Påsk-Telegram

På 1920-talet var det populärt med utvikbara "Telegram" i litet format.
Det fanns Jul-, Nyårs- och Påsk-Telegram. Ofta var de snillrikt utformade så att en blomsterbukett eller något liknande veks ut när man öppnade dem.
Idag har vi Pop up-böcker som fungerar på samma sätt.
På kortet ovan har vi en kyckling med hatt och pipa.

Här har vi 20-talets Graffiti-målare i full aktion.
Konstnären viks till vänster och påskliljorna till höger.
Inuti finner man en vers:

Likt påskens liljor sköna,
som skjuta fram i gullgul prakt,
Må även Du få röna
en glimt av ljusets milda makt.

Jag sänder från min stilla vrå
en hälsning, som bör tydas så,
Att all den glädje, som kan tänkas,
må under påskens lopp Dig skänkas.

Släkten blir mindre

Enligt de senaste rönen är vi inte så nära släkt med chimpansen som vi trott, men visst är han söt i denna avbildning från 1738.

Med allt jobb det innebär att minska på lagret överväger jag att göra honom sällskap på vägarna.
En vandringsstav, arméns kängor och ett glatt humör kommer man långt med.
Fast, det blir väl banankartonger och säkra lyft ytterligare en tid.

Flygfoton

Det här är bilder som dyker upp ibland på auktioner och som ofta följer med när jag
köper hela hem. Stora inramade flygfotografier över släktgården eller hemmanet.

I den bästa av världar tycker jag att de borde får vara kvar på gården vid en försäljning.
Det är ett historiskt dokument som har ett stort värde när det är knutet till gården,

men som har ringa eller inget värde lösryckt ur sitt sammanhang.
På nätet finns åtminstone en sida med gamla flygfoton där man kan beställa kopior.
Det kanske kan vara idé att kika in där? Det är lite av ett detektivarbete.
Om man bor vid en landskapsgräns kan det vara så att bilden ligger på grannlandskapets sida.
Sök även där för säkerhets skull.

Det här var för det mesta ett sommarjobb. Jag har sett enstaka bilder tagna på vintern men de är ett undantag.

Idag har jag för första gånger på flera månader fått gå på gräsmattan. Härlig känsla!
Snart är det lika grönt som ovan även på hemmaplan.

Gamla blommor

Närmare bestämt från 1897.
Nu är det inte riktigt så länge sedan jag såg vilda blommor, det bara känns så.
Ovan ser vi olika exemplar av orkidéer.

Här har vi öppet vatten.
Vi har en damm vid infarten till vår gård. Där kan man förvänta sig Kabbeleka så småningom.
Nu ser den mest bara bottenfrusen ut.
Jag tycker bilden ser ut att vara från Juraperioden men det är förmodligen någonstans i Tyskland under 1800-talets mitt.

Und här är pflantor från Alperna.
Samtliga bilder är fråm Meyers Konversations-Lexikon, 1897 års upplaga.

Och jag längtar till våren.

I min ungdom..

..hade jag tillräckligt med fritid för att kunna motivlackera bara för att det var kul.
Motivet är kanske inte riktigt logiskt. Att köra ut sin hot rod i öknen en sommarnatt?
Var det för att kolla in kometsvärmar?

...hade jag pengar till att köpa en racerbil i USA.
Detta är 80-tal, frillan verkar vara lite Patrick Swayze, eller om det var tvärtom.

Vad hände sen?

I min bransch (gamla och roliga saker) har i alla fall det hänt mycket på tio år.
Det finns numera inte en välgörenhetsorganisation med självaktning som inte har minst en butik med oavlönad personal som säljer momsbefriade varor. Organisationen står för hyran.

Under sommarhalvåret behöver man inte åka många mil mellan loppisskyltarna när man är på resande fot.

Här kan man till och med tala om att en mättnadskänsla infinner sig efter åtta stopp.

Sedan internet blev var mans egendom sitter en presumtiv handlare i slutänden av varje bredband och bjuder ut sina varor till köpare i vardagsrum och kontor över snart sagt hela världen.
Det har varit en fantastisk utveckling, på gott och ont.
För min del betyder det att jag börjar känna mig ganska ensam om att betala lokalhyra, försäkring, moms och skatt i branschen Gamla och roliga saker.

Och....hur kul är det?

Kanske lika roligt som det skulle varit för Volvo och SAAB om Svenska kyrkan och Röda Korset började tillverka bilar med hjälp av oavlönad personal och utan att betala en krona i moms, skatt eller arbetsgivaravgifter.
Visst, överskottet går till hjälpbehövande, jag vet.
Åtminstone en del av det. Eller hur det nu är?

För min del betyder det att jag kommer att måla mer, skriva mer och kanske köper jag en rolig bil. Än så länge säljs de inte på Kupan eller Gengåvan men det kanske kommer?

Gadawan Kura

Foto Pieter Hugo

Det här är en av de starkaste bilderna jag sett på länge.

Läs mer här.

Nu ska jag gå ut och se om Moder Jord lyft på täcket.
I så fall ska jag dansa med Antikhunden.

