Att resa inkognito

Trots att det är tätt mellan slott och herresäten här i Skåne tar det en hel del onödig tid att färdas på de allmänna vägarna.
Det är Skodaägare som kryssar fram mellan pensionsdagarna, ingen uppenbar brådska, ingen medvetenhet om vad som händer utanför flyglarna.
Vidare lokala bönder som visar upp en gigantisk dyngspridare på riksvägarna istället för att klädsamt visa upp en gödselstack bakom ladugården.
Polska långtradare fyllda med krimskrams avsett att månglas ut av nasarna på så kallade köpcentrum.
Bah!
Understundom måste jag färdas snabbt mellan viktiga möten och då är alla dessa fartkameror att betrakta som en olägenhet.
I detta nu sätter man upp två kameror på min väg till banken!
Häromdagen drog jag mig till minnes de många trevliga maskerader vi haft på Stiernshus och fick en strålande idé.
Varför inte resa inkognito?

Denna vecka reser jag som Cary Grant, visserligen en lätt berusad Cary, men en riktig gentleman.
Man kan naturligtvis välja att resa som Kalle Anka eller Calle Bildt, men stil är aldrig fel.
Några kanske rynkar på näsan åt detta pyssel men det kostar idag 1.500 kronor att köra 10 kilometer i timmen för fort.
För dom pengarna kan jag köpa en 24-årig Bunnahabhain.
Igår kväll satt hela familjen i brasans sken och klippte till familjen von Trapp.
Det är trivsamt att samlas kring ett gemensamt projekt.
Prova gärna ni också.
Det skulle vara kul att möta Groucho Marx.