Skaffaren

Utmaning Salt & Peppar

2012-02-08T08:46:00.001-08:00

Ja, det var verkligen en utmaning då vi inte använder något set i teak eller porslin.
En kille som hängde med i många år var saltgrisen, men han såldes i förra veckan och kommer nu att förgylla tillvaron för någon annan.

Fyndat i lanthandeln

2012-02-08T07:55:00.000-08:00

Ett besök hos förre lokale lanthandlaren, idag 83 år, resulterade i följande fynd.
ALP "Kaskad" och Schramberg "Pigalle".
Jag är svårt begeistrad i Kaskaden med sin oregelbundna form och färgglada dekor.

Lite mer anonym men med glasyr tjock som grillkorvar, Strehla 1310.

En tidig Triett.
Tunna i litograferad plåt, Kafferosteriet Rekord i Halmstad.
En udda inredningsdetalj att glädjas åt på egendomen.

En betydligt mindre plåtförpackning från Nitroglycerin Aktiebolaget Gyttorp.
Egentligen från Nobel Glasgow och har härbärgerat tändhattar.
Den behöver lite omsorg innan den blir presentabel. Perfekt till visitkorten.
Till detta kan fogas lite gammal ICA-reklam och gamla pepparkaks- och andra formar samt kardor, eftertraktade i alternativa kretsar.
Nu ska vi se om dessa smälter in i miljön på ett bra sätt, eller om de passar bättre hemma hos någon annan.

Loppis i farten

2012-02-07T08:34:00.000-08:00

Här sitter dom som implantat på rad.

När jag skickat ett helt gäng paket med Schenker idag kändes tillvaron tom.
Bilens baksäte gapade, i bagageutrymmet skramlade bara några spännband, ett par startkablar och en tom banankartong.
För att återfå lite mening i tillvaron stegade jag in på den lokala secondhand-butiken.
Och där hittade jag detta fruktfat.

För visst är det väl ett fruktfat?
Omärkt och anonymt, men helt rätt till det lilla barockbordet.

Jag är mycket förtjust i de färgglada engelska serviserna.
Idag hittade jag denna för en tia.
Nu känns det genast mycket bättre.
Man kanske skulle ta en engelsk frukost imorgon med tea, toast and banger's?
Yes, please.

Tradera Box 1

2012-02-05T09:21:00.001-08:00

Detta är den första av lådor jag kommer att lägga ut på Tradera.
Antingen hör ni av er via bloggen eller också går det bra att bjuda på Tradera.
Jag heter Skaffaren även där. Eller snart sagt överallt.
Ovan, teak, rostfritt och en Sockerpulla.
Den lilla skålen med teakhandtag är NildJohan.

Tyska vaser och Irma Yourstone, de två blå till höger.

Uppläggningsfat och en på bild, hopplöst mörk gul Colora.
I verkligheten lyser den som solen.

Smörbyttor, en engelsk ytterkruka samt en hänkelvas av Gunnar Nylund.
Pampig andrasortering.

Ett tidigare kungapar, Oscar II med drottning Sophia, trevliga underlägg och en charmig liten norsk trälåda.
KulturOst minsann!

Vad får det kosta?

2012-02-04T06:09:00.000-08:00

Upsala Ekeby blomboll 1930-tal 5:-

Apoteksflaska 1800-tal 10:-

Stig Lindberg Ranka kopp med fat 2:-styck.

Mari Simmulson stor vas, en tjuga.

Om man hittar något man verkligen vill ha, struntar man då i att köpa det om det inte är ett riktigt fynd?

Hoppas ni att saken dyker upp igen till ett kanonpris?
Eller kör ni ett annat upplägg?
Satsar på mängd för att sedan kunna byta upp er?
Eller handlar ni och satsar på blodpudding och nudlar?
Hur tänker ni?

The Connoisseur Year Book

2012-02-03T01:08:00.000-08:00

I dessa tider av homestyling är det här boken man gärna låter ligga och drälla på ett bord från sen barock.
De här böckerna är från 1951-1964, jag köpte dem på Värmlands Säby för några år sedan.

Böckerna gavs ut i England och är fullkomligt späckade med fotografier och illustrationer.
Vi rör oss i Englands Great Country Houses och bland de mest exklusiva antikviteterna.

Naturligtvis gav man ut en särskild upplaga i samband med Drottning Elisabeth II's kröning.
Här kan man se en del av allt som ingår i det hushållet.

Man undrar till exempel hur många smycken familjen begåvats med under århundradenas lopp?

"Hemmahos"-besök av det mer exklusiva slaget.

Möbleringen känns inte särskilt varm och ombonad i en del hem, men engelsmän är inte frusna av sig.
Fattas bara med en pub i varje by eller kvarter.
En ypperlig överlevnadsstrategi.

Antikhandlare heter alltid något med Son's, här Pratt & Son's.
Kanske något för Sverige?
Knutsson & Son, Ribbhagen & Son, Gremner & Dotter.

Mallett & Son.
Företaget finns fortfarande kvar och är ett av Englands äldsta inom antikhandeln.

H Blairman & Son's har funnits sedan 1884.
Svulstigt bord, inte sant?

Resmålen är också typiska för tiden och folket.
Monte-Carlo has everything under the Sun.

100.000

2012-01-30T08:35:00.000-08:00

Idag passerar räkneverket på min blogg 100.000 besökare.
När jag skrev mitt första inlägg som finns här trodde jag inte att det skulle finnas något större intresse för mina alster, bilder och texter.
Det fanns en tanke, om än grumlig, att bloggen kunde leda till en större försäljning och att företaget skulle bli bärkraftigt.
Jag var säkert inte tillräckligt tydlig i mina affirmationer, de har bara fungerat till viss del.
På tolv år har jag blivit mycket kraftigare och att bära, ja det har jag fått gjort.
Den ekonomiska bärkraften har det varit si och så med.
I dagarna läste jag att hjälpverksamheten Gnosjö Hjälper 2011 återigen sålt för 3.000.000 och att 160 personer jobbar i verksamheten.
Svårt att konkurrera med hjälporganisationer när man ska betala moms, skatt och försöka ta ut en hygglig lön.
Inte omöjligt, men inte så jävla roligt heller.
Följaktligen kommer jag att avveckla mitt lager.
Med lite tur finns det tillräckligt med prylar så att jag kan klara mig fram till pensionen.
Framtiden är höljd i dimma.
Nån gång ska det väl lätta.

Drakens år

2012-01-29T01:43:00.000-08:00

Det kinesiska horoskopet är intressant. Vi gick nyss in i drakens år.
Drakens år är innovationernas och företagsamhetens år, den oräddes och stoltes år.
Draken är en ohämmad varelse med massor av energi och kreativitet.
Den är eldig och passionerad och drar sig inte för någonting.

Själv är jag född i hästens tecken.
Människor som är födda i hästens tecken tycker om att avancera snabbt.
Uppbrott är inga problem för dem, de ser snarare fram emot alla livets förändringar.
Man kan inte beskylla dem för att vara särskilt konservativa.
Är man född i hästens tecken är man troligen väldigt självsäker och kanske till och med en aning skrytig.
Som yrke kan hästen nästan välja vad som helst eftersom denne har så lätt för att lära och är så flexibel, men ledaryrken eller yrken där man jobbar mycket individuellt brukar passa dem allra bäst.
Det är dock viktigt att de får träffa många människor.
Är man född i hästens år bryr man sig inte mycket om pengar och man är ofta väldigt generös.

Man kanske inte skulle bry sig så mycket om ägodelar heller?
Ett mindre hus rymmer inte så många grejer.
På kälken en årsförbrukning för den lilla stugan, jämför med våra 40 kubikmeter.

Eller som Lasse i Berget, en egenhändigt murad stuga där själva Kinnekulleberget utgör innerväggen. Lasse var egensinnig och fåordig.
Läs mer om Lasse och hustrun Inga här.

Om man hade färre ägodelar att ta hand om kanske vännerna skulle komma och hälsa på oftare.
Då skulle man ha mer tid över för varandra.

De skulle förvisso bli tvungna att ta med ett eget boende, men finns det hjärterum...

Man skulle kunna packa en kappsäck och ta semester...

... men se upp för dåliga fruntimmer och vara försiktig med spriten.

Man skulle kunna ta sig så långt som till Schweiz, vandra i Alperna och se intellektuell ut.

Eller möta våren och skaffa nya välklädda vänner i Paris?
Frågorna är många.
Kan man överleva utan alla saker man skaffat på sig?
Var går gränsen för att man ska känna att man har kontroll?
Om man gör sig av med alla saker, vad ger man då utrymme för i sitt liv?
Det kan vara värt att undersöka.

Art Deco Norge och NilsJohan

2012-01-22T12:08:00.001-08:00

Tjusig och rejäl ostkupa i Art Deco.
Matchvikt på 1,5 kilo och rymmer med lätthet en Gamle Ole.

Ett sätt att modernisera produkten på 50-talet var att fläta lite plast.
Här på handtaget och på en norsk produkt.

I Sverige satsade vi på handtag i teak.
Rostfritt var på modet.
Här i form av NilsJohans serveringskanna Christina.

Rent och snyggt

2012-01-21T09:48:00.000-08:00

Jag har ett parti gamla oöppnade förpackningar med tvättmedel.
Det borde göra sig bra som dekoration i tvättstugan.
Möjligen kan partiet säljas till ett lanthandelsmuseum eller liknande.
Tvättinrättningen, finns den idag?
Alla har inte rent mjöl i påsen.
En spionkamera från det kalla kriget.
Märkningen S till höger indikerar att den från början tillhört säkerhetspolisen.
Eller? Nej.
Det är ju ett proppskåp för en propp.
S står för att säkringsdosan är säker, den så kallade S-märkningen.
Obs, har inget med Håkan Juholt att göra.

S som i silver.
Nysilverpjäser har haft det svårt några år, men nu känner jag att de har fått luft under vingarna.
Och, visst är en sån här sockerskål snygg i det klassiska hemmet.
Jag fortsätter att sälja av ur samlingarna.
Det ger plats för nya tankar.

Retro för bostadsrätten

2012-01-21T04:51:00.000-08:00

Klicka för större bild

Finns det någon sån här bastu kvar någonstans?
Det låter nästan för bra för att vara sant.
Bastun ryms på en kvadratmeter och monteras på fem minuter. Fönster och belysning ingår.
IKEA, släng dig i väggen!
Annonsen med den nakna damen endast iförd en pigg bröstvårta, hittar jag i tidningen Sveriges Natur från 1969.
En annons som idag inte skulle klara sig fem minuter utan att bli anmäld.
Om jag bläddrar vidare i tidningen ser jag att mycket hänt på drygt 40 år.
DDT förbjuds 1/1 1970.
En razzia bland konservatorer kring Skellefteå resulterade i ett beslag av 370 fridlysta fåglar.
Så ser det förhoppningsvis inte ut idag.
Flera lasarett släpper ut sitt vatten orenat i närmaste vattendrag. Hu!
Allt var inte bättre förr.
Den där bastun, den har jag svårt att släppa.
Monteras på fem minuter, helt otroligt!

Av jord är färgen kommen

2012-01-20T05:51:00.000-08:00

Äntligen! utbrister jag när jag lyckats lägga vantarna på den här boken.
Jag blir lycklig redan efter att ha sett det första uppslaget.
Till vänster finns en cd-skiva med recept till hela 210 kulörer.
Naturligtvis i jordfärger, fattas bara.

