Årets höjdare

Libby på femtiotalsjakten har uppmanat ansvarstagande bloggare att lista sina höjdpunkter under året. Dessa äro mina tre utvalda inlägg.

Det är så roligt att fabulera. Det gjorde jag i Erofix och Atlasresår

För en gångs skull hade vi semester och for till Skåne.

Ibland överträffas dikten av verkligheten

Ljusare tider

Nu har det vänt igen. Jag känner redan hur det spritter i kroppen. Nåja...
Jag hittade en publikation idag om Kungsträdgården. Den är tryckt 1954.
Jag, som bor på landet, har ingen aning om det ser likadant ut idag?
Ormbunkssoffan på bilden härstammar från England och började tillverkas på 1800-talets andra hälft. Dom ska vara tillverkade i gjutjärn och är då riktigt tunga.
Jag vet, jag levererade en förra veckan.


Det fanns tydligen flera montrar med skådebröd.
Denna verkar innehålla lite blandat från Gustavsberg.
Månne det retar aptiten på våra porslinsbloggare???
I en annan monter fanns produkter från Alice Lund - Sofia Widén Textilier, Gense och Gullaskruf.
Vi anslutar dagen med en bajer på "Tavern Sankt Erik".
Blanka knappen till höger i bild ser till att allt går städat tillväga.
De flesta gästerna vilar huvudet i handen i ett försök att skärpa till sig.
Vem vill spendera natten i fängsligt förvar när den korta sommaren är här?

God Jul

God Jul tillönskas alla läsare!

En vit jul

Julen 1952 var en vit jul, precis som vi önskar att det ska vara.
Det ser ut att bli en vit jul i hela landet även i år, den första på länge.

I detta nummer kunde man se nya SAAB. Det var förmodligen i senaste laget för att önska sig en sprillans SAAB till denna julen. Leveranstiden var gissningsvis ganska lång.
Idag önskar många att SAAB ska finnas kvar som företag.

Enligt tomten själv är det ett annat bilmärke som toppar önskelistorna, nämligen Ford.
Och visst, en Ford Customline med V8 smäller lite högre än en SAAB 92.

Här har vi ännu en vinterbild från december 1952.

Ta det lugnt med spriten i jul, häll den i kylaren.
Då blir det en vit jul i dubbel bemärkelse.

Man mår som man förtjänar..

Bild ur Veterinären 1913

Om någon överväger en lättare matförgiftning så vill jag inte rekommendera måndagen före julafton. Det ställer alldeles för mycket på ände.
Gårdagen tillbringade jag i sänghalmen.
Jag borde ha gjort så mycket annat.

Undvik skräpmat.

Nu är det vinter och skidan den slinter

Äntligen är vintern här!
Igår tog jag förmiddagen ledigt och skyfflade snö på gården. Det stora skyffeln användes till infarten och parkeringen. Den lilla fick göra tjänst när det kom till finliret, trädgårdsgångar och vägen ner till hönshuset. Sopkvasten gick varm på stentrappan.
Kölden biter i kinderna och försäljningssiffror är ett minne blott.
Näst efter att kapa och klyva ved måste snöskottning vara den bästa formen av meditativt arbete. Dessutom är ju resultatet av mödan uppenbar till skillnad mot andra vintersporter.

1966 års kalenderblad i december går i skidåkningens tecken.
Denna tecknad av Fritz Willis som tecknade lite äldre flickor än de andra i genren som ofta använde "the girl next door" som motiv.

År 1954 såg souvenir-programmet till Holiday on Ice ut på detta sätt.
Tomteröd skulle Bengt Grive möjligen ha beskrivit klänningen som.

Easy on the Ice kallas denna månadsbild av T.N. Thompson.

Året är 1955 när snögubben tappar hakan, femtio år innan rubriksättare myntar uttryck som "nakenchock".

Denna bild och även Afrodites scenklädsel var väl att betrakta som ganska snälla?

Kalenderflickan i december 1949 verkar inte lika oskyldig.

Nu lutar vi lite åt kiosklitteratur och tuffa tjejer som behandlar Nick Carter som luft.
Vintersport och snöskottning känns avlägset.

I år kommer tomten till GrandPrix63 och Tifa deLeone på Pinup Couture

God Jul önskar Skaffaren, väna hustrun och Antikhunden Balder Karlsson

Julkort och önskelista

Jag brukar göra egna julkort och skicka till likasinnade.
Nu närmar sig julen med stormsteg och jag vill skicka några julhälsningar till mina bloggläsare.
Klicka på bilderna för ett större format.

