måndag 12 december 2011

Vi är fler och fler som blir färre och färre

De små elskåpen tittar nyfiket på mig.
Nu är det länge sedan någon kom på besök.
Det ser likadant ut i de flesta små samhällen jag besöker.
Mängder av människor flyttar in till de större städerna.
Undrar om dom som flyttar tar med sig framtidstron också?

Här ligger det som en gång var ett andelsslakteri.
Ett flertal bönder ägde varsin andel i slakteriet.
Det var på den tiden det fanns gott om lantbrukare på landsbygden.
De flyttade sedan till städerna för att få arbete på fabrikerna.
Idag finns de flesta av fabrikerna inte heller kvar.
Vad ska det bli härnäst?
Nu har själva huset börjat slaktas, vi ser här en del av inälvorna.
Tennisspelarna lyser med sin frånvaro.

På courten ligger unge herr Bom utslagen efter en hård match.

Månne hans motståndare ha trasslat in sig i undervegetationen?

Grusplanen är under omvandling till gräsplan.

Lummiga platser för tränare och avbytare.

Stolparna lutar sig fram för att se bättre, utifall att.
Nå, vad göra om samhället går kräftgång, år efter år?
Man anställer en kommunstrateg eller två.
En uppmärksam strateg noterar att samhället ligger vid en Europaväg.
Vi sätter upp en skylt! utropar strategen.
Sagt och gjort. Nästan.
En billig begagnad skylt införskaffas.
Den får inte kosta mycket då kommunens ekonomi redan är hårt ansträngd på grund av minskande befolkning/skattekronor och utgifter för strateger.
Efter tre år ligger den skylten fortfarande på en parkeringsplats.
Den goda effekten av informationsskylt får väl ses som utebliven.

Armaturerna fick lite olika design under transporten.
Originalet till vänster.
Plats för maskrosbarn.
Här är en till som kroknat.
Det finns i alla fall spår efter människor.
Den lila plastpåsen skvallrar om att det kan vara festligt även i avfolkningsbygd.

Vad kommer att hända med alla små samhällen i framtiden?
Redan nu börjar de likna spökstäder i Vilda Västern.
Tomma butikslokaler, ingen bank, ingen bensin, ingen skola, ingen post.
Det kanske inte är så konstigt att man hänger med huvudet?

7 kommentarer:

  1. Aj! Det gör så ont i mitt landsbygdshjärta! Och det är så totalt avigt. Men jag kände en skymt av glädje när jag hörde en känd - vad han nu var - tala om att detta kommer inte att fungera i längden. Flyttströmmen kommer att vända. Vi kan inte leva av staden och importera all mat. Frågan är bara om du och jag någonsin kommer att uppleva det? Och måste vi då importera lantbrukare först, för att vi alla glömt hur man brukar jorden?

    SvaraRadera
  2. Tänk om man kunde få göra en tidsresa till sin by/samhälle på 1930-40-tal när det myllrade av folk!

    SvaraRadera
  3. Mira: Jag har också hört det. Jag har för mig att Gunnar Lindstedt har skrivit om detta. Det är ett ruskigt slöseri med energi att producera mat idag.
    Det går åt 20 ggr så mycket energi att producera en del mat. Det är helt sanslöst om det stämmer.
    eli: Jag känner så varje gång jag åker igenom de mindre samhällena här nere i Småland. En del verkar visserligen välmående medan andra reflekterar sotdöden.

    SvaraRadera
  4. Det är helt sanslöst hur du lyckas få till det med ord!
    Törhända borde du skicka in dina reflektioner till SvD eller DN.

    SvaraRadera
  5. Finns det något mer ödsligt och vemodigt än en avfolkningsbygd? Möjligen en badstrand i november. Men den vet man åtminstone kommer att leva upp igen om si-så-där sex månader.

    SvaraRadera
  6. En eloge till dig för dina bilder och text. Tänkvärda ord. Åh, vad det känns igen här uppe i norr. Men vänta bara om den globala tempen stiger och havet likaså då kommer nog det att bli ökad inflyttning till oss som bor lite högt (över havsytan menar jag)

    SvaraRadera
  7. Bra bildserie! Påminner om Jörnmarks odysséer - men med mera humor.

    SvaraRadera