torsdag 14 maj 2015

Pension


Nu har jag uppnått den ålder då man förväntas ta ett steg tillbaka, lämna plats för den yngre generationen och lätt tillbakalutat njuta sitt otium.
När jag växte upp i ett brukssamhälle såg jag hur de gamla gubbarna vid uppnådd pensionsålder gick hem för att sakta sugas upp av kyrkogårdarna.
De hade ofta en gratifikation i form av en guldklocka som bevis för att de skänkt 50 år av sitt liv till förstörelsevapenfabriken.
En del väntade inte längre än en vecka innan de lade näsan i vädret.
Så verkar det inte vara idag.
Dagens gråa män åker Harley, lyssnar på Led Zeppelin, låter tatuera in en dödskalle i väntan på att själv bli en, eller säljer huset, köper en husbil och riktar kompassen mot fjärran..



Det är dags att gå i pension,
Livets ros är ännu vacker, kanske lite mörkare än förr men med flera ljusa inslag. 



Det är viktigt att hålla sig i form.
Minst en halvtimme om dagen om man vill vara frisk.
Antikhunden och ett försvarligt lager gamla prylar hjälper till att bevara kondition och styrka.  



I december förra året fick jag beskedet att jag har diabetes.
Ett öde som drabbar fler och fler överviktiga stressade gubbar som tror att de är något.
Man kan säga att det är en av de nya stora folkrörelserna grundlagd i ett stillasittande liv.
Efter läkarbesöket åkte jag hem och googlade på min nya etikett: Diabetiker.
På den första sidan jag hittade kunde jag läsa mig till att "det är en plågsam sjukdom och början till ett livslångt lidande".Det lät ju inte uppmuntrande precis.
Blindkäpp och ett kapat vänsterben diskuterades vid köksbordet.



Idag är jag lika lång som i december, men jag väger tolv kilo mindre och ligger nu på normalvikt.
Jag har lagt om kosten och jag rör mig mer än tidigare.
Vid senaste läkarbesöket fick jag veta att mina värden nu ligger på en sådan nivå att jag idag inte skulle ha blivit diagnostiserad som diabetiker.
Långtidssockret ligger på en bra nivå, blodtrycket har sjunkit till en nästan acceptabel nivå.
Jag mår bättre än på länge, det är paradoxalt att man måste vara sjuk för att bli frisk.
Nu kanske jag orkar blogga igen.

8 kommentarer:

  1. Vad roligt att få läsa ett nytt Skaffaren-inlägg! Härligt att du fixat det här och fått ett "lättare" och friskare liv! Jag gläds verkligen åt dina framgångar. :)
    Fortsatt trevlig vår och sommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anta Snaque!
      Jag ber att få önska detsamma :-)

      Radera
  2. Välkommen tillbaka å i så god form ! Det gläder en ärrad företagssköterska som mig att du tog kommandot över ditt liv!
    Ser fram emot flera underfundiga inlägg om livets vedermödor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, nu för jag eget befäl.
      Det känns skönt.

      Radera
  3. Det låter förhoppningsfullt :)

    SvaraRadera
  4. Oj, du är ju rolig. Nu plötsligt är du där igen! Och lyser upp tillvaron med dina filosofiska funderingar. Varmt välkommen tillbaka. Och Grattis till den stora förändringen av hälsotillståndet. Nu ska jag "hetsa" en mig närstående kär person som har samma åkomma och se om han kan vara lika framgångsrik./Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Energin och lusten att skriva kom tillbaka.
      Det är bara att hänga med.

      Radera