Det glömda rummet

Nu, i sista stund, när det är dags att flytta, då upptäcker jag att vi har ett bortglömt rum.
Glasverandan, ett rum som egentligen inte är ett rum.
Jag tror inte att det är många som, idag, använder glasverandan till att förlänga den varma delen av året.
Att sitta "nästan ute" när vårsolens strålar värmer.
Nuförtiden är det mest växter som förgror där, inte människor.
Vilka bor då där, i varken-eller-landet?
Hårt arbetande tomtar, en pigg koltrast och ett gäng strandade porslinssnäckor.



En prinsessa och en förhoppningsfull friare.
Ingendera verkar särskild glad, det kanske är ett äktenskap byggt på ökad makt och sammanhängande arealer istället för kärlek och passion?

Tinnar och torn på den gamla fågelburen.

Här bor en katt, några getter, en papegoja och en domherre tronar på toppen.

Det här är förmodligen ett verk av en klurig smed eller möjligen en biodlare med mekanisk begåvning.

Istället för en bälg som man måste klämma på ibland för att trycka ut den lugnande röken så finns ett urverk med en liten fläkt.

Man vrider upp (rök)verket och ut strömmar en lagom dos, under tiden kan man jobba med båda händerna.
Smart.

Ett gammalt luffararbete.
Så här såg ett six-pack ut förr i tiden.

Gipshare. Kanske tillverkad av en italiensk stuckatör under tidigt 1900-tal?

Haren trycker då det finns ett gipslejon som spanar efter byte.

På barnavdelningen finns det här pyttelilla Pyro-fatet.

Vi har fram tills nu bott där flyttfåglarna sträcker söderut från Skagerns sydspets.
Det får symboliseras av det här glada gänget.

De spanar efter min nya blogg som heter Ekenäs Egendom-ligheter.
Du hittar den här.
Då den är kommersiell till sin natur, lägger jag inte till mina gamla favoritbloggar utan

favoritbloggarens godkännande.

Kommentera gärna.

Puro Colcin Tinktur med mera

En liten ljusskylt från 50-talet som jag flyttat runt ett otal gånger.
Förmodligen väntar den på rätt ägare.
Det gör, ärligt talat, jag också. (Förtydligande: att skylten ska få rätt ägare.)
Gamla saker utsätts för slitage i samband med att man packar upp och packar ner, åker på mässor, skyltar om i butiken.
Vad vore bättre än att den hamnade hos en samlare av herrfrisörkuriosa som verkligen uppskattar en ljuspunkt på väggen?

Puro Colcin.
Varumärket Colcin registrerades redan 1925.
Puro betyder ren.
Medlet mot mjäll.

För utvärtes bruk.

Här är ytterligare en sak som väntar på sin rätta ägare.
Gammal grupp, men hur gammal?
Tillverkad i flätad fiber som ser ut som rep. Svart/röda accenter.
Den borde sitta som en smäck på en punschveranda en sensommarkväll.

Det susar lite i kolan efter den tredje punschen.
Blicken söker sig till den handmålade blomsterbuketten på den grönschatterade glasytan.
Hrmmff...man kanske skulle köpa lilla frugan en blomsterkvast på hemvägen....

...det är nog säkrast....
Så får det bli...

Jag hoppas att någon vill förbarma sig över detta exemplar av en svunnen kultur.
Väna hustrun är inte speciellt förtjust i den, och det beror inte på att jag envisas med att sitta där och dricka punsch.
Det är något annat.

Jag kanske ska starta upp en blogg med förunderliga saker som förtjänar ett bättre öde?

Hjulen rullar...

...snabbare och snabbare i dagens samhälle.
Och så även i min lilla värld.
Just nu rullar flyttlasset till Småland, flera gånger i veckan.

Tiden till bloggande och att läsa andras bloggar finns inte varje dag.

Det är lite tråkigt men ett övergående tillstånd.
Under tiden har jag skaffat ett eget hjul att snurra på.
Ett där jag bestämmer takten. En bastant sak. Gjutjärn. Tung. Uråldrig.
När allt går för snabbt kan jag själv sakta ner tillvaron. Hejda stressen.
Snurra lite lagom.

Snurra lagom ni också.

Plast - sedd över huvudet

När Femtiotalsjakten gjorde sitt inlägg om EWÅ-lampor här, lovade jag att kolla i vårt nya hus och det möjligen kunde bjuda på en EWÅ eller två.
Närheten till Värnamo kan ju vara en faktor av betydelse.
Den ovan, som för övrigt står på mitt nattduksbord, är märkt Elit 201.
Matt yta och perforerad plåtskärm som det ska vara, men mer kan jag inte säga.


