Mina förhoppningar var inte så stora så jag tog fruns lilla Golf.
Det visar sig att planen utomhus har gott om gamla allmogemöbler och dessutom, att publiken inte har något som helst intresse för gamla smutsiga möbler.
Jag blev "lycklig" ägare till en stapel möbler fyra gånger så stor som Golfen.
Efter full betalning åkte jag hem och bytte till skåpbilen.
Vi lastade, väna hustrun och jag, och bilen blev i det närmaste full.
Auktionisten gick runt och plockade lite och jag frågade vad han skulle ha för en stapel gamla tallrikar som låg på en av kärrorna. Det fanns ju som sagt lite plats över....
-Äh, di kan du ta på köpe', du hannla så riktit.
-OK, Tack!
Det fanns några blå fasan, och nån vinranka såg jag innan skåpbilen svalde även dessa.
Bland annat köpte jag den här kistan. Trevlig storlek, passar bra som soffbord i dessa dagar.
På locket finns en tidstypisk kompassros målad.
Den sväljer mängder, här ligger DVD och filmer sedan vi slängde ut TV:n och samtidigt flyttade oss själva 50 år tillbaka i tiden.Men, visst borde det få plats mer?
Här är det någonting som inte stämmer.....det ser lite konstigt ut i framkanten....hmmm....
Hoppsan! Hela fronten är lös och löper i ett spår längs kortsidorna.Vi lyfter upp och - Voila!
I botten finns ett stort lönnfack.
Var det möjligen här knallen gömde sina pengar?
Eller arseniken han sålde fast det var strängeligen förbjudet.?
Ja, ser man på. Det här har varken skattmasen, släktingarna eller bouppteckningsmannen hittat.
Etthundrafemtio Riksdaler och skattens väktare i form av en fladdermus som dött på sin post.Det här var inte den enda överraskningen på bonnauktionen.
En låst byrålåda som jag trodde skulle innehålla lakan eller gamla skjortor visade sig vara full med gamla vykort och annan dokumentation.
Stapeln med tallrikar då?
Jo, den innehöll tre stycken färgglada fat med blommor och som stod ut från fasaner och vinrankor.
De visade sig vara Meissen, 1700-tal.
I den här branschen är nästan alla dagar spännande men en del dagar - dom är mer spännande än andra.
