namn som återkommit under generationer.
Hundarna Balder och Gàski är trogna vänner.

Vi har bestämt oss för att i skrift dela med oss av det goda livet med hundar, antikviteter, konst, litteratur, trädgård och alla andra glädjeämnen.
Vad man kan göra och vad man bör undvika.
Råd och dåd.
I tid och otid.