Semester?

Nu är det dags för några dagars loppisrunda i södra Sverige.
Jag redovisar fynden i slutet av veckan.

Drottningar och prinsessor

Igår hade jag turen att komma över att antal gamla fotoförstoringar monterade på tjock mörk kartong. Alla har Göteborgsmotiv och under varje bild finns en beskrivning handskriven i vitt bläck med sirliga bokstäver. Storleken på varje foto är 19½ X 27 cm.
Totala storleken är 30 X 39 cm.
Den här bilden från Drottningtorget är full av liv. Den första spårvagnen är på väg till Mölndal, den andra ska till Gårda. I förgrunden finns en av de vackra telefonkioskerna och vid brofästet
en tidstypisk kiosk. I Mariestad har en liknande kiosk renoverats men kommunen vet inte var den ska placeras. På brovalvet kan båtresenärer läsa att de kommit fram till Qvarnbron.
På andra sidan bron står droskorna på rad. Härliga bilder!

En annan favorit är denna ökenprinsessa av Adolf von Meckel, 1856-1893. Jag har sett att han kallades "Orientmålaren" och vet att han målat motiv från Nilen, Tunisien och öknarna.
För övrigt är det svårt att hitta något om Adolf. Han dog ung, endast 37 år gammal.
Jag gillar det udda valet av motiv.

Vid God Vigör

Aldrig hade jag väl trott att boken Riksföreningen för Gymnastikens Främjande 1938 skulle väcka ett habegär när jag greppade den sent igår kväll. Det egentliga skälet var att hitta något lagom tråkigt så att sömnen skulle infinna sig.
Men, det fanns ett kapitel skrivet av Gustaf Munthe betitlat; Idrotten ropar till konstnärerna.
Och där fanns den!
"Rämen" av Gunnar Nylund. För mig med ett motorintresse skulle denna sitta som gjuten i samlingen. Är det någon som vet var den finns idag? Tillverkades den i en liten upplaga eller är den unik? Storlek?

I samma artikel fanns en bild med idrottspriser från Orrefors. Lindstrand, Gate och Hald.
Jag gillar verkligen Bandyspelaren av Edward Hald. Jätteläcker.

I övrigt kan sägas att det märks tydligt i boken att OS i Berlin inte är avlägset.
Man åker på propagandafärd till England med militärisk precision och vita uniformer enligt bilderna i boken.
Bilismen har gjort sitt intåg på allvar med ökande korpulens som resultat. Ett kapitel ägnas åt goda råd så att man ska behålla den goda formen, bilåkandet till trots.
Ett rikt illustrerat kapitel handlar om goda råd till hemmafrun. Till exempel visas det felaktiga sättet att stå och sätta på sig en hatt. Nästa bild visar rätt ställning.

Mackor på jobbet

Idag ringde en av mina stamkunder och undrade om jag ätit några smörgåsar på jobbet.
Jag svarade nekande och då säger kunden:
- Ja, men då kommer jag förbi med några stycken.
Vilken kundkrets jag har. Kunden kommer in med två ostfrallor och en pannkaksmacka och susar vidare till lantstället. Det var en trevlig överraskning.
Sånt här blir man ju lite upprymd av så jag stoppade smörgåsarna i svepasken från Jämtland och stegade iväg till fikarummet. Det är sant som det sägs, en vacker förpackning betyder mycket. nu blev det en riktig högtidsstund.

Tobakselefanten jag skrev om i ett tidigare inlägg är numera såld. Jag är säker på att den kommer till ett hem där den verkligen uppskattas. Den nye ägare åkte 30 mil för att komma tillbaka och köpa den. Det känns lite tomt eftersom vi haft den hemma i ett antal år innan den hamnade i butik.
Då är det tur att det dykt upp en ny charmknutte, en liten, lite sliten Nalle som möter mig med ett leende när jag kryper in vid datorn.
Idag har det varit uppehåll på eftermiddagen och då har det kommit ganska mycket folk till Hova. Bra för alla knallar och Riddarveckans arrangörer.

Kysskort

Jag måste erkänna att jag är svag för gammalt papper. Annonser, vykort, inbjudningskort, foton,
brev och sedlar bara för att ta några exempel.
Ovanstående ransoneringskupong från WW I är ett tecken på att man med humor försökte göra det bästa av situationen. Vem skulle inte vilja få en varm långkyss för endast två kuponger?
Just det här kortet är tryckt i Hallsberg i slutet av eller strax efter första världskriget.
Det finns en text som säger att kortet "Bör bevaras till minne av 1917 års kristid".
Jag har flera gånger hört att svenskarna stod varandra som närmast under andra världskriget.
Vi kanske har det för bra idag för att uppskatta och ta tillvara det lilla i vardagen.
Dagens resursslöseri är enormt. Det räcker med att gå på auktion och se hur gamla fina kvalitetsmöbler blir osålda. Mängder med prydnadssaker, böcker, porslin och köksattiraljer förvisas till den lokala soptippen.
Visst är det konstigt att en ny prydnadssak kan kosta ett par hundra i butik och att den

bara en kort tid senare är den totalt värdelös?
Då är det bättre att köpa något redan producerat för en billig penning och använda resten av pengarna till en upplevelse eller något annat roligt.

Strikt och elegant

...skulle man ju vilja vara.
Min kavaj i Harris tweed funkar bra men kostymer ger mig en gangsterlook som min hustru har svårt att förlika sig med. Jag, som bott på Miami Beach där bland andra Al Capone hade sommarhus, kan tycka att utseendet åtminstone är acceptabelt.
Ljusstaken på bilden skulle jag vilja placera på mitt skrivbord i butiken. Nu är det fullsmetat med datautrustning och Logitech's Z4 för att göra arbetet lite roligare. Med enbart ljusstaken på skrivbordet skulle nog tempot i livet bli behagligare men inkomsterna minska katastrofalt.
Idag säljer jag nästan allt via nätet.
Jag undrar om stickad jumper och bullit-bra någonsin kommer tillbaka? Hoppas det.

Sträck på dig, elefant!

En av de mer udda sakerna jag har i lager nu, den så kallade "Tobakselefanten".
Den är signerad och daterad 1937 och kommer från Sydnärke.
Fadern i familjen hade tobaken under en lucka på elefantens rygg, pipan i huvudet och
för att komma åt tändstickorna fick man böja tillbaka huvudet. Där finns en liten hylla
för tändsticksasken. Skälet till att man gömde dem där var för att barnen inte skulle komma åt tändstickorna så lätt.
Öronen, liksom den lilla svansstumpen är tillverkade i tjockt skinn.
Jag har haft den med på mässor och det är " a real conversation piece".

Elefanten står på en vackert broderad väggbonad i jugend.

Lycklig den vars levnad flyter
bäckens lugna bölja lik
och fast lyckans ynnest tryter,
är av egna dygder rik.
Anna Maria Lenngren