Vad man finner i skog och mark

Nu är parningssäsongen snart över för snoken.
Kanske ligger den och vilar upp sig efter ett lyckat möte i ormgropen?
Detta verkar vara ett ungt exemplar, de kan faktiskt bli uppemot 25 år gamla.

Nu är campingsäsongen snart över för husvagnen.
Kanske står den och vilar upp sig efter en lyckad vår i grusgropen?
Detta verkar vara ett äldre exemplar, de kan faktiskt bli uppemot 50 år gamla.

Vilken skulle ni föredra att ha i trädgården?

Sammandragning

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta veckan som gått.
Om inte annat så för min egen del.
Jag började med att köra ett lass eller två till den braiga auktionsfirman.
Trots att jag vill minska på mitt lager är det svårt att låta bli en rundvandring bland de hundratals saker som kommer att bjudas ut.
Till höger ser vi Luxors TV "Mirror", enligt uppgift designad av Stig Lindberg:
Reklamen ståtade med uttryck som "modern, djärv, exklusiv. i mitten av 60-talet.
I hörnet tronar ett exemplar av bokhyllan "Sonja", Exqvisita Style AB Stockholm. 

Följaktligen, när jag fått lite golvyta över på lagret, dyker det upp ett par nattduksbord i Art Deco.
Jag kunde inte motstå dem där de stod övergivna med sin strama charm.

Favorithustrun är initiativtagare till den skånska Trädgårdsjuntan. 
Om man kan träffas och juntaskapa på vinterhalvåret, varför inte göra något liknande under den ljusare halvan av året?
Ett lovvärt initiativ som betyder att man får se annat än den egna täppan och möjligen gatan utanför.
Byggnaden ovan ligger efter gamla Riksettan. numera är den övergiven och utlämnad till vandaler.

Ett egentillverkat vattenutkast som utmynnar i ett närliggande stenparti.
Det är kopplat till villans stuprör och ger under skyfall en illusorisk bild av svensk midsommar på Öland, alternativt Smögen.

Vad göra med all inspiration som växer fram ur att befinna sig i andras fixade trädgårdar?
Jo, man kärrar singel.
Om det ligger på baksidan huset i form av en uteplats kan man ju alltid skyffla runt det till husets framsida.
Fördelen är att det blir mindre grus och sand i entrén, mindre städning.
Heja!

Biten av ett liv som påminner om en roadmovie gav jag mig ut på vägarna igen.
Denna dagen blev det ett lass med järnskrot som såldes på metallåtervinningen.
Jag hade tänkt ta en bild av själva skroten men kom av mig fullständigt då jag blev påkommen med att lasta av blandskrot bland klippskrotet.
Kranföraren var inte glad någonstans.
Efter lite pokulerande och förbrödning löste det sig, men ambitionen att föreviga anläggningen glömdes bort.
Det får bli den här bilden från hemresan istället.

Efter någorlunda välförrättat värv var det dags för siesta.

Tillbaka på lagret tog jag den här bilden på en rest av tidigare verksamhet i byggnaden.
Huset härbärgerade tidigare en korgmöbelfabrik med sextiotalet anställda.
Plymå 242 skulle ha räfflade fötter och soffa 476 utrustas med fällbara gavlar och vändbara bäddar.

Tidig morgon, det är bara fårhunden och jag som är vakna.
Ja, plus en mängd fåglar som vill para sig redan klockan 05.00.
I bakgrunden tutar tranorna just när jag tar bilden.

04.49: - Kan vi gå ut nu??

Med en hektar inhägnad trädgård brukar vi låta hundarna slira runt på egen han bland sorkhål och racingkaniner.
Idag kom ingen hund när jag visslade in dom.
Efter en stund hittade jag det här gänget som berett sig tillträde genom bakluckan.
Med miner som slynglar ute i olovliga ärenden (tillgrepp av fortskaffningsmedel samt förmodad rattonykterhet) öppnade jag förardörren med den klassiska polisrepliken:
- Jaha, och hur var det här då?
Balder Karlsson -------------------
Gaski Gullsnudur: BUUURRRRPP.....

