Smidigt

En smidd ljushållare att hänga ifrån taket.
Den är ganska stor, drygt åttio centimeter hög, så den skulle kunna passa bra i ett uterum.
Att där med ett trolskt sken lysa upp de fortfarande varma höstkvällarna.
Punschen på värmning.

En av ljushållarna i närbild.

För några år sedan gick jag och väna hustrun en smideskurs.
Det var riktigt, riktigt roligt.
Nu hoppas jag att det kommer att finnas tid och utrymme framledes för lite smide på Ekenäs egendom.
Jag har skaffat fram ett gammalt städ från Lesjöfors och lite smidesverktyg.
Till detta har jag sparat lådvis med gammalt smide i alla möjliga former och modeller.
En del duger gott precis som det är, annat kan smidas om till något användbart eller dekorativt.

En järnfemma med hamrad yta blev lite snopet över när vi köpte timmerhuset för sex år sedan.
Säljaren uppgav att vår gård hade nummer 5 i adressen.
När jag några månader senare arbetade tillsammans med kommunens stadsarkitekt uppenbarades att huset vi köpt hade nummer 4!
Nummer 5 låg längre bort längs byvägen och skicket är sådant att rena försynen gör att det inte ligger ner platt på marken.
Ny adressändring och femman hamnade i skrotlådan i väntan på bättre tider.

Tur att det är fastighetsbeteckningen som styr köpet, inte postadressen.
Det hade blivit kalla vintrar.