Majolika och Jugend och Piedestaler

Det sägs att den nya trenden är piedestaler i majolika. I badrummet.
Kul att jobba i en helt oförutsägbar bransch.

Uppslag Jugend

Jag kan inte låta bli att jämföra Nationalencyklopedin och detta härliga uppslagsverk.
Det ät utgivet i Tyskland i början av 1900-talet och har en typisk jugenddesign.
Skinnband med driven dekor, delvis förgylld. För att göra verket riktigt exklusivt har
en platta i koppar infattats. Nog tycker jag att man gjorde vackrare saker förr.
Som ett exempel på de många planscherna verket innehåller har jag tagit denna utvikbara
med de längsta floderna, de högsta bergen och vattenfallen.
Man kan se vilka berg som är aktiva vulkaner och en klutt på himlen är höjdrekordet med luftballong.
De fem banden är fyllda med illustrationer som, i varje fall jag, aldrig sett förut.
Interiören från alkemistens verkstad liknar ett tillhåll för missbrukare.
Här finns även ett kapitel om tjuvars och dårars fysionomi och utseende. En vetenskap som inte är gångbar idag men som ändå inte ligger så långt tillbaka i tiden.

Fem volymer kostar 900 SEK.

Arla morgon

Klockan 05.30 är det ingen aktivitet i Riddarbyn. Annat kommer det att bli senare under dagen
då Hova invaderas av folk från när och fjärran.

Gul prästkrage

På väg tillbaka från naturreservatet upptäckte jag ytterligare ett praktfullt stånd.
Denna gång av färgkulla, något jag inte sett i naturen tidigare.

Antikhunden

Antikhunden Balder Karlsson spanar i tallskogen.
Här finns allt från vildsvin till varg.

Praktlysing

Så här innan Riddarveckan när drygt 100.000 besöker lilla Hova kan det vara nyttigt och skönt att ta en skogspromenad med antikhunden. Stressen vill liksom inte infinna sig när solen skiner och det susar i furornas kronor.

Ibland stöter man på rester av gammal bebyggelse eller andra spår som här i form av ett präktigt stånd med praktlysing. Under dagens promenad åt jag de första smultronen för i år.
De som finns på gården är det någon illvillig som äter upp innan jag hinner med.
Jag misstänker att skatorna med ungar har ett finger med i spelet försåvitt skator har fingrar?
Tidigare år har jordgubbar med mera fått vara i fred men inte i år. Vi har använt oss av CD-skivor på långa järnstänger för att skrämma eventuella jordgubbsmarodörer men nu fungerar inte det längre. Det får bli blåa plastnät istället, visserligen under protest av estetiska skäl, men utan egna jordgubbar vill jag inte vara.

När jag kom hem på lunch hade väna hustrun fått ett gammalt bockbord av grannen som städar i uthuset. Ett bord av den typen skulle jag gärna vilja ha i butiken men väna hustrun hade andra planer. Jaja, man kan inte få allt här i världen även om man försöker. Det blev ett par skottkärror med andra gamla saker, förhoppningsvis kanske något spiller över på mig.
Sex 70-tals engelska tekoppar i brunt möjligen. Med fat.

Das Grosse Fünd

Ett av de större loppisfynden dök upp utanför Lesjöfors på väg upp till Älvdalen.
Vi följde skylten och kom fram till en gård full med saker. Det som verkligen stod ut var ett nybyggt dass. Vi hittade några småsaker på loppisen och när vi betalat kunde jag inte låta bli att fråga om dasset.
Jorå, det var till salu. Han hade snickrat ihop det till en sommargäst som sen inte kunde lösa ut det. Vid närmare inspektion visar det sig vara välbyggt och dessutom utrustat med fotpall och ett tidningsfack. Det är byggt med okantade brädor utvändigt vilket gör att det blir mycket mer liv i den lilla byggnaden. Som antikhandlare faller det sig naturligt att göra det på det gamla sättet så köplusten var stor. Att bo på en gammal gård utan utedass är ju nästintill kulturmord.
Vi lovade att höra av oss dagen efter när vi kollat om det finns en bra placering för dasset.
Frun och jag enades om en placering med fin utsikt över sjön och åkrarna och gjorde slag i saken. En tid gjordes upp med säljaren och sedan bar det av till Värmlandsskogarna igen med fruns Golf och en släpkärra.
På plats, lastat och klart , ser skithuset större ut än bilen. Det står klart att om jag möter en polis kommer han att begå tjänstefel om han inte stoppar mig. Om det varit en blåsig dag hade jag kanske tvekat men nu var det bara att köra.
Hemresan gick utan problem, man kan säga att det gick skitbra. Väl på gården var det bara att koppla kärran efter traktorn och åka ut till den avsedda platsen. Fyra hörnstenar placerades ut och med grannens hjälp stjälpte vi upp dasset i skarpt läge.
Väl på plats har dasset målats falurött med vita takbrädor, ett fönster med två munblåsta glas har satts mot sjösidan. Vi höjde golvet för att få lite större bekvämlighet och har satt upp en hylla för stearinljus med mera. På väggarna sitter ett oljetryck från Skansen, en liten skolplansch med medeltida gatuliv och en galant dam av okänd härkomst.
Man får gå genom askens lövverk till dasset, som genom en tunnel, och där möts man av kaprifolen som klättrar på en gammal stege.
På bilden syns även gårdens mest levnadsglada höna, en riktig glädjeflicka.