I samband med mitt nya sunda liv är även hundarna förmånstagare.
Jag går, hundarna går, livet går sin gilla gång, även denna vecka i maj.
Snart är det sommar.

Höst i Magiska skogen

Under dagens promenad i Magiska skogen stötte Balder Karlsson och jag på en gigantisk stenmur.
Och ytterligare en bautahög med stenar.
Vad är detta?
Här ser vi högen med mindre stenar.
Det jag först trodde var ett dass visade sig vara en redskapsbod.
Uppenbarligen har en Saruman Smålänning funnit stor tillfredsställelse i att gräva ett jättelikt hål i marken och sedan sorterat stenarna efter storlek.
Mitt ute i skogen.
Varför?
Jag frågade det gamla trädet, men det var fullt upptaget med att dansa sista dansen.
Bäst att inte störa.
Fru Stubbe i sin vackra hösthatt visste besked.
Det var en av de annorlunda som en gång bodde i skogen i en backstuga.
Han finns inte mer och stenarna är hans monument.
Herr Stubbe är som vanligt glupsk och hungrig.
När han ser Balder Karlsson sträcker han ut sin stora tunga och snålvattnet rinner över.
Fortfarande blommar en och annan sommarblomma men nu är det oåterkalleligen uppförsbacke.
Vad är det antikhunden har hittat?
Aha! En skräddare som syr allt vad tygen håller.
Det gäller att hinna klart alla beställningar inför vintern.
Överallt i Magiska skogen gnistrar det som av diamanter.
Det är en rikedom vi människor inte kan stjäla.
Här har vi den sällsynta Opinionsörten (Gallup investigus).
En känslig art, just detta exemplaret visar det röda blockets utveckling i Magiska skogen.
Det finns även blå och gröna varianter.
Efter dagens äventyr föreslår Balder Karlsson att vi tar en köttbulle och vilar middag.
Det låter som en bra idé, tycker jag.

Lättsinnigheter och djupsinnigheter

Dagens nordanvind förlåter inte några lättsinnigheter i fråga om klädsel.
Det hjälper inte ens med hatt.

Trots att vi närmar oss december finns det gröna inslag i naturen att glädjas åt.

Ibland blir det rent förjordat grönt.
Inte riktigt så grönt som hos LeiaMia men man får vara nöjd med det man har.
Det är väl som det gamla talesättet säger; att mossan alltid är grönare på andra bloggen?

Naturen liksom världsreligionerna strävar mot ljuset.
I båda fallen kan det bli minst sagt spretigt.

Det är kanske först när man speglar sig i naturen som man ser skapelsens utsträckta hand?

Långt borta från TV-förkunnare, falska profeter och andra självpåtagna företrädare för paradiset.
Var rädd om naturen, den är högst nödvändig.
De andra kan vi vara förutan.

Nya Magiska skogen

Här, vid ingången till Magiska skogen bugar en ung väktare.
Unga ekpojkar, och numera även ekflickor kan tjänstgöra som väktare i många år, ända tills de blir vuxna.
När de väl vuxit till sig lever de en behaglig tillvaro med ett stort umgänge.
Nötskrikor, ekorrar, nötväckor, ekoxar med flera trängs vid deras middagsbjudningar.

Jag har blivit kallad till skogen som nyinflyttad.
Undrar vad som väntar mig.

En gastkramare!
Jag har svårt för att förlika mig med gastkramarna.
De är inte farliga, de har redan en själ att krama musten ur.
Trots det tycker jag att de är lite olustiga.
Kanske är det ljudet av själva gastkramningen som stör mig?

Här är det utflykt på gång.
Små dagissvampar (Minor puttefnaskus) har alltid likadana västar på sig när de är ute på äventyr.

