onsdag 14 december 2011

Är vi blåsta?

Det senaste året har jag provat minst 40 olika sorters kaffe.
Ekologiskt, kravodlat, mörkrostat, snällt-för-magen-kaffe, rättvisemärkt, you name it.
Allt har smakat förvånansvärt lika och koffeinkicken har uteblivit.
Jag har i min stilla förvirring trott att smaklökarna förtvinat och att jag har blivit förhärdad.

Glatt förvånad ser jag idag på Facebook att en annan koffeinist ställer samma fråga.
Vad har hänt med kaffet?
Genast svarar en massa människor att de var för sig undrat samma sak.
Koffeinisten jag tidigare nämnde gjorde sedan ett blogginlägg som ni hittar här.
Är det kristidskaffe vi dricker utan att veta om det?

I den här udda plåtburken från Kafferosteriet Drott i Stockholm har det säkert funnits fullödigt kaffe.
Förr fanns det kafferosterier lite här och var, och den som inte passerat ett kafferosteri i rostartagen, den har inte passerat nånting.
Det är ljuvligt.

Jag hör en talkör skandera; Zoegas! Zoegas! Zoegas!
Det är inget dåligt tips.
Nu är inte väna hustrun imponerad av Zoegas och då jag är för lat för att brygga två omgångar kaffe varje gång, får det alltså bli en kompromiss.
På burken vi använder står det visserligen Kalaskaffe, men den innehåller Maxwell House.
Tips på riktigt kaffe emottages med tacksamhet.

Annars får jag ta till O'boy.
Här med det attraktiva plastlocket.
Gutår!

9 kommentarer:

  1. Enda kaffekicken jag någonsin fått var då jag jobbade på ett friluftsmuseum. Rostade bönorna över eld, malde och kokade i trefotskopparpanna. Kaffet hade en mild och rund smak och gick direkt upp till hjärnans alla vindlingar. Enda gången jag lyckades vinna en jordskredsseger i mahjong var efter denna kaffedoping! /Sjaunja

    SvaraRadera
  2. Jag var aldrig någon kaffedrickare. Te i stora mängder dock. Första perioden i mitt liv med kaffe var när jag sommarjobbade i långvården. Kafferasten var social och kändes som vuxenpoäng. En och annan Cappuchino på krogen var de enda kaffeupplevelserna senare i livet. Förra julen köpte familjen en maskin till mannen i mitt liv, han som är koffeinist i familjen, skumma mjölk och mala bönor-maskin... Numera är jag också fast. Ett par kaffefixar per dag och jag är på banan.
    Fina burkar! Saknar dem!

    SvaraRadera
  3. Sjaunja o Karin på FOX:
    Det lutar åt att man får mala bönor själv framledes.

    SvaraRadera
  4. Eftersom jag aldrig dricker kaffe så är detta ett område där jag har absolut noll koll. (Det finns fler sådana områden...)
    Men vad kul att se alla gamla kaffeburkar! De var mycket häftigare än nutidens trista paket.

    SvaraRadera
  5. Anta S: Och jag som trodde att alla chaufförer drack kaffe :-)

    SvaraRadera
  6. Min man brukar berätta en historia som jag inte minns nu men den handlade om ärtor o kafferosteriet i Karlstad o i så fall har fusket hållt på sen kriget.....men som sagt var-mala själv går ju alltid!

    SvaraRadera
  7. Kan bara instämma om doften från kafferosterier, arbetade precis bakom Arvid Nordquists rosteri för några år sedan och det var alltid en bra start på dagen att stå och sniffa kaffe innan man gick in på kontoret! (Mindre kul de dagar då de brände rent ugnarna dock, då luktade det inte kul.)

    Och bryggkaffet idag håller tveksam klass tycker jag, håller med om att man inte känner någon direkt kaffekick. Zoegas har alltid varit en personlig favorit, allra helst Blå Java. Men Zoegas ska bryggas i Skåne för att smaka som bäst och där bor jag ju tyvärr inte kvar längre.

    Är väl numer en kaffesnobb efter att ha fått en espressomaskin med kapslar i julklapp för ett par år sedan av min före detta sambo. Köper alltid kapslarna med det som ska vara det starkaste kaffet och det är väl ok i alla fall, även om det gärna kunnat vara ännu fylligare för mig.

    SvaraRadera
  8. Det är många som tror det! Under min tid som chaufför så var det några arbetskamrater (manliga) som retades: "Du dricker inte kaffe, du dricker inte sprit och du röker inte. Vad har du för roligt i livet?"
    Och jag svarade: "Karlar! Så akta er!"
    Då blev det tyst. :o)

    SvaraRadera
  9. Tack för dessa bilder. Jag hade totalt glömt bort dessa stora burkar från min barndom. Då var det många hemma i hushållet som drack kaffe, så trots ett sladdrigt plastlock blev kaffet inte inte för gammalt.

    SvaraRadera