Boken är Jordens färg av Milis Ivarsson och Frida Hafvenstein.
Jag har träffat Milis vid ett flertal tillfällen, bland annat då jag hade antikaffär i Fjugesta.
Vi pratades vid någon gång under arbetet med boken, och jag förstod att det lades ned mycken tid och möda för att nå fram till ett bra resultat.
Och, jag måste säga att jag är imponerad.

En av ingredienserna i äggoljetempera är naturligtvis, ägg.
De övriga är linolja, vatten och pigment.
Endast naturliga råvaror med andra ord.

De olika pigmenten, jordfärgernas egenskaper beskrivs noga, även hur blandningen går till, hur lång tid det tar innan färgen oxiderar, ja kort sagt, allt man behöver veta.

Det finns också färgprover där man kan se de olika nyanserna beroende på andelen pigment.
Att Milis har drygt 40 års erfarenhet av äggoljetempera märks tydligt på de initierade beskrivningarna. Ovan ultramarinviolett.

Det här receptet kallas 6 juni.

Recepten är inspirerade av de olika årstiderna vilket är lätt att förstå när man ser bilderna ovan.
Boken har för övrigt gott om inspirerande bilder.

Till skillnad från många andra böcker som enbart är menade som inspiration är Jordens färg
också ett uppslagsverk samt en praktisk handledare.
Med den här boken kan man göra rätt från början, något som väl motiverar bokens pris.

Jag vet var det finns ett gammalt lager med pigment.
Undrar om det är till salu?
Kanske dags att skaffa höns igen?
Hmmm....

Vår

2012-01-17T11:15:00.000-08:00

Snart dags att börja leta efter gamla trädgårdsmöbler.
Ett par Grythyttan skulle sitta fint.
Bara isen släpper så...

En kyss i Magiska skogen

2012-01-13T09:28:00.001-08:00

Nu har Magiska skogen fått vårkänslor.
Det resulterade i en något frusen kyss.

Eric Andersson & Co Snickerifabrik Rottne

2012-01-12T02:39:00.000-08:00

Jag har letat på nätet efter information om Erik Andersson & Co på nätet utan resultat.
Det vore kul att veta lite mer om företaget och deras produktion.
Det här bordet är riktigt trevligt med tidningshyllan, ben med mässingsavslut och den mönstrade skivan.

Gengaständstickan SNABB.
Det är skönt att slippa trassla med vedkubbar och gengasaggregat innan man åker till affären.

Expressokoppar i nostalgitappning.
Det kromade stället ingår.

Vackert blå plåtburk från Louis Dobbelmann. "Dubbelmannen".
Den har innehållit tobak.

Dubbelfaten. Lika som bär?
Naäh, fatet till vänster är märkt Schramberg Handgemalt och dekoren heter Sabine.
Fatet till höger har enbart texten Import.
Färre och tunnare svarta streck.
Andrasortering eller piratkopia?
Det var lite från dagens utrensning
Mer kommer, var så säkra.

Negativ

2012-01-11T11:59:00.000-08:00

Det tog 14 år.
Jag registrerade mig på ebay i början av 1998 och började sälja tämligen omgående.
På den tiden var det inte många svenskar som ägnade sig åt att sälja på nätauktioner.
Det tog alltså 14 år.
Trots allt är det ganska lång tid.
Men ändå?
Jag har hela tiden varit medveten om att det kan komma ett negativt omdöme när som helst.
När det väl kommer känns det minst sagt snopet.
Ingen förvarning.......Smack!

Den tvåarmade lampan på bilden såldes för 155:-
Länk till auktionen här.
Köparen lämnar följande negativa omdöme:
Väldigt missvisande bild. Lampan ej klarröd,snarare rostbrun.Passar inte.

Jag har företag, alltså har man den lagstadgade ångerrätten.
Om kunden är missnöjd går det alltid att kontakta mig och jag tar fram en lösning.
Att få ett negativt omdöme för att färgen inte stämmer och passar känns.....sådär.
Det har hänt tidigare vid några tillfällen att varan inte motsvarat kundens förväntningar eller skadats i frakten.
Då har jag betalat tillbaka pengarna för varan inklusive frakt, samt låtit kunden behålla varan.
Jag vill att mina kunder ska känna ett förtroende för mig som säljare.
Jag skulle vilja rekommendera kunden kommunikation, det är bra grejer.

Nåja, 14 år är trots allt ganska lång tid.
Riktigt bra faktiskt.

Framtiden

2012-01-08T05:13:00.000-08:00

Är vägen spikrak in i framtiden? Knappast.
Och, ärligt talat, hade det varit så roligt om den vore det?
Allt eftersom tiden gått har jag insett att jag vill skriva mer, fotografera mer, dansa oftare, måla mer, kort sagt, att släppa fram min kreativitet och att leva mer i nuet. Ännu mer.
Jag vill även verka för en bättre värld i den mån jag kan.
Det här låter kanske väldigt pretentiöst, så bra.
Jag väljer att ta den egna vägen där jag inte vet vad som väntar mig bakom nästa krök.
Det känns rätt och spännande.
En följd av denna insikt är att jag kommer att minska ner på handel och lager.
Helst skulle jag vilja sälja av nästan allt.
Jag har gjort det en gång tidigare, den gången fann jag en tillvaro på Miami Beach i Florida.

Jag kommer naturligtvis att fortsätta med min blogg.
Min förhoppning är att ni hänger med även framledes.
Titta gärna in, minska på mitt lager, ta en fika och prata framtid.

Med mobilkamera i Magiska skogen

2012-01-06T05:20:00.001-08:00

I Magiska skogen är skuggorna lika levande som träden själva.

Det lokala matställena ser inte ut som vi är vana vid.

Man har egen tillverkning av spunnet socker.
Det är minst sagt säsongsbetonat, det finns bara några dagar per år.

Istapparna är av rent guld.
Den verkliga rikedomen ligger dock i mötet med skogen och dess innevånare.

Årets första fynd

2012-01-05T08:56:00.000-08:00

Balder Karlsson inspekterar de nyinköpta skinnfåtöljerna.
Jag gillar designen som har influenser från Art Deco-perioden.
Biografstolar påstår reklamen, men så bekväma stolar fanns inte på någon av biograferna i brukssamhället Karlskoga där jag växte upp.
De hette för övrigt Teater-Bio, Saga-Bio och Kungs-Bio.
Fåtöljerna har inte sin slutgiltiga placering här i salongen, det ser en aning trångt ut.
De ska få pryda ett genomgångsrum tillsammans med konst från sekelskiftet, ett bibliotek light och diverse afrikansk konst.
Man kan ana lite utav herrklubb, cigarr och en rökig whisky.

När vi nu är inne på drycker kan jag presentera det senaste fyndet från Secondhand i Gislaved.
En sällsynt flaska från Lobkowitz Saidschitzer och som en gång härbärgerat Bitterwasser.
Den kommer att pryda sin plats i min samling av stengods.
Jag har tidigare visat samlingen i ett inlägg här.
Hoppas att ni också har gjort några fynd i år.

Man tar sig för pannan!

2011-12-31T01:13:00.000-08:00

Klicka på bilden för större format.

Jag växte upp i Karlskoga, ett brukssamhälle i Värmland.
Ett av alla de svenska samhällen som fick se sin gamla stadskärna utraderad av ivriga politiker.
Jag har hyst en förhoppning om att man från politikerhåll ska besinna sig när det gäller rivningen av gamla fastigheter.
Utradering och utveckling ligger visserligen nära varandra i ett lexikon, men det bör vara ett stort säkerhetsavstånd i verkliga livet.
Ovanstående artikel är saxad ur gårdagens Hallands Nyheter.
Restaurang Gustaf Bratt i artikeln är idag under återuppbyggnad efter en stor brand.
Bebyggelseantikvarien anser att huset bör bevaras då det är den äldsta bevarade originalbyggnaden på fastigheten.
Politikerna har trots det beviljat tillstånd för rivning och schaktning.
Däremot har man inte beviljat bygglov för den nya glasade tillbyggnaden.
Byggförslaget måste förfinas för att fungera i den känsliga och kulturhistoriskt värdefulla miljön.
Den miljö där man river den äldsta bevarade originalbyggnaden.
Samma miljö.
Det är nu jag tar mig för pannan.

Det är hög tid att formulera nyårslöften.
Att motarbeta dumhet är ett exempel.
Gott Nytt År!

Årets Fem-i-topp

2011-12-29T05:21:00.000-08:00

Årets sista bloggutmaning är att visa upp de fem bästa fynden under året.
Först ut är detta gnistskydd i gjutjärn föreställande Tor och hans bockar, design Olle Hermansson.
Olle började arbeta som keramiker i Karlskoga 1947 och stannade där till 1960 då han flyttade till Gränna. Där verkade han under namnet "Keramik-Olle".
Glad är jag, ty ett slikt galler har jag länge velat ha.
Det passar utmärkt i matsalens eldstad.

Ett annat glädjeämne är den här tavlan jag köpte lokalt här i Småland.
Den ser inte så hävlig ut på bilden, men i sitt rätta element står den verkligen ut.
Ramen är riktigt trevlig med små blad i hörnen.
Något man blir glad av varje gång man ser det måste väl betraktas som ett fynd.

Det mest udda fyndet var en rysktillverkad Odhner räknesnurra.
Den som vill läsa mer om företaget i Ryssland kan kolla in Tusses blogginlägg här

På loppisavdelningen billigt, gott och blandat står en nydiskad Japansch Zoya-flaska.
Det är fortfarande vatten kvar i den sedan disken.
Sent 1700-tal/tidigt 1800-tal.
I perfekt skick.
15 kronor.
Fynd!

Också ett fynd.
Nu återstår att se vad 2012 har i beredskap åt oss fyndjägare.

Retro i rött

2011-12-27T10:59:00.000-08:00

Nu säljer jag ett par retro sänglampor eller vägglampor.
En för dubbelsängen...

..och en för singelbädden.
De ligger uppe på Tradera den här veckan och de går att hitta via widgeten till höger.

Nu har till och med Bloggers mall "Simple" börjat krångla.
Rubrikbilden har krympt och de övriga fasta bilderna skevar också iväg, något som ger sidan ett rörigt intryck.
Kan man hoppas på att det rättar till sig av sig själv eller...?

Att fara med osanning

2011-12-26T04:27:00.000-08:00

Det är inte riktigt min stil, men nu har jag faktiskt gjort det.
För några inlägg sedan skrev jag om mitt bussgodsombud här.
Jag drog till med att Paul Nilsson var 85 år, sanningen är att han är 95.
Med detta har jag revanscherat mig och kan därmed gå in i det nya året med gott samvete.

Ett tjog paprika

2011-12-25T00:59:00.000-08:00

Det vore något att sätta tänderna i.
THOMSON, ANNA-LISA Upsala-Ekeby.
Jag skulle också kunna nöja mig med ett par.

Önskelistan

2011-12-24T02:41:00.000-08:00

Bilden visar vår decembertavla.
Vi sätter upp den i hallen för att välkomna besökare i juletid.
Alla är välkomna och det finns gott om mat.

