Tro Hopp och Kärlek

Idag tittade jag in hos en kollega och kunde naturligtvis inte gå tomhänt därifrån.
Kollegan har Gårdshusets Antik i Töreboda.

För länge länge sedan fick man godis vid begravningen, s. k. begravningsgodis.
Samtliga är påkostade och en del är riktigt vackra.
Jag blev lite förvånad att man även använde symbolen tro, hopp och kärlek.

Där hittade jag även de här caféstolarna. Det hade funnits pallar till men de var tyvärr redan sålda. Attans, ibland är man för sent ute.

Jag gillar dom blanka knapparna på ryggstödet. Dom passar inte hemma hos oss men dom

borde ju passa hos någon med ett femtiotalsinspirerat hem, vad tror ni?

Pappersbonader

En tomtemask med reklam för Roberts julmustextrakt. Roberts ligger i Örebro.

Ikväll har jag lagt upp 69 gamla pappersbonader och löpare på Tradera.
En del ganska ovanliga. Ovan en av väna hustruns favoritartister, Curt Nyström.

Signaturen E H har ofta färgglada bonader. Här "Tomtar små i vaktparaden gå".

Anders Olsson är min favorit. Duktig på att måla djur och människor.
Gjorde även Pin Up-motiv på 50-talet.

Det här är en ovanlig bonad, också denna av Anders Olsson. Gärdsgård och skare är försedda med glitter för ytterligare effekt.

Ytterligare en Curt Nyström. Jag skulle kunna tänka mig att bo i den stugan.

Nation(al)ens död

Företagets kassaregister. National No 1067797 tillverkad i december 1911. Den är alltså snart 100 år gammal. Det finns ingen knappsats utan handlaren skrev manuellt på en rullremsa som trätts upp genom springan.

För att öppna kassalådan för man den lilla spaken mot sig och lådan åker ut med hjälp av en stark fjäder. Samtidigt plingar det rejält i en klocka.

Ut åker lådan. Här är det meningen att eventuella kontanter ska ligga.
Tyvärr är det alltför långt mellan tillfällena. Från och med 1/1 2010 ska alla företag med en kontant omsättning över fyra basbelopp ha ett godkänt kassaregister med en svart låda.

Om man saknar certifierat kassaregister får man böta 10000 riksdaler.
10000 kostar det om man inte erbjuder kunden något kvitto. Första gången.
Skulle man glömma det ytterligare en gång inom ett år kostar det 20000 kronor.
Missar man oftare än så finns inget belopp angivet.
Möjligen är det gratis men förmodligen ska man inte leka affär om man inte lärt sig efter två gånger.

Här har jag testat med en svart låda men tycker inte det blir riktigt snyggt.
Den här lådan är ändå jämngammal med kassaapparaten.
I framtiden kommer jag förmodligen att sälja enbart på nätet, på mässor eller mot faktura.

En ny apparat är ganska kostsam och förmodligen? kommer en del butiker att läggas ned i vårt avlånga land.

Här är företaget som tillverkade en apparat som fungerade oklanderligt i nästan 100 år.
Det tror jag inte dagens certifierade kassaregister kommer att göra.
Det är väl det här som kallas utveckling?

Libby på femtiotalsjakten hade nog förväntat sin mer än annonser från tidningarna jag
köpte på loppis i söndags. Så här kommer Femina 1954, 1955 med tema blommor.

Här är ytterligare några från samma tidsperiod. Sedan tidigare har jag Femina komplett
mellan åren 1964-1975. Undrar varför?

Fräknar och fula näsor

Jag sällar mig till alla som visat upp sitt svarta 50-tal.

Libby på 50-talsjakten visar sina favoritomslag. Jag gillar gamla annonser och är svag för det lilla udda. Ovanstående Gevaliareklam tycker jag är härlig med de lite udda tomtarna och de härliga färgerna. Året är 1956.

Dålig andedräkt?
Då är svaret Colgate "uttalas Kålgejt" som det informativt står i slutet av annonsen.

Fräknar bleker vi bort med FRÄKNIN, den effektiva fräkensalvan.

Fula näsor är heller inget problem. ORTHODOR är ställbar att passa varje näsa. Dessutom ingår en mjuk läderkudde.

Som avslutning en bild till Tusse som har en "weak spot" för gamla DKW.

Lössläppt

De strama fåtöljerna med tyg i Royal Blue och spridda kråksparkar i guld

får ett helt annat uttryck med hjälp av det senaste fyndet, bilplädar från 50-talet.
Nu kan man sitta och torrköra tills man hittat firmabilen Ford F-1 Panel wagon.