Den här är min absoluta favorit. Engelsk humor.

Det här kortet ligger närmare verkligheten och vardagen än det förra.
En antikhandlares verklighet och vardag.

Förresten passerade jag 10.000 besökare i samband med mitt 100:ade inlägg.
Skicka en önskelista så ska jag efter eget huvud dra en vinnare.
Det ska vara något jag har i lager och det är mycket det.
Ni behöver inte länka till min blogg, det är inget krav, möjligen en from förhoppning.
Deadline är midnatt, söndagen den 13/12 2009.

God Jul !

Självlysande

Meyercord heter företaget som tillverkat dessa stora ( 16 X 20 cm ) vattendekaler.
De är tillverkade i början av 50-talet och det roliga med just dessa är att silhuetten är självlysande.
Den vita färgen i silhuetten är fluorescerande och lagrar ljuset.
Det betyder att när mor eller far släcker lampan så lyser figurerna på väggen tills man somnar.
Det måste ha varit häftigt när man är en liten knort.

Självlysande dromedar

Fluorescerande ponnyhäst.

En clown och en antikhund. Ungefär som här.

En giraff och en apa redo för att lampan ska släckas.

En skär elefant. Dags att sluta dricka?
Jag säljer nu dessa på Tradera. Tidigare har jag sålt en del som ramats in för barnkammaren.
De fungerar fortfarande efter drygt 50 år.

Det ska vi fira!!

Här har hela arbetsstyrkan samlats för att fira det 100:ade blogginlägget.
Till och med lagerchef Lagerkvist och fackbasen Ingvar Pamp deltar i firandet.
Vi står framför den gamlalager och packningscentralen i Hova.
Då företaget kommer att flytta till Finnveden, landet där seghet, påhittighet och företagsamhet är utmärkande, blir lokalerna eventuellt lediga.

Här är arbetsstyrkan i Finnveden. Här finns mer ändamålsenliga, och framför allt större, lokaler vilket behövs i ett expansivt företag.
De nya profilkläderna har inte anlänt från Borås men mössorna har kommit från Svedala.

Nu tar vi nya tag.

Bilderna är klickbara, det kan ju finnas ett bekant ansikte.

Kopparslagare och Svarte Petter

Jag har tidigare påstått att koppar är på väg tillbaka.
Inte bara hos grabbarna som skalar kabel och rycker loss stuprör från byggnader.


Vem kan motstå en sådan här liten plunta? Eller jag kanske ska kalla den flaska, den är lite för yppig för att kallas plunta. 10½ centimeter hög är den inklusive korken.

Sigillet sitter kvar på korken, det verkar bära signaturen CH.
Det kanske är arkitekten Carl Hårlemans flaska?

Carl Hårleman var i ropet på 1700-talet och ritade kungliga slott och trädgårdar, kyrkor, skolor och observatorium.

Lägg därtill fyrar, broar och inredningar.
Ingen spännande doft när jag lyfter på korken, möjligen luktar det lite svagt av källare.

Här syns kopparslagarens signatur i botten av flaskan. IB.

Själva flaskans sidor är laxade ihop på baksidan, ett riktigt snyggt hantverk.

Tyvärr har jag ingen bild på detta.

Här kommer en kavalkad av olika yrken. Först har vi skomakarfrun.

Sen har vi Fabrikörsfrun. Hobby? Shopping.

Krögarfrun däremot, ligger i dagar och kvällar. Bygger upp en stark kropp med tunga Porterlyft.

Polisfrun snappar upp ledtrådar från gatan. Här ett par damer som förmodligen bränner i lönn.

Bärarfrun, här med taxen Johansson, kan konkurrera med krögarfrun i armbrytning.
Hur många titulerar sig bärarfru idag?

Här har vi den förarglige Svarte Petter som ingen ville bli sittande med.

Nature is my pimp

Den här synen mötte mig i morse när jag kom utanför dörren. Det var riktigt dramatiskt.

En hälsning från Kung Vinter, nu är han på gång.

Libby på femtiotalsjakten undrade hur vi andra pimpar våra bilar. På landet sköter naturen om
custom-lackeringarna. Detta måste vara diametrala motsatsen till eldsflammor.