När julen är över brukar det kunna bli en del rester som icke får förslösas.
Det är nu jag kommer in på min önskelista.
Jag vill ha en ny mikrovågsugn. Basta!
Den vi har nu fungerar visserligen utmärkt, men ugnen och jag är inte kompatibla.
Det finns för det första inga riktiga knappar.
Manöverpanelen har samma mörkgrå färg som mikron i övrigt.
Den består av en mjuk plast i ett stycke, därtill försedd med minimal text i svart.
Det är fullständigt omöjligt att veta vad man trycker på om man inte utrustat sig med pannlampa.
Man känner sig lite fånig när man går runt i sitt eget kök som en gruvarbetare.
Till detta kommer ett högt pipande ljud för varje knapptryckning.
Etter värre blir det när eländet (mikron) gått tiden ut.
Då piper den exakt som en backande varutransportbil.
Vem vill ha det så i sitt eget lugna kök?
Ge mig telefonnumret till konstruktören, jag vill verkligen veta.

Jag vill ha en mikro med ett (1) vred och när den är färdig;
Ett pling som om en tibetansk munk skred genom rummet.
plinggggg...... kom och hämta mig....jag är färdig :-)

Är det för mycket begärt?

God Jul!

Uppföljning

2011-12-23T04:03:00.000-08:00

perfekt pakket+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det blev omdömet från kunden som köpte stolen från 1708.
Alltså måste betyget till Bussgods bli gott när jag ser till hanteringen av "paketet".

Till historien hör att bussgodsombudet som med lätt bekymrad min exekverat mottagandet av mina herrejössespaket, han är lite äldre.
Med lite äldre menar jag inte fyrtiofem, jag menar att han bör ha passerat pensionsstrecket.
Det går inte fort men det blir väl gjort.
Jag tycker det är glädjande och lite fascinerande att man jobbar vidare fast man inte måste, man gör det för att det är kul och givande.
För någon vecka sedan läste jag i lokaltidningen att Paul Nilsson ska sluta arbeta.
Jaha, och?
Men vänta, det är ju mitt bussgodsombud!
I artikeln läser jag att Paul började i familjeföretaget vid tio års ålder och känner nu att det är dags att dra sig tillbaka vid en ålder av åttiofem.
Det betyder att han jobbat 75 år i samma företag.
Jag tror inte att jag kommer att träffa någon som slår det.
Men, man vet ju aldrig.
Den som lever får se.

5 - 4 - 3 - 2 -1 - 0

2011-12-18T07:38:00.000-08:00

Fem ska absolut ha dom.
Fyra vill att man ska pruta på dom.
Tre vill att man lägger undan till just dom
Två bestämmer en dag och tid.
En lovar bestämt att ringa före
Ingen kommer.
Idag mer regel än undantag.
Undrar varför det blivit så här?

Det är mattorna som styr

2011-12-17T04:32:00.000-08:00

Nu börjar möblerna falla på plats.
Falla och falla förresten, att flytta pianon är hårt arbete, särskilt om man vill skona ekparketten.

Nu började vi faktiskt med mattorna när vi skulle möblera matsal och salong.
Vi ville ha en matta tillräckligt stor för att stolarna inte ska halka utanför.
Den här mattan heter "Art".
Barockbordet använder vi så länge, tills vi får ett bord med de rätta måtten.
Det är en klar fördel att ha något att gå efter innan man drar iväg en beställning på ett nytt.
Det här är 150 långt och man kan sitta sex personer utan problem.
Maxlängden på bord stannar på 200 i stället för 240 som vi planerat från början.

Som avställningsyta använder vi det här allmogebordet från 1700-talet.

Det här ser ganska trevligt ut.
En brasa i öppna spisen och glögg på bordet, sen ska det nog bli jul även i år.
Efter några glas glögg ska jag börja fundera på vad som ska hänga på kortväggen.

Hästarna behöver mig.

2011-12-15T10:22:00.000-08:00

Vem kan motstå en sådan vädjan?
Nittio hästar i den Beridna Högvakten är utlämnade till svenska folkets väl och ve.
Hur rädda dessa stolta springare som staten så gement tagit sin hand ifrån?
Det är nu mecenaten i mig vaknar.
Konton nagelfars, fonderade tillgångar studeras, jag klämmer lite extra på madrassen, pannan läggs i djupa veck.
Jo, det ska nog gå.
Jag lämnar ett bidrag till bevarandet av denna stolta tradition.
Man vet aldrig, regeringen kan ju få för sig att överlåta vaktparaderandet till en motorcykelklubb som placerar vinsten i ett skatteparadis.
Efter några dagar kommer ett tjockt startpaket som markerar början av min karriär som hästägare.
Det ser riktigt trevligt ut, guldband med rosett och grejer.
Då det markant avviker från övrig interiör (detta är det första guldbandet med rosett som kommit innanför våra dörrar), kan väna hustrun svårligen förbise grannlåten.
- Vad är det här då? säger hon med en attack som skulle göra en normalbegåvad tulltjänsteman grön av avund.
- Jag vill gärna stödja kultur och gamla traditioner, slirar jag.
Nu väl medveten om att jag befinner mig i en gråzon.
- Hur länge har det här pågått? är nästa fråga.
Denna ställd på ett sätt så även en luttrad kriminalinspektör skulle nicka gillande.
Jag känner mig skyldig, som om jag under en längre tid importerat knark på postorder.
- Det här är första gången, svarar jag i myndig ton.
Det gäller att behålla initiativet.
Tidigare ostraffad kom jag undan med blotta förskräckelsen.
Och nu klarar sig hästarna fram tills nästa jul.

Är vi blåsta?

2011-12-14T06:37:00.000-08:00

Det senaste året har jag provat minst 40 olika sorters kaffe.
Ekologiskt, kravodlat, mörkrostat, snällt-för-magen-kaffe, rättvisemärkt, you name it.
Allt har smakat förvånansvärt lika och koffeinkicken har uteblivit.
Jag har i min stilla förvirring trott att smaklökarna förtvinat och att jag har blivit förhärdad.

Glatt förvånad ser jag idag på Facebook att en annan koffeinist ställer samma fråga.
Vad har hänt med kaffet?
Genast svarar en massa människor att de var för sig undrat samma sak.
Koffeinisten jag tidigare nämnde gjorde sedan ett blogginlägg som ni hittar här.
Är det kristidskaffe vi dricker utan att veta om det?

I den här udda plåtburken från Kafferosteriet Drott i Stockholm har det säkert funnits fullödigt kaffe.
Förr fanns det kafferosterier lite här och var, och den som inte passerat ett kafferosteri i rostartagen, den har inte passerat nånting.
Det är ljuvligt.

Jag hör en talkör skandera; Zoegas! Zoegas! Zoegas!
Det är inget dåligt tips.
Nu är inte väna hustrun imponerad av Zoegas och då jag är för lat för att brygga två omgångar kaffe varje gång, får det alltså bli en kompromiss.
På burken vi använder står det visserligen Kalaskaffe, men den innehåller Maxwell House.
Tips på riktigt kaffe emottages med tacksamhet.

Annars får jag ta till O'boy.
Här med det attraktiva plastlocket.
Gutår!

Det trampas på konsten

2011-12-12T22:47:00.000-08:00

I rent bokstavlig mening.
Nu har vi fått hem vår Ardy Strüwer-matta.
Den är så läcker och bilden kan inte göra den rättvisa.
Så här i eftertankens kranka blekhet skulle jag naturligtvis ha fotograferat den upphängd i utställningshallen.

Mitt första minne av Ardy Strüwer är från den svartvita tevens tid.
Ardy och Lasse Åberg tramsade runt i korta sketcher.
Nu har de gått skilda vägar sedan länge, och det har gått riktigt bra för de gamla vapendragarna.
Ardy Strüwer har blivit ett stort namn internationellt och Lasse Åberg behöver ingen närmare presentation. Stig-Helmer är lika känd som Åsa-Nisse.
Lasse Åberg är ju också en stor samlare av Disney.
En del har det där lilla extra.
Alla är lika värda.

Vi är fler och fler som blir färre och färre

2011-12-12T00:54:00.001-08:00

De små elskåpen tittar nyfiket på mig.

Nu är det länge sedan någon kom på besök.
Det ser likadant ut i de flesta små samhällen jag besöker.
Mängder av människor flyttar in till de större städerna.
Undrar om dom som flyttar tar med sig framtidstron också?

Här ligger det som en gång var ett andelsslakteri.
Ett flertal bönder ägde varsin andel i slakteriet.
Det var på den tiden det fanns gott om lantbrukare på landsbygden.
De flyttade sedan till städerna för att få arbete på fabrikerna.
Idag finns de flesta av fabrikerna inte heller kvar.
Vad ska det bli härnäst?

Nu har själva huset börjat slaktas, vi ser här en del av inälvorna.

Tennisspelarna lyser med sin frånvaro.

På courten ligger unge herr Bom utslagen efter en hård match.

Månne hans motståndare ha trasslat in sig i undervegetationen?

Grusplanen är under omvandling till gräsplan.

Lummiga platser för tränare och avbytare.

Stolparna lutar sig fram för att se bättre, utifall att.

Nå, vad göra om samhället går kräftgång, år efter år?
Man anställer en kommunstrateg eller två.
En uppmärksam strateg noterar att samhället ligger vid en Europaväg.
Vi sätter upp en skylt! utropar strategen.
Sagt och gjort. Nästan.
En billig begagnad skylt införskaffas.
Den får inte kosta mycket då kommunens ekonomi redan är hårt ansträngd på grund av minskande befolkning/skattekronor och utgifter för strateger.

Efter tre år ligger den skylten fortfarande på en parkeringsplats.
Den goda effekten av informationsskylt får väl ses som utebliven.

Armaturerna fick lite olika design under transporten.
Originalet till vänster.

Plats för maskrosbarn.

Här är en till som kroknat.

Det finns i alla fall spår efter människor.

Den lila plastpåsen skvallrar om att det kan vara festligt även i avfolkningsbygd.

Vad kommer att hända med alla små samhällen i framtiden?
Redan nu börjar de likna spökstäder i Vilda Västern.
Tomma butikslokaler, ingen bank, ingen bensin, ingen skola, ingen post.

Det kanske inte är så konstigt att man hänger med huvudet?

Tvångsgifte

2011-12-10T07:28:00.001-08:00

Nu har vi klurat på det där med möblering och placering och orientering i jättehuset.
Det vi först trodde var salongen visade sig vara matsalen.
Tanken på ett större matsalsbord var nyckeln som behövdes för att komma vidare.
Vi vill ha ett bord som är 2.40 och de allra flesta ligger på 1.80.
De bord jag sett hos möbelhandlare och på sidor som Blocket känns lite tråkiga.
Nu lutar det åt att vi låter tillverka ett bockbord av material som ligger till sig på lagret.
Under tiden har vi baxat in det skåp som ska härbärgera porslinet och matsilvret.

Att de inte hör ihop från början kan till och med en genomsnittsbegåvad man som jag se.
Även om de tu delarna är olika har de börjat fatta tycke för varandra.
Med färg ska man kunna få det här tvångsgiftet att fungera, eller rättare sagt, färg parat med lite tur och skicklighet.
Överskåpet ser ut att kunna svälja en stor servis utan problem.
Då serviser ofta går för en spottstyver på auktion idag, ska det inte behöva vara något större problem att fylla det.
Vi får anledning att återkomma till skåpets innehåll så småningom.
Nästa punkt på dagordningen är mattor.
Där har vi förhoppningsvis en överraskning på gång.

Ur led är tiden

2011-12-05T02:07:00.000-08:00

Det har varit sommarvinter fram tills idag, den femte december.
Blommor har blommat, flugor har surrat och svampkorgen har kunnat fyllas i november.

Julbonader har inte gått att sälja, stormlyktor går däremot alldeles utmärkt.
Undra på att tomten är melankolisk.