Major Görans björnjakt

Ikväll är vi bortbjudna på middag, det blir det norska köket.
Jag har blivit lovad valbiff, något jag ser fram emot.
Jag tror att jag ser fram emot det, jag är nästan säker.
I fallet med kvällens middag är det förmodligen skönt att inte behöva jaga och nedlägga bytet.
Andra, som major Göran, har ju varit tvungna att jaga för överlevnaden.
Bilderna (klickbara) är hämtade från just Major Görans björnjakt.
Humoristiska pennteckningar av C. E. Törner.

Det här är en riktigt rolig bok i storformat med dråpliga teckningar på varje uppslag.
Boken kom ut i en första upplaga 1892 och en andra upplaga kom ca 1910.
Jag ska läsa boken innan middagen för att riktigt komma i stämning.

Lite flummig reklam

När jag gräver i kulturlagren kommer det fram reklam som kanske inte är så gångbar idag.
Det här, något slitna föremålet, har överlevt ett hårt liv och under resans gång fått en del skråmor.
Det är faktiskt reklam för TT mellanöl i form av den klassiska "Peace"-symbolen.
Ursprungligen var det en symbol för nedläggning av atomvapnen.
En del av er kanske kommer ihåg tidningreklamen: Three Towns är skönt.
Bilderna var ofta befolkade av unga människor vilket man fick en del kritik för.
Det fanns coasters i samma stil. Jaja, ölunderlägg då.
Hur var det med det här peacemärket då? Vad har det med öl att göra?

Jo. Det är halssmycke och ölöppnare i ett. Fiffigt va?

Ett annat koncept som är ganska kul.

Statliga Postverket tog på 80-talet bikerkulturen under armen och dansade glatt ut i det allmänna rummet.

Klubben, Mothers Freak, finns så vitt jag vet kvar än idag.
Sämre har det gått för Posten.

Hemma hos.... på 50-talet

Man behövde ju inte vara hemmafru eller husmoder på 50-talet.
Det gick bra att vara lyxhustru också, och då kunde man ta dagen som den kommer.

Varför inte lägga sig i soffan med en drink? Husan har naturligtvis fluffat kudden med bollfransarna. Skorna behålls på.

Skorna sitter på även i biblioteket när frun i huset dragit sig tillbaka för att vara lite kultiverad.

Bland verken hittar vi titlar som: Dad's Girl och Psycho and Ghost.
Tidskrifter ligger på hyllan för ökad bekvämlighet.

När kulturen fått sitt är det dags att vara lite sportig.
Här tränas det vid öppna spisen utifall en glödloppa hoppar ut och

sprinklersystemet är ur funktion.
Då är det skönt att frun i huset är beredd.

Gracerna sprids även i trädgården.
Här en vilsam ställning med god balans vilken gör det lätt att påta i de förhöjda bäddarna.

Efter det hårda trädgårdsarbete kan det vara skönt att sträcka ut sig på gräsmattan med ett glas Chateau Mouton Rotschild 1:er Grand Cru Classe Pauillac 1958.
Dags att sammanfatta dagen så långt.

Bilder från min samling av gamla pressfoton.

Kommer någon ihåg...

...det som kallades sommar?
Här Diana Dors i sin nya bil, fotografen har kallat bilden "The Golden Touch".
Det måste betyda "Solens smekande strålar".
Diana (1931-1984) var Englands svar på Marilyn Monroe.
Hon levde ett hårt liv och gick bort endast 52 år gammal.

Ung, vågad, sexig, oförstörd..

När en superstjärna slocknar lurar spekulationerna i det mörker som uppstår.
Senast vi fick uppleva det var i samband med Michael Jacksons bortgång.
Här följer några löpsedlar med Elvis som tema.

I detta nummer av Vecko-Revyn får vi se de unika bilderna vi aldrig fick se??

Sedan får vi veta att Elvis var fattigare än många trott.

Ett år efter hans död.

Återigen får vi se bilderna vi aldrig fick se. Är det samma bilder månne??

Dessutom avslöjas de hemliga kärleksbreven till svenska Karin.

Två år efter hans död är hysterin kring Elvis större än nånsin enligt Saxons.
Löpsedelsmakaren har stavat ryktet med ck för att understryka den journalistiska kvalitén.

Saxons hette från början Såningsmannen och grundades av Johan Lindström Saxon från Närke.

Han var nykterist, antimilitarist, vegetarian och tobaksmotståndare.

Jag undrar om han skulle ha uppskattat löpsedlar som denna?

Inte riktigt tyska vaser

Nu börjar jag komma ifatt efter en hektisk vecka med flyttrea.
Medan en del bloggare varit i London och roat sig har vi andra fått slita med snö, tunga lådor och annat hårt arbete.
Men, vem har sagt att livet är rättvist?

Tyska bordslampor. Ett exempel på vad som kan dyka upp när man börjar
rota i gömmorna. Det finns tydligen flera goda skäl till att flytta, man upptäcker nya saker.

Detta är ett par Jasba som förmodligen elektrifierats i Sverige innan de såldes.

Hålet till sladden är glaserat vilket tyder på att de är tillverkade som just lampfötter.

Även om det är otydligt går det att utläsa Jasba i märkningen på undersidan.

På den ena är det ganska tydligt, den andra är oläsbar.
Kan det här vara något för tusen vaser?