onsdag 8 december 2010

Vedhögens hemligheter

I takt med att jag föder den vintertid evigt hungriga vedpannan, dyker det upp ett och annat som måste läggas åt sidan.
Likt Sankte Per bestämmer jag vilka som får komma in i (himmelen) verkstaden, och vilka som måste brinna i (den eviga elden) vedpannan.
Den här pallen kan inte en ruinromantiker och allmogeälskare, som jag, värma sin sorgliga lekamen med.

I mitten tronar en smidd spik med ett huvud av en femkronas storlek.
Fasade hörn för högsta bekvämlighet.

Till pallen fanns turligt nog, i vedhögen, ett litet bord i allmogesnickeri.
Trevliga proportioner, snygg kant med skärning runt om.
Icke heller detta trevligt sammansatta vedpaket går att elda upp utan att riskera stor ånger och ruelse under nattens vargtimmar.

Se så trevligt det ser ut.

Träplugg, smäckra ben med skarpa kanter.
-Precis som dina egna, hör jag väna hustruns röst i mitt inre.
Med undantag för träpluggen möjligen, tänker jag, orolig för vad ett längre särboförhållande kommer att innebära för min själsliga hälsa.
Jag kommer fram till att det är OK med rösterna så länge de har humor.

I bakgrunden Grythyttan Model B20.
Serien tillverkades i början av 60-talet och heter Brissago.

4 kommentarer:

  1. "stor ånger och ruelse under nattens vargtimmar."
    VAR får du all denna vackra formuleringsförmåga ifrån?!

    SvaraRadera
  2. Ett rikt inre liv kanske?
    Det som kommer ur mitt huvud tar jag inte något som helst ansvar för, men ibland blir det bra.

    SvaraRadera
  3. Åh, vilka ljuvliga möbler, från naturens eget guld... Är dina ben verkligen lika smäckra? :) Pallen är helt i min smak, enkelheten, känns nästan som något gjort av drivved.
    mvh helena

    SvaraRadera
  4. Nja, I ärlighetens namn är nog mina ben mer lika pallens :-)

    SvaraRadera