Vägglampan i "flickrummet" är omärkt men trevlig ändå.
Är det inte lustigt att man ger rummen egna namn när man flyttar in i ett nytt hem.
Det är förmodligen en viktig del i att boa in sig.

Den som ännu inte kommit över mitt inlägg om plastytterkrukor (här) tas nu till nya höjder med hjälp av denna taklampa tillverkad av just en sådan, samt glatt dekorerad med plastskedar i en klatschig orange kulör.

I en barnaskara på 15 barn bör någon, statistiskt sett, besitta en kreativ ådra.
Även denna lampa pryder flickrummet.

På pojkrummet finns beviset för att Monark inte bara tillverkade cyklar.
Den tillverkades på Tobo Bruk i Uppland och erbjöds även med läderhölje.

Det fanns Crescent Samarkand för den som ville vara märkestrogen.

Det finns väl få ortsnamn som har en så mytisk klang som Samarkand.

Sidenvägen, Djingis Khan, Timur Lenk.....

Ytterligare 50-talsattribut i huset. Kul textil och ett väggskydd i fanér.

Vindsvåningen.

Fadern körde amerikanska bilar, förmodligen praktiskt med tanke på barnaskaran.
Här ovan 1965 års katalog över utbudet från amerikanska Ford.

I körjournalerna kan vi läsa att en Chevrolet 1954 så småningom ersattes av en Ford Galaxie av årsmodell 1960.

FIB:s Gyllene pysselbok med moderna bilar.

De flesta ouppnåeliga för den vanlige löntagaren, men det fanns även billigare alternativ.

Jag har valt ut två svenska ess i leken.
När jag växte upp tyckte jag att SAAB var en ganska ful bil.

Idag har jag svårt för att tänka mig något charmigare än en "gurksnutt".

Till sist, Volvo PV 444, delad framruta, vita däckssidor, ventilationsrutor för heta sommardagar.

Snart är det sommar igen!

Bonus III

Helt oannonserad stod den plötsligt där, - Husqvarna 125, Herrgårdsspisen.

Att finna en sådan i ett hus från 50-talet är, minst sagt, oväntat.
Den tillverkades i cirka 60 exemplar under en period av sex år, det var på 1920-talet om jag minns rätt. Möjligen 1930-tal.
Underdelen var ett extra tillbehör som man fick betala ytterligare en slant för.
En gissning är att de flesta fick denna estetiskt förhöjande utrustning.

Nu återstår några timmars lätt uppfräschning innan ytterligare dokumentation.
Herrgårdsgrytor finns på lager och kommer att ersätta kastrullerna och stekpannan.

Bonus II

I det rum som kommer att fungera som matsal, där växer vägglamporna ut ur väggen på äkta jugendmanér. Inga störande sladdar. Organiskt.

Här har jag ljusat upp bilden för bästa visualitet.

Den tunga soffan i jugend går bort.
Istället kommer vi att placera ett serveringsbord där.

Förslagsvis fyllt med havets läckerheter.

Bonus I

Då förra inlägget inleddes med en apa, känns det naturligt att följa upp med en klassiker, Fyffes banankrok.
Titeln bonus kommer av att i husköpet ingick en del av inventarierna. Och städning.
Städningen hamnar väl inte direkt på bonuskontot, men en del av inventarierna gör det, helt klart. Ett hem utan bananhängare är inget hem för en primat.

Antikhunden Balder Karlsson gladdes åt tre Balder-pussel i nyskick.
Vem är Lifman undrar han - är du en Lifman? Han tittar forskande på mig.
Alla som tycker om att leva är en Lifman säger jag. Då vet Balder.
Husse är en Lifman.

Ett däckaskfat med reklam för Gislaved Strong.
Att det är just Gislaved är inte så konstigt, det ligger bara ett par mil bort.
Är du strong? funderar Balder vidare....Tjôtas, säger jag.

Det här är en kopia av moderskeppet ur den tecknade serien om Blixt Gordon.
Eller?
Den första som ger rätt svar vinner ett Balder-pussel.
Cirka tre decimeter lång, riktigt tung, strömlinjeformad, kamerayta.

Tävlingen gäller till söndagen den 19:e september i nådens år 2010.

Om någon undrar vart gamla praktiska möbler tar vägen så ska man titta i uthusen.

En lanthandelsdisk sväljer mycket, även i ett uthus.
Notera den lilla skålen i flytande blått.

Nu inleds officiellt Operation Rädda Köpmansdisken.
Tanken är att den ska kunna fungera i ett helt annat sammanhang.

Den har klarat sig ganska bra, bättre än förväntat.
Samtliga lådor utom en gick att dra ut.
Alla knoppar är intakta.
Det här kommer att bli bra.

Jag återkommer med fler fynd framledes.