Fyra förväntansfulla...

...kycklingar väntar på att få åka till Askersunds Antikmarknad.
Det finns hål i huvet med plats för Närke-ägg.

Idag packar jag också ner tyska vaser med härliga glasyrer.
Detta är ett litet smakprov.

Det åker med lite svensk keramik också.
De här två är tillverkade av Irma Yourstone.
Härligt rinnigt. Som glass i sommarsol.

Reslust

De senaste dagarna har min reslust väckts till liv igen.
Möjligen beror det på filmen jag såg för några dagar sedan?
Eller att vi snart är klara med flytten?
Det har visserligen blivit en femtiomilatur i veckan med flyttlass men det räknas liksom inte in under reskontot. För mycket last för att det ska kännas bekvämt.
Jag reser helst med lätt bagage, jag tågluffade med en konsumkasse som jag senare bytte ut mot en liten tygsäck.
Tänk att få pumpa däcken på 28-tummaren, välja ut en väska och ge sig ut på småvägarna.
Mitt val faller på den sommarljusa väskan med förstärkningar i brunt läder.

Man vaknar i gryningen under bar himmel, som i Juan-les-Pains 1976.

Eller på en liten trottoarservering i Carcassonne.

Jag gillar verkligen att åka tåg, riktiga tåg.
Här har min mor åkt från föräldrahemmet i Älvdalen till sin älskade make i Karlskoga.
Färden gick via Mora och Kristinehamn.
Med tanke på datumet hade hon dessutom sin ohängde son på 3½ år med sig.
Jag hade lärt mig alfabetet och kunde ljuda till Filipstad och Långban men minns att det körde ihop sig i Brintbodarna.

Här har man åkt snälltåg.
De var inte hyggligare och trevligare än andra tåg men de var snabbare.
Jag antar att det är ett låneord från tyskan, snabb heter ju Schnell! på tyska.
Färden gick till Hova via Hallsberg och Gårdsjö.

Här är min trogna reskamrat.
De mänskliga reskamraterna har kommit och gått men min väska verkar vara för evigt.
Det brukar aldrig vara några problem att hitta den på flygplatserna.
En fördel med att sticka ut från mängden, något de andra väskorna inte vågar.

När jag flög till Grekland hade jag på vägen begåvats med ett nytt bidrag till dekalfloran.
"Visst är det här en Jättebra Reklamplats".
Bagagepersonal med humor.
När jag ser närmare efter tycker jag att det saknas en dekal från Orkney.
Det kanske är dags att göra något åt det?

Krydda i tillvaron

Nu har jag börjat packa för en av månaden augustis stora begivenheter.
Antikmarknaden i Askersund!
Det var när jag började prismärka och packa inför marknaden som jag kände att det är en krydda i tillvaron, det här med att sälja på marknader och mässor.
Nu har jag paketerat Alfred Benzon, Kocken och grabbarna.

Dom riktigt gamla burkarna är snyggast tycker jag.
Askersundsmarknaden är trevlig på flera sätt.
Den ligger vackert i hamnen och den pågår hela dagen.
Det är gratis inträde vilket betyder att många av kunderna inte tillhör det vanliga klientelet, de som bevistar alla mindre lokala marknader.
De vanliga är de lokala "klipparna" och samlartanter som lyfter på saker för att se om priset på den egna samlingen gått upp eller ned sedan förra året. Inte ett gäng som man lever gott på.
Nej, hit kommer turister, svenska och utländska, folk på genomresa, sommarstugeägare med flera. Ungdomar kan man också få se!
Trevliga människor som vet vad plånboken ska användas till.
Vi brukar också beställa ett kilo Vättern-kräftor som vi hämtar när det är nedpackat och klart.
Efter en lång hektisk dag, tjockt läder, ett antal goda kräftor och några snapsar somnar man gott.
Vilken dag!

Facebook

Jag har beslutat mig för att lägga ner facebook.
Den tid jag skulle ha ägnat åt fenomenet vill jag omvandla till kontakter med andra människor

"på riktigt".
Dyka in på en fika, snacka lite grann, skratta mycket och förvånas en del.
Till köksbordet når inte FRA eller någon annan förkortning.
Jag slipper reklamen för undermedel mot finnar och att räkna ut mitt BMI.
Jag kan inte heller sumpa min karriär.
Ingen kan kapa min identitet och stoppa tarvligheter i min mun.
Jag har inte valt bort mina vänner, jag har valt bort facebook.
Väl mött!

