Ganmar

Under gårdagen levererade jag en möbel till en kund i Karlstad. Ett välkommet avbrott i det betungande arbetet som handlare. Väl framme möts jag av en glad, trevlig och intresserad kund som har massor med roliga saker att titta på. Jag fastnade särskilt för ett notställ i jugend.
Det hade jag gärna tagit med mig hem.
Lätt upprymd styrde jag hemåt igen, det finns mycket jobb på hemmaplan så det kunde inte bli en heldagsutflykt.
När jag passerade Kristinehamn såg jag en välplacerad skylt med LOPPIS, ÖPPET.
Min tidsuppfattning växlar genast in på optimistiskt läge och jag svänger i pilens riktning.
Det är en loppis som funnits i ett antal år så fyndchanserna känns begränsade, men, man vet ju aldrig.
Radar på och vandring genom hyllraderna. Lyfter här, tittar där, glasögon av och på, hej och hå.
Det jag fastnar för är en skulptur i terrakotta, en liten bisonoxe.

Georg Ganmar får inte någon klocka att ringa i den inflationsdrabbade minnesbanken.
Skulpturen har något visst, å andra sidan vet jag att jag ibland är ganska ensam om att tycka så.
Jag tackar för mig och går ut till bilen och min assistent och tar fram det nya hemliga vapnet.
För mig som började min telefonkarriär med att prata med en telefonist och be att få bli kopplad till mormor på Väsa 35 känns iPhone som rena James Bond-grunkan.
Jag kopplar snabbt upp mig.
Georg Ganmar, skulptör, står det på Amanda, vilket jag härmed slår ett slag för.
Jag går in i butiken igen med orden:
- Jag ångrade mig.
- Jaså, du har ringt nån, säger handlarn som varit med förr.
- Nej, svarar jag som också varit med ett tag.
Vi gör affär och Balder Karlsson ser gillande på mig när jag återvänder till bilen.
Sedan slår det mig att jag hört talas om en ny stor loppis som ligger vid E18 i Kristinehamns utkant. Stor ska den vara och stor är den när vi kommer dit.
Så stor så jag snabbt blir trött. Jag känner att det inte är mitt forum, här finns ingenting för mig och prisnivån är alldeles för hög.
Då känns prisnivån bättre när jag återkommer till hemkommunen och tittar på ett hus jag sett på nätet. Nyrenoverat hus, stor altan med fin utsikt över Vänern, strandtomt med brygga OCH
en stor maskinhall att fylla med roliga saker.
1,5 mille är billigt, mycket billigt.

Gårdsloppis

Idag har varit andra dagen på semestern. Vi for in till Hässleholm för att få en ny PUK-kod till det mobila bredbandet. Inne på Telia-butiken undrade jag vad som gällde för en Iphone.
Den försynta frågan resulterade i att jag och den väna hustrun kom ut med varsin.
Ibland går det undan.
Lite senare på dagen åkte vi småvägar ner till Brösarp. Vi hade bestämt möte med husse och matte till Balder Karlssons pappa, han heter Robban Rox. På vägen ner stannade vi till vid ett gårdsloppis och hittade en mängd roliga saker. Bland annat ett majolikafat på fot tillverkat på Gustavsberg. En läcker brevvåg i jugend fick också följa med plus mycket annat smått och gott.
Vi fick följa med ut i ladugården och där hittade vi en pulpet från en gammal lanthandel plus ett skåp med mängder av lådor. Tur att vi tog med släpkärran ner till Skåne.
I Brösarp hade vi en trevlig eftermiddag med Robban, husse och matte innan vi styrde hem mot stugan igen.
I morgon åker vi till Kåseberga.