Miljöbilder - våning II

Jag tar tillfället i akt att dokumentera våning två på mitt etablissemang före omstruktureringen. Det som en gång var "gott-om-plats" har nu sörjat till sig så till den milda grad att en förändring är av nöden.

Här ett par snygga renoverade fåtöljer som inte syns.

Lite UE keramik som samsas med en kartong. Tavlor i ett behändigt bläddersystem.

Gammal kontorsstol i ek, jugendstil smyger under en kartong. Pinnstolen Fanett av Tapiovaara
är inte fullt lika blyg. Kitsch, osäljbara glas, ( jag har bara icke efterfrågade i lager) och böcker får dra sig tillbaka till något förråd.

Mässing och koppar, någon??

Här finns något för DKW-entusiasten.

Trälådor och kopparstick enas om utrymmet med glaskonserver och vichyvattenflaskor.
Strålkastare till lastbil från 20-talet tittar upp mot ett stringbord.

Högtalare i marmorkross, rubank, listhyvlar, oljetryck och gamla affisher....ja ni förstår.

Borgmästare

Här tronar jag idag.

Erofix och Atlasresår

På reservoirpennans tid kunde man som företagare dela ut läskplån med reklam för den egna rörelsen. På framsidan reklam på glättat papper och på baksidan ett läskpapper.
Det var inte ovanligt med pinuppor på framsidan så när hustrun kom in på kontoret gällde det att ha rätt sida upp.
Här ett läskplån med reklam för en damekipering där man som helkund var belåten.
Klädningar stavades just så, hur många tänker på det idag?
Till Einar går Vera för att piffa sig, hon har spanat in Gösta som är en stilig karl.

Ikväll ska de träffas. Vera vet att Gösta har en känslig näsa så hon besprutar de ställen på kroppen som förhoppningsvis kommer att bli mest utsatta. Hon använder Erofix, ett säkert kort precis som namnet antyder.

Gösta tänder till på alla cylindrar och Vera skänker en tacksamhetens tanke till Einar Hörling
som med ett tränat öga plockat fram exakt rätt korselett för Veras figur.
Hon känner sig trygg med den vertikalt skurna insättningen av atlasresår.
Gösta blir glatt överraskad av knäppningen framtill som gör plagget lätt att taga av.

Vera har Gösta i sin hand.

Gösta känner blodet skumma i kroppen, han sitter på en bomb (se fig ). Mustaschen krullar sig, det svartnar för ögonen och Gösta slungas ut i dittills okända dimensioner av salighet när bomben slutligen briserar.

Men vad nu? Här har någonting hänt. Freeforms nya exklusiva korselett med tvåleds nylon nätresår och framstycke i pärlsatin och söt spetsdekor verkar avlägsen.

Ja men titta. Vi öppnar lucka 24 och där är Gösta junior. Ett resultat av kärlek, en vaken handlare i silkesklädningar och Erofix. Vi önskar Vera och Gösta Lycka till!!

Sfinxen Balder

Just nu lägger jag upp auktioner på Tradera.
Här en spegel i teak märkt Fröseke och AB Nybrofabriken.
Antikhunden Balder har smugit sig in i bilden.
I bakgrunden syns planschen från ett skomakeri som jag lyckades rädda till Gitte på Bortbytingens tapeter.
Här kan Gitte få en första försmak av vad som komma skall i brevlådan.
Mina auktioner kan du se här.

Bilsemester

I Sverige var det vanligare med vimplar än vattendekaler för att bevisa att man verkligen besökt en ort på semestern.

Här har vi en Jämtlandsvimpel broderad med silkestråd. Min favorit på den här bilden är Åreskutan till höger. Kyrkor är inte så upphetsande. Att som på vimpeln till höger susa nerför svartpisten på ett par Sandströms skidor med låg fästpunkt för pjäxorna, det är något helt annat. Blöta Lovikka-vantar, hemstickad toppluva och skidbyxor i stretch med hälla.

Dorotea och Vilhelmina har fått sällskap av Borås och Strängnäs.
Egentligen skulle det vara Fredrika som sällskap. Samhället, som liksom de två andra,
fick namn efter Gustav IV Adolf gemål; Fredrika Dorotea Vilhelmina av Baden.
Tidigare hette de Viska, Bergvattnet och Volgsjö.
Fredrikas farmor och morfar var förresten syskon. Jaja, huvudsaken är att man inte gifter ner sig och att man håller ihop egendomarna.
På vimpeln från Vilhelmina återfinns skogens konung.

Härnösand, Borgafjäll, Hoting och Linsell.
I Ångermanland kan man besöka orterna Backe, Kubbe och Hemling.
Arkitekten som ritat husen i Borgafjäll har förmodligen intagit otillåtna substanser.
I Hoting är rödingen grön och i Linsell är bilar och älgar svarta. Allt är möjligt.
Till vänster en Wartburg av avgasröken att döma.

Semesterbilder

Nu när jag snart är färdig med att hämta lösöre från tre hem börjar hjärnan tröttna på logistiska problem och arbetsrutiner. Kroppen börjar också säga ifrån och ledighet är ett värdeladdat ord dessa dagar. Nu blir det ingen ledighet men jag kan bjuda på några godingar från mina resor i det stora landet i väster. På 70-talet fanns det fortfarande gott om vattendekaler i Amerika.
Tanken var att man skulle föra över dekalerna till bilens glasrutor och därmed visa att man var berest.
Nu hamnade inte dessa på bilens rutor utan i minneslådans mörker.
Jag har sparat dem tills den dagen jag äger rätt bil. Det skulle vara totalt fel att sätta dessa på en Toyota Yaris eller liknande fordon.