Hemlig skattkista

Idag har jag haft efterlängtat besök av en tekniker.
Projektet bestod av att flytta huvudjacket till telefonen, ADSL går ju bara på första jacket.
Tidigare har jag suttit i en liten cell i källaren, nu skulle jag ta mig till nya höjder.
Det var en utmaning att flytta jacket från ena änden av jättehuset till den andra och dessutom en våning upp till utbyggnaden i söderläge.
Med tur som en tokig hittade jag en telekabel på en av kattvindarna.
Den kabeln kunde man skarva och gå ut med den under takfoten och rakt ner till källaren.
När jag lyfte undan isoleringen på kattvinden hittade jag en liten låda gömd mellan rören till friskluftsystemet.
En liten hemlig skatt :-)
Två små plåtburkar, varav en skramlande sparbössa.

Sex pappstrutar att hänga i granen samt en ljuslykta i papp.

Gamla överföringsbilder med tåg...

...och bilar.

Några gamla bokmärken och lite annat smått och gott fanns också.
På baksidan ett av bokmärkena finns en stämpel från Landstingets tandklinik i Smålandsstenar.
Förmodligen en föregångare till Farbror Eriks tapperhetsmedalj.

Nu har jag utsikt genom två fönster, ett mot trädgården och verkstaden, ett mot kossornas sommarhage och uppfarten till egendomen.
Tre steg bort ligger utgången till främre altanen om jag behöver en nypa frisk luft.
Vidgade vyer och en skatt rikare.
Vilken dag!

Udda lergods

Det första föremålet är en skål i lergods tillverkad i Sala.
Insidan ståtar med en gul glasyr.

Vilken härlig baksida!
Jag har försökt hitta uppgifter om en lergodsfabrik i Sala men letat förgäves.
Kanske kan någon läsare ge besked?

Så här ser stämpeln ut.
K står för det gamla rymdmåttet kanna, ett mått som användes fram till 1890.

Lerkrus från Ruuthska bruket i Helsingborg.
Ruuthska bruket lår ha varit Helsingborgs första egentliga industri.
Tillverkningen bestod bland annat av krukor, burkar, krus, tekannor, kaffekannor, tallrikar och sparbössor.

Märkningen i närbild samt rymden 2 liter.

Dams lergodsfabrik.
Jag är osäker på om den är tillverkad i det som var Bodafabriken, som bytte namn till Adolf Dam Fayancefabrik mellan 1895-1922 och sedermera återgick till namnet Boda.
Carl Erasmus Dam kom 1858 från krukmakartäta Bornholm till Tillinge, jag förmodar att Adolf är son till Carl.

Så här ser märkningen ut.
Mängden glasyr gör senare delen av namnet oläsligt

För tjocka lager skämmer varje dam.

Äventyraren Thomas Skaffare

New Jersey 1977.
Skaffaren till vänster i bild.
Det året tog jag flyget till L.A. och köpte en gammal Oldsmobile från 1958.
Med den bilen körde jag sedan genom de flesta av USA:s förenta stater och det blev även en tur in i Kanada.
Mitt ressällskap Ronny förevigade färden med sin super-8 filmkamera.
Vid juletid 1977 såg jag resultatet av det idoga filmandet, en timme och en kvart.
Saker händer, Ronny avled hastigt i en bilolycka 1978 och så småningom förlorade jag kontakten med hans livskamrat. Jag tänkte på filmen ibland.
I mitten av nittiotalet var jag på antikmässa på Örebro slott.
Mitt sällskap köpte några tre-minuters Disneyfilmer på super-8, ett nostalgiskt minne från småskolans roliga timme.
Jag berättar livfullt om den förlorade USA-filmen när någon plötsligt knackar mig på axeln.
Där stod Kristina, änkan efter Ronny! Håret reser sig i nacken.
Snacka om synkronicitet.
Vi behöll kontakten och blev nästan-grannar.
Tio år senare blir jag erbjuden filmen och jag tackade naturligtvis Ja!
Efter ett par år lät jag överföra filmen till DVD och i helgen tittade jag på den för första gången på snart 34 år.
Jag har sugit lite på det.
Bilden ovan är fotograferad från dataskärmen, jag tycker den är helt underbar.
Jag har precis lämnat bilen till en speditör för vidare frakt till Sverige.
New Jersey 1977.
Tack Kristina.

