Målsnöre

Den första dagens morgon bjuder på solsken.
Världen är sig inte riktigt lik.
Färgerna är klarare, dofterna starkare och ett lugn breder ut sig i stilla takt medan jag vaknar.
Detta måste vara mindfulness tänker jag, men på svenska stavas det folkpension.
Favorithustrun, som fortfarande lever i den produktiva världen, säger ampert:
- Upp! Nu är det bråttom.
- Jag har inget jag måste göra idag, svarar jag ur djupet av mitt innersta väsen.
- Du ska skjutsa mig till jobbet, ungarna ska iväg till tåg och förskola.
- Arbete är mig främmande, mumlar jag, men familjeliv är helt OK. Jag kommer.

Någonstans däruppe vakar universum över mig.
Grannarna som sålt sitt hus kommer med skänker i form av en kanot och ett par cyklar.
Drömmarna om en lugn tillvaro på sofflocket trasas obönhörligt sönder, sakta men säkert.
Naturliv, höjd puls och träningsvärk ligger farligt nära till hands.

Nåja,
Likt våra vinbergssnäckor kan jag dagtid glida runt i den vackra tavla som vår trädgård utgör,
Jag kan kanske passa på när ingen utom jag och hundarna är hemma?
Dricka en kopp kaffe,
Vänta på snigelposten.
Läsa en tidning...lyssna på musik....se en film....

..eller som antikhunden Balder Karlsson, blicka bakåt på fornstora dagar.

Idag har jag beställt mitt intyg.
Det som ger pensionärsrabatter i tid och otid.
Inser att jag helt plötsligt kommer att ha en ordnad ekonomi.
Dagar, månader och år av monetär osäkerhet är borta.
Det har varit tuffa år för oss handlare, detta sakta borttynande släkte.
Wanja har nyligen skrivit ett tänkvärt inlägg om detta och ni kan läsa det här.

Hmmm.....
Jag skulle ju kunna börja renovera lite på det här antika skåpet?
....eller gräva en damm?
...laga en överraskningsmiddag?
...måla fabriken?
...bli kommunpolitiker?
Förslag emottages tacksamt.