I romantikens tecken...

Som sagt, jag var på antikmässor i helgen. Först i Tibro och sedan i Örebro.
Här kommer lite bilder på några av fynden.

Damen utan kropp har betydande ålder men ser, trots det, riktigt fräsch ut.

Här är hon igen, inte fullt så allvarlig och spänd. Tokalon-puder i en oöppnad förpackning.

Förr kunde man göra isglass i dessa formar. Olika färger på skaften gör att man inte blandar ihop glasspinnarna och börjar nalla på bordsgrannens efterrätt.

Och nu över till något så hiskeligt som en lampa från 60/70-talet. Den signerade lampfoten sade mig ingenting men iPhonen gav besked. Konstnären heter Bernard Rooke och är engelsman.
En googling lär oss att ovanstående lampa är ganska sparsmakad i jämförelse med en del andra lampor den gode Bernard har skapat. Skärmen är helt OK tycker jag. Lite av strandmadrass, ack så avlägset i oktober.

Egyptiska vibbar..

Den diskreta signaturen.

I början av 1900-talet var det vanligt med pojke-flicka kort. Här ett svenskt.
Hon med blygt nedslagen blick, han vilt signalerande sitt intresse. Handen på väg mot hennes, pulsen bultande i tinningarna, ögonen hoppar nästan ur sina hålor.

Förmodligen holländskt. Han riktigt avslappnad, lite laidback med korsade armar och hatten på svaj. Byxorna nerstoppade i stövlarna, man vet ju aldrig om fördämningen brister.
Hon skärskådar honom i ett försök att utröna om detta är ett gott parti.

Frankrike förmodar jag. Hon verkar inte vara det bittersta intresserad av att ge honom det han helst av allt vill ha. Vad det är kan vi nog gissa oss till.
Han heter Robert och hon heter Sigrid, inte särskilt franskt. Kanske en tidig au-pair, den första?

Säkert ett par i Vineyard Haven, USA. Han har blicken stadigt fästad i hennes urringning.
Symboliken är uppenbar med käppen och den i sanden ritade cirkeln.

Om man är för ung för kärlek och erotik får man ta en rök och hänga bardisk med polarna.