Hasselforsdamen

Den här träfiguren med mycket karaktär köpte jag på loppis i Hasselfors för drygt tio år sedan.
Tyvärr är den osignerad, det skulle vara kul att veta vem som snidat den.
Gubbarna på Antikrundan har avskrivit den som "klumpig" och snidad av någon som inte har någon större kännedom om anatomi.
Hon har kanske inte den anatomi som är förhärskande bland kvinnliga kunder från Östermalm och Djursholm idag, det lutar mer åt anatomin hos en mejerska på Bålby gård, 1910.

Ljustält

Inspirerad som jag är av Carina Öhman som har bloggen precis en sån har jag skaffat ett ljustält och riktig belysning.
Jag är hjärtligt trött på oroliga bakgrunder och oönskade reflexer.
Vissa saker, såsom glas, kan vara helt omöjliga avbilda utan att det blir lite märkligt.
De här är det första bilderna jag tagit efter monteringsarbetet av all utrustning som kom i två stora kartonger.
Den lilla allmogekalken blir lite grå så jag får testa mig fram med kamerans inställningar.

Skaffarens häst. Skönt att slippa skuggor och blixt.

Gammal plunta i ljust grönt glas.
Den här har jag provat att fotografera tidigare med högst blandat resultat.
Nu har jag något att pyssla med under mörka höstkvällar.

Kuriosakabinett

Det sista som doldes på kärran var detta skåp med glasade skjutdörrar.
Jag vet inte vad det initialt har använts till, men tänker biologisal, uppstoppade fåglar, huggorm i en glasburk med formalin, kranium av lodjur och annat smått och gott.
Detta skåp borde passa utmärkt som kuriosakabinett.

Trailer secrets

Knallekista med lönnfack.
Hela historien hittar du här.

Kombinerad bok- och tidningshylla.
Perfekt för en etta i miljonklassen.

Pottskåpet jag tog bort hemskefärgen på 1992.
Jag känner att jag ligger lite efter med måleriarbetet?

Riktigt trevlig fållbänk.
Kommer från Tivedens urskog.

En av väna hustruns favoriter.
Härlig patina (på skåpet).

En annan favorit med patina.
Diskbänk med zinkplåt som kommer att göra tjänst i uterummet.
Det här är en del av allt som gömde sig på kärran den här gången.
Nya möbler medför nya tankar vilket i sin tur leder till en rumslig rockad i det stora huset.
Nästa steg blir att lägga upp en hel del roliga möbler på Tradera.
Allt passar inte in, något man upptäcker under resans gång.

Konsten att fylla en kärra

Jag har valt en kärra med strömlinjeformad kåpa, jämfört med flyttkärror är den mindre vindkänslig och ger bättre bränsleekonomi.
Den är dessutom suverän på vägen, otroligt följsam.
En del möbelkärror jag hyrt är närmast aggressiva och man tror att de ska rycka loss draget från bilen.

Här finns en fållbänk, ett pottskåp, en kista, ett skrivbord, ett allmogeskåp, en diskbänk med zinkho, ett stort furuskåp med glasade skjutdörrar, sant en liten bokhylla i funkisstil.
Allt tryfferat med flyttkartonger och bananlådor.
Om någon upptäcker en tom yta någonstans beror det på att väna hustrun ivrigt burit iväg de medflyttade prydnadsväxterna.

Här skymtar furuskåpet fram.
Perfekt som kuriosakabinett.

Nu känner jag plötsligt att det är hög tid att servera sig en grogg.
Under morgondagen återkommer jag med bilder på möblerna.

Tanngnjost och Tanngrisner

Dagens utdelning på loppis.
Gnistskydd i gjutjärn föreställande Tor och hans bockar, design Olle Hermansson.
Olle började arbeta som keramiker i Karlskoga 1947 och stannade där till 1960 då han flyttade till Gränna. Där verkade han under namnet "Keramik-Olle".