I år ger jag inte bort några saker i julklapp.
Möjligen en dusör till någon yngre medlem i familjen.
Det kan ju bli en grundplåt till en Harley Davidson, vad vet jag?
Sunda intressen bör uppmuntras.

I år har jag bestämt mig för att ge bort tid och arbete.
Det verkar vara tid som saknas mest i dessa dagar.
Början av veckan är inget undantag.

Vilket mörker

2011-11-28T08:04:00.000-08:00

Adventsstake i teak och mässing

Igår var det första advent.
Vi går mot mörkare tider, exakt hur mörka de blir har vi ofta ingen aning om.
Det är meningen att julfirandet ska ta fram det bästa hos människan.
Familj, släkt och vänner ska stråla av givmildhet, kärlek och förståelse.
Ibland lockar dock julfirandet fram andra egenskaper hos oss.

I min glada ungdom, innan jag träffat väna hustrun, sällskapade jag med ung kvinna.
Den första, och för övrigt enda julen tillsammans, blev jag informerad om att svärmor skulle bjuda på julbord.
Enligt traditionen skulle det avnjutas på Scandic hotell och den välbeställda änkan generöst plocka upp notan.
Det lät ju alldeles förträffligt.

Allt gick utmärkt bra fram tills den aktuella dagen.
Jag kände vaksamma ögon betrakta min påklädning, möjligen en yrkesskada då fästmön var utbildad förskollärare.
När jag kom till långkalsongerna tog det stopp.
-Vad gör du? Ska du ta på dig långkalsonger??
-Varför inte? Det är ju kallt som i helvetet, svarade jag och kände genast att det var fel svar.
Dessutom motsägelsefullt.
-Neej, det förbjuder jag, du tar inga långkalsonger.
-Jag vill inte frysa, dessutom är det väl ingen som ser vad jag har under?
-Dina byxor kommer inte att falla snyggt. Alla kommer att se det.
-Dom har väl annat att tänka på, försökte jag. Jag har då aldrig funderat i de banorna när jag varit på restaurang. Om någon däremot tagit på kalsingarna utanpå byxorna hade jag förmodligen reagerat.
-Du gör mig olycklig om du går så där!
Så står man inför valet att; antingen frysa arslet av sig, eller att göra fästmön olycklig på obestämd tid.
Vad göra?

Den som först svarar rätt vinner någonting, okänt vad.

Baksmälla

2011-11-26T04:44:00.000-08:00

Baksmälla?
Eller, kanske rättare sagt, tid för återhämtning.
Även om det tar emot att erkänna att jag inte är tjugo längre, knappast ens trettio, så är det bara att inse fakta.
Jag behöver längre tid för återhämtning idag, än förr, när jag var ung och vacker.
Mer ung än vacker, säger vän av ordning.
Alltnog.

Efter ett ha stirrat ner i fåran tills hela fältet är plöjt har jag nu rätat på ryggen.
Jag har sett att det finns en värld därute, och drabbats av eftertänksamhet samt en välbehövlig lättja.
Jag har bloggat och kommenterat sporadiskt den senaste tiden.
Jag har vänt och vridit på tillvaron för att krama ut vad som är viktigt.
Så småningom märker jag att jag tillbringar mer tid i skogen och trivs med det.
Jag tar ställning och byter bank.
Jag inser att jag behöver inte fylla på mitt varulager, det är redan tillräckligt fullt.
Jag lyssnar mer på musik.
Jag äter när jag är hungrig och jag sover när jag är trött.
Jag får nya vänner.

Jag är viktig.
Så även du.

November

2011-11-15T00:45:00.000-08:00

Nu har novemberkylan kommit.
Det är hög tid att tända i vedpannan och sätta fart på en brasa i öppna spisen.

I almanackan från 1954 ser novemberbilden ut så här.
Den känns fjärran från dagens verklighet....

..som ser ut så här.
Gevalia, när du får oväntat besök.

En samling objekt som är frånkörda av tiden.
Gjutjärnsgrytan förmodligen frostsprucken, skorstensspjället fjärran från hettan och regnmätaren har förhoppningsvis gjort sitt för den här säsongen.

Ett kompani fenixlyktor står uppställda, klara för tjänstgöring nu när mörkret sänker sig.

Naturens egen hösttavla har ersatt symaskinen från Singer.

Sammanlänkade gjutjärnsgrytor vilar rofyllt som fartyg i torrdocka medan vakten i utkikskorgen tagit fram kikaren.

Ännu en monark som ligger lågt efter sommarens rubriker.

Morfars gamla eka speglar novembersolen.

Nu gäller det att fästa blicken framåt.
Det kommer en vår.

Från diskslav till diskmästare

2011-11-03T00:54:00.000-07:00

Det finns saker som framkallar ett habegär hos mig, detta trots att jag vet att de antagligen bara skulle bli liggande och ta upp plats.
En sån bra-att-ha-sak hittade jag hos Hebergs Auktioner.
Dishmaster!
Företaget bildades 1948 och lever än idag kvar i högönsklig välmåga.
Exemplaret ovan med inramad dokumentation säljs på auktion den 13:e november.
Det går att lägga bud på nätet för den som känner sig manad.

Förmodligen är det en man som känner sig manad, det hörs ju förresten på ordet.
Det bärande elementet i Dishmasters marknadsföring är att männen kommer att diska ofta, gärna och länge.
En utfästelse med garanti enligt annonser.
Modellen ovan som har modellnamnet Imperial är riktigt femtiotalistiskt snygg.

Dishmaster har en sida här med nostalgibilder, gamla annonser och modeller.
Nu när jag riktigt känner efter verkar en Dishmaster vara oumbärlig.
Hellre en slav under begäret än slav under disken

Snart är det Retro jul igen

2011-10-31T03:00:00.001-07:00

För den som vill smycka 50-talsgranen har jag hittat girlanger i vackert röd plast.
Fyndas i originalpåsen från lanthandeln.
Ligger på Tradera från och med idag och en vecka framåt.

Hjälp det brinner!

2011-10-27T23:52:00.000-07:00

Nu står huset i ljusan låga.
Lugn! Detta är den senaste bloggutmaningen i "The Retroblog Network".
Det finns ingen anledning till oro, det är en slags digitaliserad brandövning.
Tre saker ut, familj , fotoalbum, husdjur med mera undantagna.
Ponera att det brinner utav helvete, vad rycker man tag i och bär ut i det fria, långt bortom lågornas rov?
Jag lyfter snabbt ned Frans Hals' "Soldaten" från väggen.
Den uppvridna mustaschen och glimten i ögat säger mig att jag gjort ett gott val.
Vi har hängt ihop sen en blöt helg i Köpenhamn för många år sedan.
Gamla vänner och vapendragare lämnar man inte i sticket.

Tillbaka in i lågorna.
I salongen står Otto, kronan i min samling av gamla motorcyklar.
Han känner att det är fara å färde och startar på första kicken.
Vi gasar ut via orangeriet och tackar vår skapare för att egendomen inte har allmogehusens höga trösklar.
Tillbaka in igen.
Nu är öronhåren ett minne blott.
Se, något positivt kommer ur alla katastrofer.
I kuriosakabinettet ser jag ett leende från det gamla glasflötet, en gåva från goda vänner på västkusten.
Nu kan jättehuset få brinna ner.
Med en kompis, en hoj och ett leende kommer man långt.

Hugin & Munin

2011-10-26T12:33:00.000-07:00

Jag har alltid varit fascinerad av korpar.
De är intelligenta, särskilt unga fåglar är mycket nyfikna på nya saker.
Äldre fåglar förlorar dock intresset för ovanliga saker och blir mer avvaktande.
Ungefär som luttrade antikhandlare.
Korpar kan ägna sig åt rena luftcirkusen, jag har sett loopar och korpar som flyger upp och ner.
De har en mängd olika ljud för sig.
Mitt ute i Magiska skogen kan man helt plötsligt höra kyrkklockorna.
Det är korpar som roar sig.
När vi i helgen städat ur vårt timmerhus satte vi oss i bilen och lämnade vårt gamla hem för sista gången.
Efter en kilometer hade ett hundratal korpar samlats, det var en mäktig syn.
Jag har sett en "korpriksdag" en gång tidigare för några år sedan.
Man känner sig utvald.

Nu får ni ursäkta mig, det är dags för kvällsnyheterna.
Jag bjuder er en god natt.

Vi tar bussen

2011-10-26T03:13:00.000-07:00

Idag kommer jag att testa Bussgods.
Det går till som så att jag skickar en 1700-tals allmogestol och ser hur mycket som finns kvar när den kommer fram till kunden.
Paketet får plats i en ordinär Volvo av äldre modell, då bör den rymmas även i en buss.
Nu ser vi fram emot resultatet.

Den som spar han har...

2011-10-24T04:09:00.001-07:00

Sådär! Nu är flytten klar och även grovförråden är fyllda.
Gamla fönster i parti, barnsäng, klatschigt blå spinnrock, breeda brädor i gammalt virke, trälådor med mera.

Byråer, bord, stolar och bord.
Den klassiska ståpottan från Kockums har intagit sin position på barrikaderna.
Jeepdunkar ersätter Molotov-cocktails.

Gåbock, allehanda gardinstänger, sockerlådor och en beslagtagen IKEA-säck.
Den kommer att destrueras under betryggande former.

Säckar till bilkol för gengas, säckar från import av kaffebönor, lampor, kornischer och brandspänner.
Rättstavningsfunktionen har fullt upp med alla okända ord.

Barnkälke och mängder med reservdelar och smide.

En del av lagret för vätskefyllda kärl. Redachassie.
Nere till höger olika typer av Dresdenglas.

Fler kälkar, väggtavla, rottingbord med målad glasskiva, spegel med patina.

Skrivbord, kärl och utemöbel.

Gammalt fönster med karm.

Allmogeröra, smidesstäd, snickarbänk.

Verktyg. Bra-att-ha trädetaljer.

Reda.
Det blir nästa steg.
Ordning och reda.
Om allt säljs skulle det naturligtvis underlätta.

Major datatrassel

2011-10-19T22:40:00.000-07:00

Första blogginlägget med mobilen.

Därtill är jag nödd och tvungen.

Tekniken är inte på min sida.

Det måste bli ett besök i den lokala databutiken.

Re-Union

2011-10-16T05:11:00.000-07:00

Den uppmärksamme läsaren har noterat att jag inte bloggat på sex dagar.
Anledningen är att jag befunnit mig på resande fot med allt vad det innebär av prövningar och försakelser.
Hemkommen konstaterar jag att hela familjen nu är samlad för första gången på drygt ett år.
Igår anlände jag med Grålle, familjens nestor, en hedersman med den aktningsvärda åldern av 60 år.
Han är visserligen inte äldst, det är Otto, en Harley Davidson som hunnit bli hela 61 år.
Grålle är lugnet själv, han hetsar inte upp sig i första taget.
Fort går det inte heller.

Varför sånt gammalt junk? undrar den konsumerande, skuldtyngda, massan.
Tja, efter en lång vinter är det bara att konstatera att maskinerna startar på första försöket.
Ett modernt fordon tappar förmodligen minnet om det står över vintern.
Gamla fordon har minne som en elefant.
Kablam! Töff-töff-töff...
Bara en sån sak.

Ekan på bilden har min morfar som var snickare byggt.
Till sommaren ska jag leta reda på en sjö, rik på abborre, och återuppliva gamla minnen.
Ett flöte som sjunker under vattenytan står i direkt förbindelse med mitt lustcentra.
Och lust är livet.

Att äntligen vara hemma är inte så dumt det heller.

