onsdag 1 juni 2011

Min huvudlöse morfar

Det är han till höger i bild.
Nu var inte morfar huvudlös i ordets bemärkelse.
Tvärtom var han en klok man och den mysigaste morfar man kunde tänka sig.
Visst kunde han vara sträng, men det var han som tog mig med och metade abborre, vi fiskade harr och öring på den då ouppdämda Österdalälven. Härliga tider!
På bilden jobbar vi med veden på morfars gård i Älvdalen.
Barnarbete var inte uppfunnet på den tiden, av tradition hjälpte alla till och det var inget konstigt med det.
Jag tror snarare tvärtom, att det var nyttigt att vara en del av helheten.
Idag lever generationerna i skilda världar, vad är vinsten med det?

På bilden står jag längst fram, skottkärran med bågnande sidor.
Bakom mig står en av grannpojkarna, jag minns inte namnet men jag minns båtmössan som väckte habegär. Var den Blixt Gordon-inspirerad?
Längst bak min äldre bror som verkar undra om jag ska stå där och såsa och posera i all evighet.

Även i år kommer jag att ägna några dagar åt vedarbete.
Jag undrar var min bror håller hus?
Han kanske vill återuppliva gamla minnen?

5 kommentarer:

  1. Fin bild! Men jag undrar hur fotografen tänkte, som klippte huvet av morfar...

    SvaraRadera
  2. Skaffaren:
    Visst hade det varit roligt med en hel morfar.

    SvaraRadera
  3. Fräck bild längst upp i bloggen. Skulle nästan kunna tro att du är i min "bransch" av bloggande - dvs friluftsliv.

    SvaraRadera
  4. Håller med... att hjälpas åt med sysslorna får barn att känna sig betydelsefulla och det hade nog varit lösningen på många problem i dagens Sverige... Underbart foto!

    SvaraRadera
  5. Den unge mannen med båtmössan är vår kusin Åke Estenberg. Då visste vi inte det eftersom det mesta på den tiden skulle hållas hemligt. Alla övriga i byn visste det nog utom du och jag. Hälsningar från den unge mannen som står längst bak.

    SvaraRadera