Innan jag är riktigt beredd står jag framför Skogens härskare, sittande i sin tron.
Tronen är vackert klädd med grön mossa.
Ett ordlöst samtal börjar, en upplevelse som är svår att beskriva.
Det är ungefär som att gå till tandläkaren, man vet att något händer men det är svårt att säga exakt vad. Och hur det ska sluta.
I det här fallet slutar det med att jag vill ta en bild, jag är ju bloggare.
-Det får du gärna göra, skrattar härskaren och bjuder på lite friskt källvatten.
-Fantastiskt gott, hör jag mig själv tänka och tar sedan bilden.
Jag borde ha anat att Skogens härskare lätt kan förvända synen på besökaren.

Jisses anåda!
Jag undrar just vad det var i det där källvattnet.....

Det börjar gunga i mossan under mig, hela havet stormar.

Mossgubbar sticker upp sina huvuden och undrar vad som är på färde.

-Skärp dig Husse!
Kom upp på vägen igen.
Vad ligger du och dräller i undervegetationen för?
-Snälla Balder, du har aldrig varit riktigt på röken, ha lite förståelse.

Har har vi en spelande trio, även känt som Baksmälleträd (KinneVedum intoxica).
Det klonkar, skrapar och gnäller spöklikt.

Den här gamla stubbgubben ler i mjugg när vi passerar.

Jag återkommer så sakta till vardagen.
Pysslingarna som bor här har hängt ut tvätten.

Det känns bra att ha audiensen avklarad.
Jag har städat skogen lite som tack för källvattnet.
Det hör till god ton att bjuda tillbaka.

Magiska svampskogen

En D-kupeskivling (Implantatis major) på ett av sina sällsynta besök i Magiska skogen.

Något som får dessa unga tonårssvampar (Brats irritatis) att sträcka på halsarna.

De är lite taniga men ack så kaxiga.

I år är det gott om barkbrödssvamp (Jejunus magna).

Ett säkert tecken på att det blir en tuff vinter.

Med denna bild på det flytande berget tar jag farväl av den här magiska skogen.

Vi bor numera på randen till en annan magisk skog som visat sig vänligt inställd till vår närvaro.

Jag vet inte riktigt hur skogar kommunicerar med varandra, jag vet bara att de gör det.
Ett introduktionsbrev har tydligen upprättats och jag har redan haft förmånen att få komma inför härskartronen i den "nya" gamla skogen.
Jag återkommer med bilder därifrån.
Samtidigt vill jag tacka den här skogen för alla kantareller jag fått.
Förmodligen som tack för skräpet jag rensat bort.

Bilderna tagna med iPhone.

Höst i Magiska skogen

Vid en skogspromenad med antikhunden i arla morgonstund inser jag hur många fångstnät en liten insekt måste undvika för att inte bli spindelföda.

Undrar om det är som i vår värld, att ju högre upp man är, desto högre status?
Bättre fångstmöjligheter?

Här en liten tall med hel kroppsstrumpa.

Tidsmaskinen i Magiska skogen.
Bilderna tagna med mobilkameran.
Sista hösten i den här magiska skogen.

Nästa år får jag utforska nya tassemarker.

Snacksaliga myrstackar

I magiska skogen har myrstackarna börjat vakna till. Nu är det ett liv och kiv utan dess like.
Under den långa vintern har det varit tyst men plötsligt pratas och skrattas det överallt i skogen. Myrstackar älskar sin egen röst, de är magiska skogens egna politiker.

Här finns nästa pratkvarn. Avsaknaden av ögon och öron kompenseras av en stor trut med en aldrig sinande svada. Till deras försvar kan sägas att de har en del humor och är ganska bra historieberättare om man har tid att lyssna.

Värre är det med de träiga stubbarna. De är urbota tråkiga.

Allt i magiska skogen är dock inte skämt och glam. Den här tallen mår inte riktigt bra.

Den har drabbats av separationsångest.

Men här finns anledning att fira. En ung entiska är i lyckliga omständigheter.

Månne det bliva en liten buske till sommaren?