Stora lådor man hade förr

Om man jämför gårdagens kameror med dagens små digitala underverk och pyttetelefoner som tar skapliga kort, ja då är skillnaden stor.
Dessa publikationer är tagna ur Kodaks Color Book-pärm som fanns på 50-talet.
Ovanstående häfte är från 1951.
Distingerad fotograf med lättsinnigt röd kavaj och de grå tinningarnas charm.
Modellen har händerna avslappnat på ryggen och låter bullit bra:n tala sitt tydliga språk.


Här kommer ett häfte om Ektachrome-filmen. Visst är den tecknade illustrationen tidstypisk, eller vad säger ni illustratörer i läsekretsen?

Inte den lättaste bilden att förstå sig på.

Vad är det för strut hon har i famnen?
Hur långa ben har människan?

Min blick söker sig hellre till titeln, vilken häftig neonskylt det vore!

Den svenska inlagan i pärmen verkar blekare i färgerna.
Jag undrar varför man har titeln i svart/vitt?
Vågade man inte låta svensken drabbas av färgbilder fullt ut?
En slags hänsynsfull försiktighetsåtgärd, något vi är duktiga på.

Häxor, narrar, med mera

Vilken idyll! Neonskyltar och skyltar på gammalt maner över trottoaren.
Glasögon hos optikern, en jätteglödlampa hos elektrikern, man skymtar en stor klocka
uppe till vänster. Där huserar förmodligen urmakaren. Rakt fram ligger Gemla-boden.
Lägg märke till den diskreta skylten med parkeringsförbud vid hörnet av bokhandeln.
På den tiden var stadsmiljöerna trevliga, sedan kom rivningshysterin och avskalade lådbyggnader.
Hoppas Sölvesborg (på bilden) klarade sig undan.

På bilsemester. Två SAAB:ar med så gott som identiska packningar står i färjekön.
Färjan heter Gotlandia och vi är i Oskarshamn.

Den här samlingen utomhusmöbler skulle jag vilja ha på lager i början av sommaren.
Tyskt Raststätte!

Alternativt färdmedel. Bränslet, förmodligen häxsalva, laddas i den rymliga näsan.

Nu är bildvisningen slut. Bilden ovan från 1926 års avgångsklass vid Tekniska gymnasiet
i Örebro, nådens år 1926.