Som fjortonårig pryo på apoteket Vargen övertalade jag apotekare Lindblad att sälja ovanstående flaska till mig.
Jag fick köpa den för en silverkrona, på den tiden innehöll alla enkronasmynt riktigt silver.
Det var storleken på flaskan som imponerade, 36 centimeter hög och med en vikt på drygt 2,5 kilo skulle den imponera på kompisarna.
Att den innehållit koncentrerad sprit gjorde inte saken sämre.
Under hela cykelfärden genom brukssamhället Karlskoga och Bofors industriområde var jag uppfylld av fyndkänslan, att jag gjort ett klipp.
Visserligen var det besvärligt att balansera både cykeln och den här jätteflaskan med glaspropp men det var ett kärt besvär.
Helena på bloggen Porslin och nostalgi frågade vid ett annat tillfälle om jag har flaskan kvar.
Här är svaret.
Också lite nostalgi.
Här är svaret.
Också lite nostalgi.
Jag förstår precis känslan! Tänk att man fortfarande kan bli lika glad för ett fynd! Man kan dock fråga sig om det är sundhetstecken eller inte. Hur kan man bli så uppfylld av ett fynd?
SvaraRaderaDen är absolut gjord på Limmareds glasbruk, kan du kolla?
SvaraRaderaDet finns ingen märkning på den.
Radera