Retro i tankeverksamheten

2011-10-09T23:06:00.000-07:00

I mitt jobb håller inte skor särskilt länge.
På senare år känns det nästan som om man köper engångsskor.
Stövlar håller max ett år innan de spricker någonstans.
Nu har jag bestämt mig för att betala mer och slippa sko- och stövelfrustration.
Jag har nämligen hittat en blogg som passande nog heter Herrskobloggen.
Det är dags att börja ett nytt, mer hållbart liv.
Lite Retro även i tankeverksamheten.
Ovanstående klipp är från tidskriften Pris-aktuellt 1969.
Enligt bildtexten skulle riktiga skomakare ta slut 1974-1975, kanske gjorde dom det?

Tidningens namn bär tydliga spår av renommésnyltning.
Tankarna går direkt till FIB-aktuellt, tidningen män köpte för de intressanta artiklarna och som samma män absolut inte köpte för de lättklädda flickorna.

Det blev ett par "kamelstövlar" som det heter i Småland.
De kommer att passa bra i Magiska skogen.

Dags för Retro

2011-10-06T11:29:00.001-07:00

Idag var jag på loppis och köpte den här charmiga bordsuppsättningen i teak.
Är det någon som har sett den här varianten tidigare?
Jag köpte även några andra saker som jag ska presentera när flytten är klar.

Igår kom polisen infarande på gårdsplanen med en vådlig fart.
Jag skulle hämta ett flyttlass och var utrustad med täckt släpvagn.
Jag hann inte ens parkera innan returvägen var spärrad.
Enligt konstapeln hade det varit inbrott i trakten under natten, man kunde inte vara nog försiktig.
En släpkärra full med stöldgods hade påträffats i ett närliggande skogsparti.
En fyrhjuling stod nerkörd och övergiven i bäcken, vapen hade stulits och det var dramatiskt värre.
Jag utstrålade, som vanligt, trygghet och polismannen lugnade sig snart.
Under samtalet som följde upplyste jag om att polisen i Stockholm återfann 82% av allt stöldgods under 1910-talet.
Som en uppmuntran.

Surpris

2011-10-04T02:18:00.000-07:00

Förra veckan fann jag en glad överraskning i brevlådan.
I den ymniga floden av reklam och de ständigt återkommande fakturorna fann jag en gåva.
Med ett handskrivet kort bifogat.
Från en riktig människa.
Visst är det trevligt!
En av mina läsare, BB, har skickat en gammal karta över mitt nya revir.
Den är karterad 1842-43 och 1864.
Framställd 1870 och senast reviderad 1940, mest med tanke på nya vägar.
Trots att den var rykande aktuell för drygt 70 år sedan är det inte helt lätt att orientera sig.
Gammelstavningen finns kvar, till exempel Westra och Tofhult.
Järnvägen har inte flyttat på sig men de flesta vägarna har en ny sträckning.
Vårt hus finns inte med, bara höjden det byggdes på.
Tjärnen vi idag ser från köksfönstret lyser med sin frånvaro på kartan.
Märkligt.

För mig som, när jag var liten grabb, satt klistrad vid familjens världsatlas är det här en högtidsstund.
Tack BB!

En bransch i kris?

2011-09-28T22:32:00.000-07:00

Under sommarens resor har jag noterat att mäklarnas Till-salu-skyltar stått som spön i backen.
Få skyltar har försvunnit, många har tillkommit.
Vår fastighet med sjöutsikt var till salu i tre månader innan den såldes till en köpare i Schweiz.
Det verkar trögt att vara mäklare idag.

Branschens annonser är mer fantasifulla idag, man tar nya grepp.
Företaget Areal har ett helt uppslag i senaste magasinet Gods & Gårdar.
Bilden visar raka furor, inget annat.
Skogsfastighet på 3000 hektar till salu, i skymundan framgår att herrgård, natur- och jaktparadis medföljer.
Det känns nytt och fräscht, lite lagom innovativt.
Mäklarfirman Wrede trycker på begreppet diskretion och har en vacker bild med ett slott, en välskött gräsyta samt ett par magnifika svarta hundar.
Stil och finess.
Vad gör då LRF Konsult för att svar upp mot detta?
I deras annons för en herrgård med corps de logi vrider man upp det hela ett snäpp.
För att skänka anläggningen exklusivitet och en air av kultur har man lagt in en bild på "Det Bästa's bokval".
Det måste vara ett skämt.
Annars är det illa.

Det okända

2011-09-28T11:18:00.000-07:00

Under gårdagskvällen fick jag information om att alla Retrobloggar blivit utmanade.
Utmaningen bestod i att visa 1-3 saker som man köpt på loppis, saker som man inte vet något om, samt att ha blogginlägget klart tills i eftermiddag eller kväll.
Då alla mina okända fynd är noggrant nedpackade och att jag dessutom hade en femtiomila flyttsväng att klara av under dagen, då var inte chansen stor att jag skulle kunna deltaga.
Som så ofta annars blev jag tvungen att lita till försynen.

När vi åkt bil ett par timmar börjar Balder Karlsson titta längtansfullt på lyktstolpar.
Så även jag i någon mening.
Vid tillfälle tar man gud i hågen och med en stor kärra bakefter brakar man ut i terrängen.
Om man har tur är den lilla grusvägen gjord för timmerbilar så det finns en stor vändplan efter några hundra meter.
Så icke idag.
Däremot fick jag in en gammal lantlig soptipp på radarn.
I denna skräphög fanns objektet på bilden, övre hälften av den var under jord.
Skål på fot, kalksten, ålder och tillverkare okänd.
Man ska alltid lita till försynen och man ska gå när man måste gå.

Butiken

2011-09-25T21:37:00.000-07:00

En bild på min butik som jag har tömt och flyttat ner till Småland.
Där fanns många kvadratmeter med idel roliga saker.
Då jag upptäckt att jag saknar egna bilder får jag lita till Google Earth.
En epok är över, en ny tar vid.
Närmare kontinenten, närmare havet.

Windows

2011-09-22T12:16:00.000-07:00

En av totalt tre släpkärror fulla med gamla fönster, samtliga med munblåst glas.
Nu närmar sig finalen på vår flytt.
Det vackra gamla timmerhuset är sålt och snart flyttar andra in.
Vi går vidare med vårt nya liv på Ekenäs egendom i Småland.
En av de stora fördelarna är allt utrymme som finns här.
Idag har jag allt samlat på ett och samma ställe.

När flytten är över kommer det att finnas kopiösa mängder tid till att blogga, sälja, fotografera och fabulera.
Det ska bli skönt.

Det stora landet i väster

2011-09-20T23:35:00.000-07:00

Finansdistriktet i Seattle sjuder av aktivitet.
Dubbelparkerade bilar, en lätt uppsluppen anarki råder.
Här råder stark optimism men depressionen väntar runt hörnet.
Jag förmodar att framtidstron är lätt stukad även i dagen Seattle.
Den amerikanska flaggan vajar över prärien, visserligen inte högt över, men det fungerar.
Om vinden mojnar har man ju alltid sitt patriotiska outfit.
En barndomsvän hade byxor i form av stjärnbaneret, riktigt coolt 1968.
Om jag känner honom rätt hänger de fortfarande i garderoben.
När man kommer ut i landsorten är det inte så trångt på gatorna.
Det funkar till och med att leka på genomfartsvägen.
Allt var större i Amerika.
Den här typen av vykort var populära att skicka hem till det gamla landet.
Alltid retade det någon.
Vackert båthus.
Båt-taxi fanns både ångdriven och en muskeldriven variant.
På den tiden kom tågen fram i tid.
Något som verkligen var en prestation med tanke på material och sträckning.
Dessutom var det mer av ett äventyr i positiv mening.
Det kan vara ett äventyr att resa med SJ idag också, men kanske mer åt det frustrerande hållet.
Hundägare utan bajspåsar. Garanterat.
Huvudgatan i Great Falls, Montana.
Året är 1911.
Staden ser stor ut, men faktum är att det än idag bara finns en stad med över 100.000 invånare i hela staten Montana.
Great Falls har knappt 60.000.
Här skulle man kunna bo och leka med Barbiedockor.
Vinodling i Washington.
Bra initiativ.
Och här plockas det humle.
Det ser lugnt och fridfullt ut.
Hur är det i den Stockholmska Humlegården?

Bra Bohag

2011-09-20T12:17:00.000-07:00

Så här kunde man se ut när man gick och nannade 1965.
Hövolme, nattlinne med rosett och det senaste numret av Femina.
I en låda hittade jag några nummer av Bra Bohag från 60- och 70-tal.
Det roligaste är faktiskt att kolla in vad man fyllt miljöerna med.
Fördelen med de här "tidningarna" är att designern finns namngiven, liksom modeller och tillverkare.
Lite av kunskapsbank alltså.
Det blir bra kvällslektyr.
Men det där med hövolme, det tror jag att jag struntar i.

Tidstypisk

2011-09-19T23:33:00.000-07:00

I mitt hemliga källarförråd har jag nu grävt fram den här bokhyllan.

Det var när jag läste ett inlägg på den utmärkta bloggen Leta Retro jag kom på att jag har något liknande någonstans.
Nu ska jag se om den går att sälja.
Den borde kunna passa i ett Retro vardagsrum.

Stig Lindberg på lager

2011-09-17T02:49:00.001-07:00

Det ser nästan ut som ett av Andy Warhol's verk, Campbell Soup.
Jag kunde inte motstå frestelsen när jag kom in i den lilla Konsumbutiken.
På en hylla längst nerupptäckte jag förra årets Retromuggar.
Jag köpte alla fräscha och felfria förpackningar, det blev inalles 25 stycken.

Retroshoppen i Tidan

2011-09-16T06:41:00.000-07:00

Skyltfönstret till Retroshoppen.
Det var klurigt att få till ett bra foto med så lite spegling som möjligt av moderna tider.
Jag har stannat till här ett par gånger under mina flyttresor men inte lyckats tajma in det med öppettiderna.
Idag såg jag skylten ÖPPET ute vid genomfartsvägen så det blev en snabb vänstersväng samtidigt som jag famlade efter plånboken.
Antikhunden underhöll de lokala barnen medan jag raskt stegade in i butiken.

Trevligt, inte sant.
Butiken har en mix av nya och gamla saker, allt med inriktning på Retro.

Lampavdelningen.
Jag gillar det gula klotet.
Men nu var det inte en lampa jag spanat in genom skyltfönstret de tidigare gångerna jag passerat.

Ordning och reda hos Robban & Lene.
Den förargliga gluggen på översta raden är jag skyldig till.
Som handlare tycker man att tomma gluggar är bra.
Tomma gluggar visar att man sålt något.

Jag kollade även in skinnsoffan.
Då väna hustrun inte är så förtjust i skinn fick den stå kvar.
Jag själv, skulle för övrigt väl kunna tänka mig en Chesterfieldsoffa i skinn.
Den går så bra ihop med whiskyn, cigarren och tweedkavajen.

Här är avdelningen för kläder och skor.
Det måste erkännas att jag inte botaniserade på den avdelningen.
Jag hade redan ett mål och som man och jägare/samlare låter man sig inte distraheras så lätt.
Vad var det nu jag hade bespetsat mig på?

Tyska vaser är inte helt obekant.
Som vanligt står k oftast för kul, inte för kvalitet när man skådar lite närmare.
Vasen är märkt 274-30, alltså 30 centimeter hög.
Skålen saknar helt märkning.
Jag tror att Bay har tillverkat dessa.
Rätta mig om jag har fel.