Glad är jag, ty ett slikt galler har jag länge velat ha.
Det kommer att passa utmärkt i salongens eldstad.

Zen Trädgård

Nu har jag låtit mig inspireras av boken om Zen, inredning och trädgård.
Vågrörelser är viktigt, berg och vatten essentiellt.
I stället för att ha en hög med gatsten har jag gjort en installation som för tankarna till urkraften i det vilda Sverige som en gång fanns.
Jag kallar den "Hammarforsens brus".
Varje sten är noggrant utplacerad enligt metoden "kasta klump" utarbetad på Karlskoga 1 avgående och förfinad under långa sommarkvällar på 70-talet.
Inomhus är övre hall i förändring och nu har turen kommit till arbetsrummet.
Vad månde bliva?

Semester?

Den här veckan har väna hustrun och jag semester.
Nu är det hög tid då det är hennes sista vecka.
Vi tog en tur till Falkenberg, som nyinflyttad vill man ha koll på närområdet.
Vi svängde av vid varje loppisskylt i jakten på utgifter som möjligen kan leda till inkomster.
Måndagar är en dålig dag, den sämsta i veckan faktiskt, av flera skäl.
Ett är att loppisar har stängt, skylten till trots.
Ett bra komplement vore en Öppet/Stängt-skylt.
Inga fynd, en semester ska ju bestå av enbart utgifter.
Jag hittade iallafall en stor bok om Zen i hemmet och trädgården.
Mycket inspirerande, ni kommer säkert att kunna se konsekvenser av den här på bloggen.
I brist på annat kan jag visa upp ett veckogammalt fynd.
Fyra nya exemplar av Optimus stormlykta.
Jag kom över dem i en fotoaffär då jag köpte ett stativ till kameran.
Otippat.

Visst är det rasande trevligt med nyskick.
Jugendsoffan får agera bakgrund tills jag fått min beställning av ljustält och belysning.

Antikbranschen är inte bara söta porslinsfigurer och antika tomtar.
De är bara en jnkörsport till tyngre grejer.
Här har vi en gjutjärnshäll till öppen spis.
Den är visserligen tung, men fullt hanterbar.

Då är det värre med denna.
Herrgårdsmodellen med en vikt på herrejösses antal kilo.
Pirran försvinner nästan och det är ingen idé att hasa omkring med halvpumpade däck.
Jag hyser en stark förhoppning om att jag bara behöver flytta den en gång till, den dagen då köparen dyker upp.

Nu ska jag fördjupa mig i Zen för hem och trädgård.

Medeltida loppis

Hova är ett av alla de små samhällen som långsamt dör i dagens Sverige.
Butikslokaler är outhyrda, skyltfönstren gapar tomma.
Men under en kort period, en dryg vecka, är det full fart i centrum.
Då pulserar byn av liv, det är den årliga riddarveckan.
Skyltfönstren fylls, det är loppis i affärer som resten av året står tomma.
I år är inget undantag, det gäller att vara tidigt ute.
Två tavlor från 50-talet var det första fyndet.
Fetkrita på sammetspapper, mer typiskt blir det knappast.
Dom här är extra kul, det brukar annars vara någon form av stilleben eller en gatuscen.
Dånande gitarr och bara bröst.

Snygga förpackningar hade man förr. Jag köpte alla jag hittade.

De var dessutom obrutna. Allt innehåll fanns kvar.
Tryck-knapparna kompletterar mina vintage dragkedjor.

En fartygsmodell, modell större.
Den här korvetten är knappt en meter lång.

Detaljrikedom.

Det ingick även en skyddande glasmonter.
Trixigt att fotografera utan blänk.
Jag väntar på leverans av ett större ljustält och tre daylight-belysningar för att slippa oönskade speglingar och röriga bakgrunder.
På första bilden sammanfaller sombreron med vår kökslampa, så kan man ju inte ha det.
Den heta damen speglar kylskåpet, en paradox om något.

Två tavlor, cirka 1900.
Ej inköpta för de måleriska motiven från tysk lantmiljö om man frestas tro det.
Nej, det är ramarna som är intressanta.
Ska man köpa nya sådana idag, då räcker inte trettiofem riksdaler långt.

Det här sitter man inte och skulpterar på sin kammare, åtminstone inte undertecknad.
Salve!