fredag 11 juni 2010

Allt är förutsagt

En del tror på Nostradamus.
Andra tror på Maya-kalendern.
Jag tror på tidskriften Motor, närmare bestämt nummer 37 som gavs ut 23 september 1950.
På bilden ovan står min Grålle bland några andra Grålletraktorer, eller Ferguson som det egentligen heter.
Ovanför hänger den Ford Popular som mina föräldrar senare köpte begagnad.

Här är min Harley i ett civilt utförande. Mitt exemplar gjorde sedan mångårig tjänst hos polisen i Mexico innan den hamnade i Sverige.
Den levde ett tufft liv redan då.
Att idag övertyga lagens långa arm att det är en polismotorcykel låter sig förmodligen inte göras. Undrar om jag ska tolka övre bilden som att hustrun behöver en egen 125 kubikare??

Och här har vi Svarta Maja med glad ägare.
Den sa inte Nostradamus något om.

torsdag 10 juni 2010

En tidsresa

I mitt vältummade exemplar av French Interiors, Furniture, Decoration, During the 17th & 18th Centuries kan man hitta hantverk av sällan skådat slag.
Med tanke på det arbete som är nedlagt på varje detalj kan jag förstå att det blev dyrt och exklusivt.
Det som är dyrt idag är ofta framräknat i ett dataprogram eller två.
Idag är hantverk undervärderat, på auktionerna säljs det för en spottstyver.

Alla bilder är klickbara.
Ovanstående är baksidor till fickur.


Ljushållare från 1600-talets andra hälft.

"Dörromanen" fastnar för dessa dubbeldörrar.

Några trevliga väggfält att pryda vardagsrummet med.

Eller varför inte slå på stort med en takmålning?

1700-talets motsvarighet till fräcka aluminiumfälgar.
Man kan även pimpa till kärran med lite ornamenterade beslag.
Idag säljs det dekal-kit på biltillbehörskedjorna.

onsdag 9 juni 2010

Östgötaklimax

Ibland krakelerar ens förhoppningar, eller grusas kanske det heter.
Nu har jag släktforskat på Svarta Maja, det kan vara kul att känna till Duettens historia.
Eftersom Maja är registrerad som lastbil och aldrig har haft något baksäte, var jag ganska säker på att hon gått som firmabil i sin ungdom.
Fantasin skenar iväg utan att den går att hejda.
Tänk om Maja började sin karriär som transportör för:
Körsnärerna Leijon & Bisam.
Stornäs Kran & Lyft
Sme'n i Smedstorp
Leksakslandet, Meccano och Barbiespecialisten
Bagareboden i Degeberga - Ring så knådar vi
eller något annat roligt.

Med en sökning på Transportstyrelsen kommer jag bara tillbaka till 1998.
Enbart privatpersoner och en bilfirma.
Nästa instans är SVAR Riksarkivet, som mest brukar förknippas med kyrkobokföring och släktforskning. Dom har alla ägaruppgifter från 1972 -1994.
Nu kommer jag så långt tillbaka som till 1970 då Maja började på Ljuddämparservice i Katrineholm.
Men, vad hade timat mellan 1965 och 1970?

På det tidigaste utdraget framgår att Maja hade länsbokstav E, vilket betyder Östergötlands län. Nästa instans att kontakta är Landsarkivet i Vadstena.
Efter några dagar får jag en kopia på besiktningsinstrumentet. Till en annan Duett.
Ett telefonsamtal reder ut det hela och idag får jag rätt kopia.
Förste ägare: Svenska Dataregister AB.
Uuuuuh, vad formellt och tråkigt.
Svenska Dataregister låter ju inte ett dugg nostalgiskt i dagens samhälle.
Inte ett dugg. Suck.
Östgötaklimax.

Efter lite sökningar på nätet förstår jag att Svenska Dataregister AB tidigare hette L M Ericssons kassaregister AB. Den stora produkten var kassaregister av märket SWEDA.
Dom kommer jag ihåg från 60-talet. Nu känns det lite bättre.
Maja såldes 1969 till L E Ringborg AB i Norrköping.
Nu blir det genast lite roligare!
Ringborgs karosserifabrik byggde nämligen cabrioleter, pickuper, ambulanser och begravningsfordon baserade på Volvo Duett/445.
Läs mer om Ringborgs här.
Maja stannade hos Ringborgs i ett år innan flytten till Katrineholm.

Det är lite kul med gamla bilars historia, man vet aldrig vad som kan dyka upp.
På 1980-talet hade jag en Mustang vars förste ägare hette Lasse Berghagen.

tisdag 8 juni 2010

Vi kör som SJ

I helgen följde vi denna väg i det kuperade, stenmängda landskapet Småland.
Här någonstans skulle det finnas en gård till salu.

Det första vi ser är oändligt långa stengärdsgårdar.

Jag har sett många gärdsgårdar i sten sedan väna hustrun friade, sällan så välbyggda som här.


Ute i hagarna ligger stenrösen som väldiga, väljästa limpor.

På lite närmare håll ser man att stor möda lagts ner på att passa in stenarna i varandra.
Jag förmodar att dessa kommer att ligga kvar även om tusen år.

Till salu-skylt. Javisst.
En stor fin bondkåk med veranda i söderläge.

En titt in genom köksfönstret avslöjar att tidigare ägare inte varit trendkänsliga och låtit sig inspireras av Ernst och dom andra tjejerna.

Ett garage till Grållen, ett till Duetten och ett tredje till väna hustruns fordon.

Rejäl ladugård med plats för både det ena och det andra.

Här finns plats för H-D:n, musikanläggningen och ett kylskåp.


En lilstuga med en stor jordkällare ruvande i bakgrunden.

Jag som är "dörroman" fastnade för ytterdörrarna.
Kanske ett koncept att ta efter?