Här är hyllan jag hade spanat in.
Som tur var fanns den kvar.

Jag kan rekommendera den nostalgiske ett besök.
Kolla öppettider med mera här.
Nu kan jag hänga av mig sommarkläderna och möta hösten med stil och finess.

Batik

2011-09-14T23:30:00.000-07:00

I min glada ungdom blev batiken populär.
Nu lät kanske det som ett samband men så var det icke.
I det röda brukssamhället där jag växte upp var det inte ovanligt att långtutåtvänster-sympatisörer klädde sig i batiktröjor eller till och med hela dresser.
ABF hade batikkurser.
Allt andades FNL, protestmarscher och en svag doft av hasch kunde anas under ytan.
På mina egna t-tröjor kunde man läsa BP Racing Team eller Choppers Inc.
Vi voro i två olika världar, KFML-R mot GT 350 R.
Jag har länge haft ett svalt förhållande till batik men nu är mitt första tygstycke inköpt.
Det är ganska stort, inramat, och kommer att passa bra i vår rymliga välkomnande hall.
Motivet är ett drömskt, nästan lite psykedeliskt landskap med trollsländor.
Trollsländor symboliserar ju förändring vilket det faktiskt handlar om i mitt fall.
Undrar om det stannar vid batiken?

Utmaning i köksskåpen

2011-09-13T22:17:00.000-07:00

Stina med bloggen Stajnich loppisliv har utmanat retrobloggare att visa upp sina köksskåp.
Inget städande i förväg utan naket utlämnande ska det vara.
Då blir det så här. Jag har dock begränsat mig till överskåp.
Rostfritt är en favorit i detta, vårt hem.
När man år efter år hanterat tonvis med porslin noterar jag en viss mättnad.
I början av karriären dignade skåpen under bördan.
Idag kan jag konstatera att det ser ganska luftigt ut.
Man kan skönja Dinera, Picknick, Kasper och Holland om jag minns rätt.
Längst ner skymtar den idag återigen obligatoriska REDA-hyllan
Inget upphetsande här heller. Coop är dominerande.
Det finns till och med ett tomt utrymme?
Skafferiet har jag hoppat över men det verkar finnas en del matnyttigt även här.
Plast i form av hållare för mjölkpaket, idag fungerar de som förvaring av oöppnade kryddpåsar.
Längst ner i bild ser vi pipen på en vattenkanna som Benny på Porslinsbloggen gärna vill ha.
Charmiga trälådor som en gång innehöll potatisgryn, mandelmassa och margarin.
Fler trälådor samt plåtburkar som används i vardagen.
Martin Olssons Kalaskaffe, pigg plåtburk för socker, Oboy, Ögonkakao och Ergo Cacao.
The-skåp är ett måste.
Säga vad man vill om imperialismen men det tillverkades i alla fall exotiska plåtburkar.
India Blend, Co-op te (fungerar som motvikt), Imperial The, Earl Grey Tea, Hornimans Pure Tea, Ahrenberg Äkta Ceylon The, James Lundgren Salongs The, Ridgways Caravan Tea, Ceylon Frimärksthe och Tao The, den exklusiva kinablandningen.

Självlåsande skåp

2011-09-11T11:36:00.000-07:00

Det här vackra klädskåpet i svensk jugend har jag nyligen sålt.
Jag har inte haft rätt nycklar till det så under min tid har det aldrig gått att låsa.
I eftermiddags kom köparna, ett trevligt ungt par, och vi lastade den tunga möbeln utan problem.
Döm om min förvåning när jag senare fick ett telefonsamtal att skåpet var låst!
Det hade tydligen låst sig själv någon gång under transporten.
Lite förargligt att sälja ett klädskåp som inte går att öppna, det hela bygger ju liksom på att man kan stuva in både det ena och det andra.
Köparen och jag ventilerade det delikata problemet per telefon.
Efter samtalet funderade jag på olika varianter på en bra upplösning/upplåsning men redan efter en kort stund fick jag ett MMS med bild på skåpet med öppen dörr.
Problemet löst! löd den korta men befriande texten.
Skönt!
Nu kan jag sova inatt.

Höst i Magiska skogen

2011-09-08T03:14:00.001-07:00

Under dagens promenad i Magiska skogen stötte Balder Karlsson och jag på en gigantisk stenmur.
Och ytterligare en bautahög med stenar.
Vad är detta?
Här ser vi högen med mindre stenar.
Det jag först trodde var ett dass visade sig vara en redskapsbod.
Uppenbarligen har en Saruman Smålänning funnit stor tillfredsställelse i att gräva ett jättelikt hål i marken och sedan sorterat stenarna efter storlek.
Mitt ute i skogen.
Varför?
Jag frågade det gamla trädet, men det var fullt upptaget med att dansa sista dansen.
Bäst att inte störa.
Fru Stubbe i sin vackra hösthatt visste besked.
Det var en av de annorlunda som en gång bodde i skogen i en backstuga.
Han finns inte mer och stenarna är hans monument.
Herr Stubbe är som vanligt glupsk och hungrig.
När han ser Balder Karlsson sträcker han ut sin stora tunga och snålvattnet rinner över.
Fortfarande blommar en och annan sommarblomma men nu är det oåterkalleligen uppförsbacke.
Vad är det antikhunden har hittat?
Aha! En skräddare som syr allt vad tygen håller.
Det gäller att hinna klart alla beställningar inför vintern.
Överallt i Magiska skogen gnistrar det som av diamanter.
Det är en rikedom vi människor inte kan stjäla.
Här har vi den sällsynta Opinionsörten (Gallup investigus).
En känslig art, just detta exemplaret visar det röda blockets utveckling i Magiska skogen.
Det finns även blå och gröna varianter.
Efter dagens äventyr föreslår Balder Karlsson att vi tar en köttbulle och vilar middag.
Det låter som en bra idé, tycker jag.

Döm om min förvåning...

2011-09-07T22:47:00.001-07:00

...när jag upptäckte att ebay numera tar ut en slagavgift även på frakten!
Det känns inte rätt, snarare tvärtom.
Jag gick med i "The Ebay Community" redan den 21 mars 1998.
Ebay-gemenskapen, sug på ordet.
Visst låter det trevligt.
Här träffas vi som köper och säljer och har det riktigt, riktigt mysigt.
Det var roligt, trevligt och lönsamt i början.

Under åren som gått har lönsamheten urholkats och som säljare har jag känt mig mer och mer begränsad.
Böcker t. ex. belades för ett antal år sedan med en tvingande låg fraktkostnad som gjorde att man måste lägga ett högt utropspris för att skydda sig.
Något som då innebar mycket högre slagavgifter för mig som utrikes säljare.
Idag kvittar det naturligtvis vilket, då det är slagavgift på allt.

Ett annat genidrag var att göra mig som säljare ansvarig för varan, hela vägen fram till att kunden tagit emot den.
Alla som skickat en fin sak med Posten vet hur bekväm man känner sig med ett sånt arrangemang.
Om köparen blir besviken, skäl behöver inte redovisas, eller hävdar att han inte fått varan, då dras hela betalningen från mitt konto och återbetalas till köparen.
Därmed har man som säljare ingen vara, inga pengar och förmodligen fått betala slagavgift utöver det.
Sen kan man alltid försöka att få till en dialog med deras "kundtjänst".
Det får bli Tradera framledes, så länge det går.

..när jag kontaktade E-ons "kundtjänst" om den här kabeln.
I samband med att bolaget skulle bryta strömmen för ledningsarbeten under ett antal timmar tipsade jag om den, i mina ögon, farliga installationen.
Kossorna brukar glatt klia sina huvuden mot kabelskåpet och trär in halva huvudet i snaran.
Endera dagen, när kabeln lossnar, kommer Majros eller Stjärna att bli elektrifierad.
Vi blir utan ström och tillvaron blir eländig.
Min förhoppning var att en reparatör skulle komma och fixa detta, men icke.
Inte ens bildtexten Kossor i livsfara bet på E-on.
Tänk om det varit en förskola.

På tapeten

2011-09-04T10:06:00.000-07:00

När jag köper hela hem förbinder jag mig ibland att ta reda på allt, även det som inte är så roligt att hantera.
När det kommer till källare, vind och uthus kan man hitta precis vadsomhelst.
Den här kartongen lastade jag utan större entusiasm men det fanns trots allt några gamla julsaker längst upp.
Längre ner rullar med gammalt julpapper i rött och grönt.
Trodde jag.
Idag visade det sig vara roligare än så.
Gamla, gamla tapeter.
Den översta tapeten finns det en rulle utav.

Tre rullar med blommor i en färg som studsar.
Sju rullar av denna härligt röda jugendtapet.
Julpapper? Pyttsan.
Två rullar guldigt och blått för den strikt geometriske.
Till sist en rulle med plôttermönster på en bakgrund av kaffe latte.
På en av baksidorna finns texten Giftfritt vilket kan betyda att de övriga är tillverkade med färger som inte är tillåtna idag.

Pallar ni lite Stockholmsbilder?

2011-09-03T09:28:00.000-07:00

Den första visar Slottet och Norrbro.
Bilarna skvallrar om 1940-tal.
Målning med slitage.
Desto tydligare är denna vackra gravyr från förra sekelskiftet.
Den enda byggnaden som är namngiven är The Grand Hotel.
Troligen har bilden ingått i ett större sammanhang, en svensk turistsatsning av tidigt datum?
Här är förklaringen till slitaget på den första målningen.
Motivet har nyttjats flitigt av flera generationer barnrumpor.

Hur har ni det på jobbet?

2011-08-31T23:34:00.000-07:00

Nu är sommaren slut och de flesta semestrar är över.
De flesta är tillbaka i selen igen.
Så här ser min arbetsplats ut idag.
Från vänster ser vi en All-in-One skrivare.

Räkningshållare Balaban från förra sekelskiftet, byggd för att palla för många fakturor. Kategori: suck...
Äkta musmatta.
Logitech högtalare med baslåda för ökad trivsel.
Datorhelvetet.
Coop kaffemugg för långa arbetsdagar.
Dubbla skrivbordslampor för ökad möjlighet att upptäcka nagg och sprickor.
Hjärtformad ram med foto på väna hustrun (upplyftande).
Anteckningsblock för inkomna nätbetalningar (sorteras också in under kategorin upplyftande).

Utsikt som gjord för att sitta och tomglo.
Hur ser det ut på er arbetsplats?

Slutet närmar sig

2011-08-29T06:43:00.000-07:00

Snart har jag flyttat färdigt från Västergötland till Småland.
Det känns onekligen skönt att kunna se slutet på det arbetet.
När jag lastade det senaste lasset återupptäckte jag detta snygga bord som jag, skam till sägandes, totalt glömt bort.
Tidningshylla med avslut i mässing, även benen har avslutningar i samma material.
Bordsskivan är riktigt snygg med kvadratiska fält.
Antikhunden bevakar i bakgrunden, i mörkret ser han rent huvudlös ut.

Hermods Goes Flower Power 1967

2011-08-28T05:14:00.001-07:00

På framsidan av Hermods egen tidning Korrespondens har man satt en text som ska tilltala alla ungdomar 1967.
Med ett typsnitt som för tankarna till Jefferson Airplane's konsertaffischer kan man inte gå fel.
Beatles släpper Sgt. Pepper-albumet, i Californien är det full fart på Monterey Pop Festival. Första numret av musiktidningen Rolling Stone kommer ut, tätt följt av just Korrespondens.
Hermods tråkstämpel ska suddas bort.