Jag hade tidigare en F-1 Pickup, alltså med flak, denna är stråt vassare.

Superior Travelette

Ibland dyker det upp saker som får mig att undra:
- Vad i hela världen är detta?


Någon som vill försöka sig på en gissning?

Jo, det är rese-setet Superior Traveller. Patentsökt av AB Avant i Stockholm.
Här ses en liten borste överst, sedan kommer en liten flaska med okänt innehåll
och underst några minitrådrullar med ett plåster som fond.

Vrider jag lite på underverket dyker en rakborste upp och ett stift med raktvål.
Denna är inte komplett, det borde finnas en spegel och en rakhyvel också, möjligen
ännu fler saker? "Fodralet" har en mätskala i milliliter.

Efter lite klurande kunde jag lyfta på toppen och, si där, där har vi tvålen.
Något sunkig men visst, den kanske funkar.

I botten ser vi namn och logotyp. Jag tycker det ser ut som om blixten slår ner i den stackars figuren. Kan det vara när snillet fick iden om Superior Traveller?
Som en blixt från en klar himmel.

I Amerika kom ett snille på att man kunde bygga ett fordon, hälften lastbil, hälften buss och kalla den för Traveller. Här en International Harvester Traveller.
I Sverige hade vi större bussar med flak i Norrland. De kallades skvader efter det mytiska djuret, hälften hare, hälften tjäder.

Speedball

I mitt förra inlägg skrev jag om hovkalligrafen Berggrén. År 1948 gav företaget Hunt Pen Co i Camden, New Jersey ut denna hjälpreda för kalligrafer. Hunt tillverkade stålpennor under namnet Speedball. Ett namn som för tankarna till amerikanska bilåkarfilmer klass B.

Pappa till boken var Ross F George, en kalligraf med fem egna typsnitt på sitt samvete, nämligen Cactus Flower, Hacky Sack, Sunamy, Clarvoyant och Speedball Western Letters.

På bokens 88 sidor återfinns ett stort antal typsnitt som passar i reklamsammanhang.
Jag tycker mig känna igen en del av typsnitten från 1950- och 60-talets tävlingsbilar.
Då skar man inte ut en färdig text i vinyl med hjälp av en datastyrd maskin, nej, det var hantverk som gällde.

Som synes finns små illustrationer som hjälp för att man ska föra pennan rätt.

Ovan syns några exempel på vad man kunde åstadkomma med de olika pennorna av Speedball-typ.

Här är några svenska exempel på reklamdesign i floran av läskeblask.
Mora bryggeri satsade på mousserande Ice-Creme, amerikansk sommardryck.
Jag undrar om det är denna man är uppfödd på i Enviken, Sveriges rockabilly-metropol?
I Köping satsade man på Messina "Solex" apelsindryck. Messina, en stad på Sicilien förstörs av en jordbävning 1908. Apelsiner odlades med framgång på vulkanen Etnas sluttningar.
Vi får anta att Solex syftar på solen, inte förgasaren.
Tidaholms bryggeri har en stram etikett med stadsvapnet som består av en uggla, två kugghjul och en vulkan. Vulkanen är inte Etna i det här fallet utan ska hänföras till Vulcans tändsticksfabrik.
Flaskor med Vichyvatten från Tidaholm ska förvaras liggande.

Konungen och Drottningen bjuder in...

Nästa år kommer Kungen och Drottningen att bjuda in till bröllop. Det har man gjort förr.

Det har man gjort på detta inbjudningskort jag hittade i gömmorna. Bilden är klickbar så man kan få upp den i läsbart format. Då texten är ganska sirlig och kan vara svårläst så har jag även tagit med texten nedan

På D. D. M. M. Konungens och Drottningens wägnar
inbjudes

att bevista Wigselakten emellan
Förste Hofmarskalken m. m.
Wälborne Herr Erik Wilhelm af Edholm
och
Hoffröken hos H. M. Drottningen
Wälborna Fröken Emma Braunerhjelm
Lördagen den 11 Mars 1871 kl. 8 e. m.
i Hennes Majestäts våning å Kongl. Slottet

Damerna bruka svart hofdrägt
Herrarne i uniform

Visitkort skulle alla av dignitet ha. Så även H. K. H. Enkehertiginnan af Dalarne's hoffröknar.
Änkehertiginnan hette Teresia Amalia Karolina Josefina Antoinetta av Sachsen-Altenburg men kallades för "Lilla Hoppitossan". Hon var gift med Prins August av Sverige.