I den här lillstugan har det bedrivits verksamhet.
Detta är den lokala fågelholksfabriken.

Antikhunden bekantar sig med lokalbefolkningen.

Äldsta huset på gården. Inredningen var delvis intakt med två stora "gruvor" eller eldstäder. Detta har varit ett boningshus från början, numera reducerat till uthus.

Det spelar kanske inte så stor roll eftersom det finns ytterligare en lillstuga.

Den här går alldeles utmärkt att använda som gäststuga.
Till detta finns ett uthus, och ska sanningen fram så har jag inte tagit bilder av samtliga byggnader på gården. Det finns alltså fler.

Samma typ av dörrar som på lillstuga nummer ett.

Hela farstubron vilar på en stor trampsten.

Utedasset med en annorlunda lösning.
Man tar plats med ryggen mot fönstret.
Fönstret vetter mot gården så alla kan se om det är upptaget eller ledigt.
Praktiskt på ett sätt men kanske lite vågat?

Vadå SJ? undrar vän av ordning med tanke på rubriken.
Jo. Vi kom för sent.
Anbudstiden hade gått ut en knapp vecka tidigare.
Nästa gång hoppas jag att vi kan komma fram i tid.

måndag 7 juni 2010

Tung trafik

Så har vi varit nere i Skåne igen. Landet där det finns så många roliga saker.
Det går inte att åka till Skåne utan en släpkärra det är bara dumt.
Ovan en sättugnsplatta, möjligen tillverkad vid Huseby bruk.
Jag har spolat den med vatten för att reliefen ska framträda tydligare.

Norrahammar No 301.

En vacker kamin med jugendslingor.

Vi fann ytterligare en kamin med jugendmönster.
Lite fetare, lite biffigare än kaminen från Norrahammar.

Eldningsluckan kan vid en snabb blick uppfattas som ett ansikte.
Blad, slingor och små hjärtan på ventilen därtill, gör denna till en vinnare.

På toppen något som påminner om en askkopp.
Kanske har denna stått i herrummet på Kägelklubben i Hässleholm och samlat askan efter en och annan god Havanna?

På den lilla dekorerade plattan kan punschen hållas varm.
Skåningar, dom kan dom.

I nästa inlägg kommer jag att visa vad som gått vår näsa förbi...

fredag 4 juni 2010

Ship to Magiska Skogen

En av mina favoriter bland illustratörer är Louis Moe.
Louis föddes i Tromöy, Norge den 20 april 1857 och verkade som konstnär, illustratör och författare.
År 1881 tog han sitt förnuft till fånga och flyttade till Köpenhamn där han även slutade sina dagar 1945.
Dom här bilderna kommer från ett väl genomläst exemplar av Burre-Busse i Trollskogen.

Med på båtresan är, förutom Burre-Busse, Övertomtegubben, mäster Babianus, professor Marabu, unge Vingflax, gamle Hippopotamus och långe Raff-Raff.
På en annan känd båt fanns som bekant; Henning Mankell, Mehmet Kaplan, Viktoria Strand, Edda Manga, Ulf Carmesund, Henry Ascher, Dror Feiler, Mattias Gardell med flera.
Men, det är en annan historia.

Hippo-gubben behöver en ny kostym och passar på tillfället när mäster Krafsfot är ledig.
Bred som fem och tjock som femton...utbrister enterna i Magiska skogen.

Doktor Gråben tar hand om Hippo-gubbens tandvärk, galant assisterad av fröken Långöra.
Snick-Snickare-Snack bygger ett luftskepp till afrikavännerna i stället för deras kapade fartyg.
Burre-Busse satt länge kvar efter att luftskeppet hade försvunnit nedom trollrymdens yttersta rand.
Han funderade.
Vad bra det skulle vara om alla i hela världen kunde vara lika bra kompisar.
Jag är böjd att hålla med honom där vi sitter i skymningen i Magiska skogen - landet utan egon.

torsdag 3 juni 2010

På banan igen

Efter några sommarnätter förstörda av en minst sagt envis rethosta har jag nu återvänt till en någorlunda normal tillvaro.
Under sommarhalvåret träffas motorintresserade vid kanalkafét i Hajstorp utanför Töreboda.
Kanalen är förstås Göta kanal. Här finns många olika sorters fordon.
Väna hustrun mötte upp direkt efter jobbet, en mjukglass inmundigades för intelektuell skärpa och en trygg blodsockernivå.
På ovanstående bild en hot rod med ett utseende som tilltalar mig.
Lite matt lack, sänkt tak med en bakruta i storlek som ett brevinkast.
Inget onödigt bjäfs i form av stänkskärmar och motorhuv.

Det här är överfarten av Göta kanal, kanalfiket i bakgrunden till vänster.
Trots mängden fordon och människor flyter trafiken på ganska bra.

Den ymniga grönskan vilar över en "Raggar-Kapitän".
Opels flaggskepp som var populär bland motorburen ungdom.
En liknande bild i USA skulle kunna innehålla en Buick -57:a i Louisiana.

En gammal folkvagn som har rest långt och är lite trött, vilar ut i gröngräset.


Bland Harley-åkarna fanns två falanger, här illustrerat av växelspaksknopparna.
Först har vi Jesus-modellen.

Sedan har vi den vanligare "Dödskallen".
Varianten att ha växelspaken direkt på växellådan kallas "suicide shifter" eller på svenska närmast "självmordsspak".
Då man måste sticka ner handen under vänstra skinkan för att växla så kan man ju förstå namnets uppkomst.
Förmodligen har det gått åt skogen någon gång.

Naturligtvis fanns en DKW som skulle glädja Tusse.
Säg den fordonsträff som vore komplett utan en "Deka"?