På 70-talet var det trevligt att åka runt i USA. Man fick bilen tankad och rutorna putsade på
bensinstationerna. Oljan kollades utan knot. Erfarna mack-killar hade inga problem att hitta tanklocket på Oldsmobile 58:an. Det satt gömt vid bakljuset på vänster sida, man fick vika upp övre halvan av kromet. Färskingar ryckte här och där innan de gav upp och frågade var man hade gömt tanklocket.

Västkusten och Californien var drömmen på den tiden. Allt var billigt, klimatet överlägset och
man hade till och med reklam på TV:n!!

Jag passade även på att besöka grannländerna. På den tiden var det lite av ett äventyr att kuska runt i Staterna med en gammal bil. Jag tror inte att det är lika kul idag, men jag kan ha fel.
Tijuana-dekalen skulle kunna passa på HD:n, det är en gammal polismotorcykel från Mexico.
Nej, dags att återgå till arbetet, ikväll har jag bärhjälp.

Miljöbilder - bilder på modet

Herr Movarp på Porslinsbloggen ska inte behöva känna sig ensam. Vi är många som samlar.
Snickarbänken fick jag flytta upp på vinden igen, den fick inte plats.
Jag nöjer mig med att visa en våning.
Nästa våning kommer i ett senare inlägg.

Min arbetsplats.

Affärsdisk från "Boråsboden. Boråsboden drevs av ägarinnan tills hon var en bra bit över 80.

Utsikten.

Vägen in till grottorna.

Ett svårmöblerat hörn.

I mitten den gröna skäktestolen, känd från Antikdeckarna.

Allmoge.

Stolar som förmodligen måste målas vita innan de går att sälja.

Månskenslampa, trälåda från Hasselblads, Radiola 1929 med mera.

Slagor för den tröskvillige.

Tidigare publicerade byråer.

Blandat trä, plast och glas.

" Pressväggen"

Det har gått snett

Blanka möbler på ingång. Går det att sälja idag när allt ska vara vitt?

Femlådig byrå med jugendslingor på den översta sneda lådan.

Snedklaff, en byrå med skrivskiva och inredd med sex små lådor innanför den sneda klaffen.
Ska den också målas vit?

Ball and Claw-fot. Ett engelskt påfund som först var populärt under senbarocken.
På svenska: kulklofot. Alldeles för många konsonanter för att kunna kallas vackert.

Här har vi ett exempel på de under 50-talet så populära tavlorna där man gjort motivet
med fetkrita på ett sammetsliknande material. Här med lite extra krydda i form av en sned-
skuren passepartout. Läckert, inte sant?

Jag vet inte om det här är några av Libby's "långbenta amerikanare", men bilden
visar Amerikas tyngdlyftarlag vid OS i Helsingfors.
Från vänster: John, Norbert, Pete, Clyde, Stan och Tom.
Tom vann lättvikt.
Pete vann mellanvikt.
Stan silver i lätt tungvikt.
Norbert vann mellan tungvikt.
John vann tungvikt.

Något gick tydligen snett för Clyde.

Spindelkvinnan

Jag har ett lager av gamla pressbilder från 50-talet som jag kom över för en tid sedan.
97% av bilderna består av dåtidens glamourflickor, filmstjärnor och wanna-bees.
Pin Up - kulturen lever vidare hos Tifa DeLeone på Pinup Couture med flera.

Läcker frisyr på damen till vänster. Till höger har vi en ung flicka som liknar Marilyn Monroe.

Så här glad är man om man visar baddräktsmodet 1952.

För spindelkvinnor erbjuds denna intrikata design.

Rita Hayworth i avslappnad pose rökande en cigg i väntan på bussen.

Japp. det är bara att dra nåt gammalt över sig.

Harstämplar eller Stämpelharar

En djupdykning i kulturlagren leder fram till tidningen Dopparedagen från 1918.
Dåtidens annonser skiljer sig en hel del ifrån dagens.

Harspår kan ju även heta harstämplar. Det är väl inte så ofta det ordet används idag men Centraltryckeriets annons känns rimligare om man har den kunskapen.

Skultuna bruk visar upp värsta kastrullen. Dåtiden kokerskor hade kraft i armarna.

Örnen kommer med ljuset i form av Kungslampan. Annonsvärlden har inte samma kriterier som heraldiken. Om örnen suttit på en vapensköld hade det varit en feg örn. På adelsvapen ska huvudet vara riktat till vänster, i anfallsriktningen. Åt höger i bild flyr man med svansen mellan benen.

Upsala-Ekebys annons är av det mera diskreta slaget.

ASEA:s annons kan iallafall inte upplevas som diskret, särskilt inte idag. ASEA använde hakkorset som företagslogga tills en kille från Österrike anammade den.
Man kan ibland se denna logotyp i gamla hissar tillverkade av ASEA.
Jag undrar om det tillverkats en lampa av det här slaget?
I så fall skulle den säkert betinga ett visst värde.