Ur minnenas arkiv

Man kan säga att min karriär började med en flaska sprit.
Som fjortonårig pryo på apoteket Vargen övertalade jag apotekare Lindblad att sälja ovanstående flaska till mig.
Jag fick köpa den för en silverkrona, på den tiden innehöll alla enkronasmynt riktigt silver.
Det var storleken på flaskan som imponerade, 36 centimeter hög och med en vikt på drygt 2,5 kilo skulle den imponera på kompisarna.
Att den innehållit koncentrerad sprit gjorde inte saken sämre.
Under hela cykelfärden genom brukssamhället Karlskoga och Bofors industriområde var jag uppfylld av fyndkänslan, att jag gjort ett klipp.
Visserligen var det besvärligt att balansera både cykeln och den här jätteflaskan med glaspropp men det var ett kärt besvär.

Helena på bloggen Porslin och nostalgi frågade vid ett annat tillfälle om jag har flaskan kvar.
Här är svaret.
Också lite nostalgi.

SJ, SJ, Gamle Vän...

Lättförståelig logotyp.
Det var på den tiden SJ gick runt.
På dagens logotyp ser botten ut att ha gått ur på en i övrigt gropig färd.
Något som stämmer utomordentligt väl med företagets image.
Dom kan, dom där reklamgossarna.

Tjusiga vattenkaraffer.
Idag verkar det mest vara brist på vatten under tågresorna.

Vackra konsoler från en gammal personvagn.
Dessa fanns i båda ändar av vagnen och fungerade som stöd för taköverhängen.
Då kunde man stå ute i friska luften mellan vagnarna och röka en cigarr utan att bli våt om det regnade.
Jag rekommenderar en Hoyo de Monterrey Epicuré No.1.

Dessa bör man kunna hitta ett nytt användningsområde för.
Chansen att de återigen hamnar på en personvagn är inte stor.