Det finns modetips för vanartiga elever, långt innan de flesta elever blev vanartiga.

Man ägnar sig åt "doodling", psykedelisk konst.
Kursen tar upp begrepp som hallucinogener, helvetestjack, psykedelika, fnitterkickar, geggarkvartar, jungfrusilar, pundare, freak-outs och snedtändningar.
Sista kursbrevet behandlar peak-experiences och swan dives into nirvana.
Undrar om den kursen fortfarande finns kvar?
Idag har man som slogan: Det finns ett Hermods för alla!
Helt omöjligt är det inte.
Jag ser fram emot en fnitterkick.

Varde ljus

2011-08-28T00:14:00.000-07:00

Lite missledande rubrik för arkitektlampan kanske.
Man blir ju inte direkt religiös när man ser vad dagens arkitekter åstadkommer.
Jag hoppas att den här lampan kom till användning när en futuristisk bensinmack ritades i mitten av 50-talet.
Eller när Amazonen designades och man sneglat på Chrysler New Yorker av 1955 års modell.
Lampfot, strömlinjeformad av framgångens starka vindar.

Jugend i hästväg

2011-08-26T03:17:00.000-07:00

Jugend må vara bortom retro men det är en vacker stil.
Se på skärningen i ramens nederkant, visst är det läckert?
Tavlan är daterad 1908 så ram och tavla har följts åt under drygt 100 år.
Motivet lär vara Torup men min lokalkännedom i den trakten lämnar mycket i övrigt att önska.
Jag vet att det finns en järnhandel och att jag köpte senaste arbetshästen (läs bruksbilen) där.
Hon heter Milou och sedan en vecka är hennes avgaser godkända.
Plats för gnägg.

Ingen bilbomb

2011-08-23T03:43:00.000-07:00

Men väl en trälåda från AB Bofors Nobelkrut.
Tjugofem kilo dynamit levererades från fabrik i denna förpackning.
Jag växte upp i Karlskoga, Sveriges eget lilla Isengard.
Fabriksenheterna låg delvis nedgrävda i marken för att eventuella explosioner skulle riktas uppåt i stället för åt sidan.
I Bofors tillverkades bland annat kanoner och stridsvagn S.
Idag är inget sig likt, på gott och ont.

Antik & Samlarmarknad Markaryd II

2011-08-22T07:23:00.000-07:00

Till vänster sitter mannen som försökt få ordning på sina bilder i Blogger
Nu kommer jag att försöka mig på Windows Live Writer, varmt rekommenderat av Mira.
Det har varit för många buggar det senaste året.
Om allt funkar ska i alla fall bilderna gå att klicka på för att göras större.

Illustrationerna kommer från ett Markaryds-fynd, nämligen boken Magiens Värld.
Den innehåller 469 illustrationer av ovanligare slag.
Detta måste vara Joe Laberos bibel.
Ett roligt fynd är det här gamla fotot som bevisar att stora motorcyklar alltid haft en dragningskraft på galanta damer.
Damerna ler glatt in i kameran medan motorvelocipedryttaren har blicken stadigt fäst vid horisonten.
Easy Rider på 1920-talet.

En annan intressant bild är denna.
På den tiden var inte danska tullare i aktion ett tveksamt initiativ som möjligen stred mot Schengenavtalet.
Detta var långt före EU och det fria flödet av lagligt och olagligt gods.
Titta noga, antalet anställda inom tullen minskar stadigt.
Snart är de rödlistade.

Antik & Samlarmarknad Markaryd I

2011-08-21T08:32:00.000-07:00

Nu har jag och bloggvännen Jan (med bloggen Form55) gjort antikmarknaden i Markaryd.
Upp tidigt i ottan, närmare bestämt 04.00, för att inte missa viktiga fynd.
Det kostar på att vara entusiast men ibland kan det vara väl värt besväret.
Vad sägs om ovanstående spritkök, oanvänt i originalkartongen.
Om man jämför den med de mer bedagade spritköken man normalt brukar se, då framstår den som ett smycke.
Den kommer att göra sig bra i en lycklig samlares ägo framledes.
Inte heller kunde jag motstå ett parti gamla möbelbeslag från jugendtid.
Bra att ha för Shabby Chic renoverare då originalbeslagen ofta är eller blir skadade.
Svensk allmoge är tydligen värt nada idag.
Ett skäkteträ med vacker målning daterat 1848 kostar inte mycket mer än ett paket cigaretter.
Dagens mest udda fynd är en rysktillverkad Odhner räknesnurra.
Den som vill läsa mer om företaget i Ryssland kan kolla in Tusses blogginlägg här
Nästa gång kommer jag att visa ytterligare några fynd jag gjorde idag.

PRIMO! PRIMO!

2011-08-18T00:44:00.000-07:00

Jag tycker att det är fascinerande med entusiastiska människor som brinner för sin sak.
Frågan är om inte detta går utanpå allt annat jag sett.
Gissa vem som är först in i den första kurvan?

Putsen & Cunard

2011-08-16T01:04:00.001-07:00

Jag vill visa den här stora gåramålningen av en mästare som kallar sig Putsen.
På en gåramålning ville man framhäva det som var bra och gömma det som var oönskat.
I det här fallet finns en fiskrik sjö, skogsfågel i var och varannan grantopp och vilt i björkdungen till höger.
Hästen är en stark arbetshäst, ett litet motlut bekommer inte gamle Svarten.
Korna är stora och feta, jämför med den vuxne mannen i roddbåten så förstår ni.
Det finns gott om ved, det ryker ur skorstenen, två vårdträd bildar allé till det herrgårdsvita huset och fruktträden står i blom.
Det finns både stenmur och häck, i bakgrunden skymtar den välfyllda jordkällaren.
Alla hade det inte så fett som människorna i hemmet på Putsens tavla.
De fick gneta ihop till en Amerikabiljett med någon av Cunard Line's båtar.
Man kan hoppas att emigranterna vann lycka och framgång långt hemifrån istället.
Visst är affischen häftig, jag förstår att den väckte reslust.

Jag har däremot varit utan framgång när jag googlat gåramålare Putsen.
Tavlan kommer från sydvästra Närke i trakten av Tiveden.
Kanske någon läsare vet?

Numera kommer bilderna huller om buller i inläggen.
Jag får ta omtag flera gånger för att få till det.
Det kanske finns andra alternativ?

Tallberga loppis

2011-08-14T05:17:00.000-07:00

Nej, det här är inte kön till loppis.
Det är dagens mest udda fynd.
Ett vykort som visar hur svenska fadderbarn i Hongkong utspisas med mjölk och "Parsons bullar" från den rullande mjölkbaren.
Där skulle man ha varit med.
Idag skulle man göra succé på bilträffarna med den rullande mjölkbaren.
Åtminstone på söndagar.
Söndagstur till svägerskans loppis.
Ett täcke att bli glad av.
Paisley-tyg
Två kuddar som ska liva upp den mörkblå soffan.
50-talstyg.
Shellmack från modelljärnvägarnas värld.
Söholm keramik, serien Du og Jeg formgiven av Holm Sörensen.
Tillverkades i slutet av 50-talet och cirka tio år framåt.
Holm Sörensen designade även belysning.
Nu tar jag ett glas Hongkong-varm mjölk och släcker för idag.

Att hålla låda

2011-08-09T01:22:00.000-07:00

En gammal stjärnprydd lådkamera med ett något förvånat uttryck.
Den digitala varianten är en, i mitt tycke, fantastisk uppfinning.
Hur lätt är det inte idag?

Askersunds antikmarknad 2011

2011-08-07T05:02:00.000-07:00

Det här är miljön där Askersunds årliga antikmarknad går av stapeln den första lördagen i augusti.
För vår del innebär det ett engagemang som sträcker sig från 04.30 på morgonen fram till att klockan nästan slagit midnatt.
Årets upplaga startade med en regnskur men vädret stabiliserade sig snart.
Stämningen var som vanligt god och här träffar man även människor som normalt sett inte går på fyndjakt vid varje tillfälle som yppar sig.
På bilden ovan skymtar man hamntorget där den äldre delen av marknaden håller till.
På andra sidan bron, på kyrkans grusparkering, finns också ett stort antal säljare.
För att kunna bereda plats åt så många säljare som möjligt har även bron tagits i bruk som säljplats.
Jag har tagit några bilder strax före klockan 18.00 då marknaden stänger.
Bilderna är alltså något missvisande då det under hela dagen är knökat med folk.
Här ser vi ett par damer som går igenom fynden, alternativt räknar hur mycket pengar som blev kvar i börsen.
Här är vår säljplats ett par minuter före klockan sex.
Dagens sista kunder köper en knoppölsflaska från Österviks glasbruk.
Tyvärr fanns inte tid eller möjlighet att gå runt och fotografera den här lördagen, det var fullt ös hela tiden.
Kanske nästa år?

Dragkorvar

2011-08-04T09:37:00.000-07:00

Ett tips för er som bor i gamla hus och där ytterdörren inte tätar ordentligt i nederkant.
Det är ofta fallet om man, till exempel, har glasveranda med gamla pardörrar.
Ofta använder man inte den entrén utan det blir köksingången, alternativt groventrén.
Då tager man ett slitstarkt tyg och syr en tub som är öppen i båda ändar.
Sedan knyter man ihop den ena änden, fyller lagom med fin sand och knyter sedan ihop den andra änden.
Voilà! En dragkorv.
Med lagom mycket sand som fyllning stoppar den golvdraget effektivt.
En plusfaktor när energideklarationen ska fyllas i.

Norge 1963

2011-08-04T07:21:00.000-07:00

Solsken, Getost-reklam, grusväg, solsken, källvatten och tjusig dam fjärran från kirurgiska ingrepp.

Italien 1963

2011-08-03T12:50:00.000-07:00

Solsken, CocaCola-reklam, strandstolar, solsken, saltvatten och tjusiga damer fjärran från kirurgiska ingrepp.

Vad har Skaffaren i kikaren?

2011-07-31T21:22:00.000-07:00

Kikaren i sig är en Busch Millux 6X från 1920 talet.
Ju mer den används desto mer av underliggande mässing kommer i dagen.
Jag tycker att det är riktigt snyggt.
Men vad är det jag har i kikaren?
Skogens konung nalkas!
Nu är goda råd dyra.
Ska han högdraget passera eller ilsket jaga bort oss?
Är han mätt, belåten och lite slö eller rids han av brunst och är lite farlig?

Han vänder tillbaka till skogen.
Vi kan dra en lättnadens suck.

Just den här älgen är snidad i trä och kommer från ett gammalt hem.
Jag tycker att den har riktigt fina proportioner och med den erfarenhet jag har sedan samlandet av gamla dalahästar måste jag säga att den är utomordentligt bra skulpterad.

Fyra förväntansfulla...

2011-07-29T02:24:00.000-07:00

...kycklingar väntar på att få åka till Askersunds Antikmarknad.
Det finns hål i huvet med plats för Närke-ägg.

Idag packar jag också ner tyska vaser med härliga glasyrer.
Detta är ett litet smakprov.

Det åker med lite svensk keramik också.
De här två är tillverkade av Irma Yourstone.
Härligt rinnigt. Som glass i sommarsol.