Landshöfdingen Bråkenhjelm, ej att förväxla med Anita Bråkenhjelm, landshövding.

Kunglige Hovkalligrafen A. N. Berggrén hade naturligtvis inte tryckta visitkort utan gjorde sina egna med bläck och penna. Han huserade på Lilla Wattugatan No 16, 2 tr. upp.
Han var hiskligt säker på hand må jag säga.

50-talsträdgård i Stockholm

Idag har det varit en typisk dag i en antikhandlares liv. Det vill säga helt oförutsägbar.
Jag skulle titta på ett hem som fått nya ägare och de ville ha min åsikt om en del gammalt
som fanns kvar. Det visade sig att det mesta fanns kvar från förr.
Det som tog andan ur mig var dock inte sakerna eller huset....men läget!!
Sjötomt vid en av Sveriges större sjöar med egen hamn och ute på en udde.
Det här är sånt ni Stockholmare betalar många riksdaler för.
Alltnog.
Jag ser alltid till att rädda soporna i första hand, det är där dom roliga sakerna finns. Alltid.

Idag var inget undantag. Bland mycket annat fanns trädgårdsritningar i original från,
just det, Stockholm. Här ovan ser vi Villa Rosstorp i Rönninge, ritad 1959.

Här har vi även begåvats med bilder. Någon från Rönningetrakten kanske känner igen
något av husen?

Här ser vi en blank ny VW bubbla från 1959. Kanske Porslinsamatörens?

Och, det finns mycket mer att gå igenom i fråga om originalritningar från olika kvarter i Stockholm som rustades under 50-talet. Komplett med växtförteckningar och allt.

Sen fanns det ju lite annat också, det dyker kanske upp senare på bloggen.

(O)Roande läsning

Image by David Castor

Som konvalescent efter några dagars influensa har jag roat mig med att författa reklamationer till Posten.
När jag tragglat mig igenom deras fyrsidiga formulär svarar Posten käckt:
Tack för din reklamation! blablabla...
Ärendet är nu avslutat.

I ena fallet kommer brevet fram öppnat och vikt med innehållet helt förstört.
I nästa fall har några tomtar varit på drift i en dryg månad. Kunden har frågat efter paketet
(sänt som brev) vid ett flertal tillfällen utan resultat. Sedan dyker tomtarna plötsligt upp på trappan till min butik! Ett stort hål i botten på kartongen och ena tomten trasig.

Tack för din reklamation! Yippiiee! Vad härligt att Posten uppskattar min insats.
Ärendet är nu avslutat.

Enligt Postens gällande villkor ersätter de inte försenade, förlorade eller skadade brev.
Det är följaktligen fritt fram att öppna brev, vika vykort, lägga posten på trappan och göra stora hål i kartonger.

Jag är inte av den sorten som klagar i första taget men Posten verkar numera vara till för storföretagen som betalar en bråkdel i porto per försändelse. Det är inte lätt att konkurrera med dessa som liten företagare.

Jag slöt ett avtal med Posten om att skicka paket mot faktura. Jag gör allt jobbet själv, skriver ut frakthandlingar som jag måste köpa från Posten och konstaterar på min första faktura att
det har blivit 40% dyrare än om jag lämnat in det över disk. Det är ju bara att lägga ner.
Jag slöt ett annat avtal med posten om att skicka brev mot faktura.
Under en lång period fick jag hotfulla brev från Posten för att jag lagt brev på lådan och inte betalat portot. Att breven var för stora att stoppa in i en brevlåda var det ingen som tänkte på.
Jag lämnade in ett stort antal brev och paketliknande brev med följesedel hos Postens representant på orten. Framme vid sorteringsterminalen hade mina försändelser kommit ifrån varandra och då kunde man ju inte se om de var betalda eller inte.
Då bestämmer man att de inte är betalda och skickar en faktura.
Alltså får jag två fakturor av vilka jag vill betala den ena, inte båda.
Att varje gång lägga stora mängder tid i telefonen för att övertyga en ny människa hur det ligger till, det är inte roligt.
Det fick bli frimärken i fortsättningen.

Som tur är finns alternativ.
Bussgods har alltid fungerat klockrent.
DHL likaså.
Schenker har jag inte provat än.

Denna vecka säljer jag min förtjänstmedalj i guld från Posten på Tradera.
Jag vill inte ha den längre.