Reslust

2011-07-27T23:55:00.000-07:00

De senaste dagarna har min reslust väckts till liv igen.
Möjligen beror det på filmen jag såg för några dagar sedan?
Eller att vi snart är klara med flytten?
Det har visserligen blivit en femtiomilatur i veckan med flyttlass men det räknas liksom inte in under reskontot. För mycket last för att det ska kännas bekvämt.
Jag reser helst med lätt bagage, jag tågluffade med en konsumkasse som jag senare bytte ut mot en liten tygsäck.
Tänk att få pumpa däcken på 28-tummaren, välja ut en väska och ge sig ut på småvägarna.
Mitt val faller på den sommarljusa väskan med förstärkningar i brunt läder.

Man vaknar i gryningen under bar himmel, som i Juan-les-Pains 1976.

Eller på en liten trottoarservering i Carcassonne.

Jag gillar verkligen att åka tåg, riktiga tåg.
Här har min mor åkt från föräldrahemmet i Älvdalen till sin älskade make i Karlskoga.
Färden gick via Mora och Kristinehamn.
Med tanke på datumet hade hon dessutom sin ohängde son på 3½ år med sig.
Jag hade lärt mig alfabetet och kunde ljuda till Filipstad och Långban men minns att det körde ihop sig i Brintbodarna.

Här har man åkt snälltåg.
De var inte hyggligare och trevligare än andra tåg men de var snabbare.
Jag antar att det är ett låneord från tyskan, snabb heter ju Schnell! på tyska.
Färden gick till Hova via Hallsberg och Gårdsjö.

Här är min trogna reskamrat.
De mänskliga reskamraterna har kommit och gått men min väska verkar vara för evigt.
Det brukar aldrig vara några problem att hitta den på flygplatserna.
En fördel med att sticka ut från mängden, något de andra väskorna inte vågar.

När jag flög till Grekland hade jag på vägen begåvats med ett nytt bidrag till dekalfloran.
"Visst är det här en Jättebra Reklamplats".
Bagagepersonal med humor.
När jag ser närmare efter tycker jag att det saknas en dekal från Orkney.
Det kanske är dags att göra något åt det?

Krydda i tillvaron

2011-07-24T08:41:00.000-07:00

Nu har jag börjat packa för en av månaden augustis stora begivenheter.
Antikmarknaden i Askersund!
Det var när jag började prismärka och packa inför marknaden som jag kände att det är en krydda i tillvaron, det här med att sälja på marknader och mässor.
Nu har jag paketerat Alfred Benzon, Kocken och grabbarna.

Dom riktigt gamla burkarna är snyggast tycker jag.
Askersundsmarknaden är trevlig på flera sätt.
Den ligger vackert i hamnen och den pågår hela dagen.
Det är gratis inträde vilket betyder att många av kunderna inte tillhör det vanliga klientelet, de som bevistar alla mindre lokala marknader.
De vanliga är de lokala "klipparna" och samlartanter som lyfter på saker för att se om priset på den egna samlingen gått upp eller ned sedan förra året. Inte ett gäng som man lever gott på.
Nej, hit kommer turister, svenska och utländska, folk på genomresa, sommarstugeägare med flera. Ungdomar kan man också få se!
Trevliga människor som vet vad plånboken ska användas till.
Vi brukar också beställa ett kilo Vättern-kräftor som vi hämtar när det är nedpackat och klart.
Efter en lång hektisk dag, tjockt läder, ett antal goda kräftor och några snapsar somnar man gott.
Vilken dag!

Facebook

2011-07-23T05:46:00.000-07:00

Jag har beslutat mig för att lägga ner facebook.
Den tid jag skulle ha ägnat åt fenomenet vill jag omvandla till kontakter med andra människor

"på riktigt".
Dyka in på en fika, snacka lite grann, skratta mycket och förvånas en del.
Till köksbordet når inte FRA eller någon annan förkortning.
Jag slipper reklamen för undermedel mot finnar och att räkna ut mitt BMI.
Jag kan inte heller sumpa min karriär.
Ingen kan kapa min identitet och stoppa tarvligheter i min mun.
Jag har inte valt bort mina vänner, jag har valt bort facebook.
Väl mött!

Hemlig skattkista

2011-07-22T05:00:00.000-07:00

Idag har jag haft efterlängtat besök av en tekniker.
Projektet bestod av att flytta huvudjacket till telefonen, ADSL går ju bara på första jacket.
Tidigare har jag suttit i en liten cell i källaren, nu skulle jag ta mig till nya höjder.
Det var en utmaning att flytta jacket från ena änden av jättehuset till den andra och dessutom en våning upp till utbyggnaden i söderläge.
Med tur som en tokig hittade jag en telekabel på en av kattvindarna.
Den kabeln kunde man skarva och gå ut med den under takfoten och rakt ner till källaren.
När jag lyfte undan isoleringen på kattvinden hittade jag en liten låda gömd mellan rören till friskluftsystemet.
En liten hemlig skatt :-)
Två små plåtburkar, varav en skramlande sparbössa.

Sex pappstrutar att hänga i granen samt en ljuslykta i papp.

Gamla överföringsbilder med tåg...

...och bilar.

Några gamla bokmärken och lite annat smått och gott fanns också.
På baksidan ett av bokmärkena finns en stämpel från Landstingets tandklinik i Smålandsstenar.
Förmodligen en föregångare till Farbror Eriks tapperhetsmedalj.

Nu har jag utsikt genom två fönster, ett mot trädgården och verkstaden, ett mot kossornas sommarhage och uppfarten till egendomen.
Tre steg bort ligger utgången till främre altanen om jag behöver en nypa frisk luft.
Vidgade vyer och en skatt rikare.
Vilken dag!

Udda lergods

2011-07-21T11:49:00.000-07:00

Det första föremålet är en skål i lergods tillverkad i Sala.
Insidan ståtar med en gul glasyr.

Vilken härlig baksida!
Jag har försökt hitta uppgifter om en lergodsfabrik i Sala men letat förgäves.
Kanske kan någon läsare ge besked?

Så här ser stämpeln ut.
K står för det gamla rymdmåttet kanna, ett mått som användes fram till 1890.

Lerkrus från Ruuthska bruket i Helsingborg.
Ruuthska bruket lår ha varit Helsingborgs första egentliga industri.
Tillverkningen bestod bland annat av krukor, burkar, krus, tekannor, kaffekannor, tallrikar och sparbössor.

Märkningen i närbild samt rymden 2 liter.

Dams lergodsfabrik.
Jag är osäker på om den är tillverkad i det som var Bodafabriken, som bytte namn till Adolf Dam Fayancefabrik mellan 1895-1922 och sedermera återgick till namnet Boda.
Carl Erasmus Dam kom 1858 från krukmakartäta Bornholm till Tillinge, jag förmodar att Adolf är son till Carl.

Så här ser märkningen ut.
Mängden glasyr gör senare delen av namnet oläsligt

För tjocka lager skämmer varje dam.

Äventyraren Thomas Skaffare

2011-07-20T02:17:00.000-07:00

New Jersey 1977.
Skaffaren till vänster i bild.
Det året tog jag flyget till L.A. och köpte en gammal Oldsmobile från 1958.
Med den bilen körde jag sedan genom de flesta av USA:s förenta stater och det blev även en tur in i Kanada.
Mitt ressällskap Ronny förevigade färden med sin super-8 filmkamera.
Vid juletid 1977 såg jag resultatet av det idoga filmandet, en timme och en kvart.
Saker händer, Ronny avled hastigt i en bilolycka 1978 och så småningom förlorade jag kontakten med hans livskamrat. Jag tänkte på filmen ibland.
I mitten av nittiotalet var jag på antikmässa på Örebro slott.
Mitt sällskap köpte några tre-minuters Disneyfilmer på super-8, ett nostalgiskt minne från småskolans roliga timme.
Jag berättar livfullt om den förlorade USA-filmen när någon plötsligt knackar mig på axeln.
Där stod Kristina, änkan efter Ronny! Håret reser sig i nacken.
Snacka om synkronicitet.
Vi behöll kontakten och blev nästan-grannar.
Tio år senare blir jag erbjuden filmen och jag tackade naturligtvis Ja!
Efter ett par år lät jag överföra filmen till DVD och i helgen tittade jag på den för första gången på snart 34 år.
Jag har sugit lite på det.
Bilden ovan är fotograferad från dataskärmen, jag tycker den är helt underbar.
Jag har precis lämnat bilen till en speditör för vidare frakt till Sverige.
New Jersey 1977.
Tack Kristina.

Hasselforsdamen

2011-07-19T12:31:00.000-07:00

Den här träfiguren med mycket karaktär köpte jag på loppis i Hasselfors för drygt tio år sedan.
Tyvärr är den osignerad, det skulle vara kul att veta vem som snidat den.
Gubbarna på Antikrundan har avskrivit den som "klumpig" och snidad av någon som inte har någon större kännedom om anatomi.
Hon har kanske inte den anatomi som är förhärskande bland kvinnliga kunder från Östermalm och Djursholm idag, det lutar mer åt anatomin hos en mejerska på Bålby gård, 1910.

Ljustält

2011-07-19T05:03:00.000-07:00

Inspirerad som jag är av Carina Öhman som har bloggen precis en sån har jag skaffat ett ljustält och riktig belysning.
Jag är hjärtligt trött på oroliga bakgrunder och oönskade reflexer.
Vissa saker, såsom glas, kan vara helt omöjliga avbilda utan att det blir lite märkligt.
De här är det första bilderna jag tagit efter monteringsarbetet av all utrustning som kom i två stora kartonger.
Den lilla allmogekalken blir lite grå så jag får testa mig fram med kamerans inställningar.

Skaffarens häst. Skönt att slippa skuggor och blixt.

Gammal plunta i ljust grönt glas.
Den här har jag provat att fotografera tidigare med högst blandat resultat.
Nu har jag något att pyssla med under mörka höstkvällar.

Kuriosakabinett

2011-07-17T03:19:00.000-07:00

Det sista som doldes på kärran var detta skåp med glasade skjutdörrar.
Jag vet inte vad det initialt har använts till, men tänker biologisal, uppstoppade fåglar, huggorm i en glasburk med formalin, kranium av lodjur och annat smått och gott.
Detta skåp borde passa utmärkt som kuriosakabinett.

Trailer secrets

2011-07-16T23:09:00.000-07:00

Knallekista med lönnfack.
Hela historien hittar du här.

Kombinerad bok- och tidningshylla.
Perfekt för en etta i miljonklassen.

Pottskåpet jag tog bort hemskefärgen på 1992.
Jag känner att jag ligger lite efter med måleriarbetet?

Riktigt trevlig fållbänk.
Kommer från Tivedens urskog.

En av väna hustruns favoriter.
Härlig patina (på skåpet).

En annan favorit med patina.
Diskbänk med zinkplåt som kommer att göra tjänst i uterummet.
Det här är en del av allt som gömde sig på kärran den här gången.
Nya möbler medför nya tankar vilket i sin tur leder till en rumslig rockad i det stora huset.
Nästa steg blir att lägga upp en hel del roliga möbler på Tradera.
Allt passar inte in, något man upptäcker under resans gång.

Konsten att fylla en kärra

2011-07-15T11:51:00.000-07:00

Jag har valt en kärra med strömlinjeformad kåpa, jämfört med flyttkärror är den mindre vindkänslig och ger bättre bränsleekonomi.
Den är dessutom suverän på vägen, otroligt följsam.
En del möbelkärror jag hyrt är närmast aggressiva och man tror att de ska rycka loss draget från bilen.

Här finns en fållbänk, ett pottskåp, en kista, ett skrivbord, ett allmogeskåp, en diskbänk med zinkho, ett stort furuskåp med glasade skjutdörrar, sant en liten bokhylla i funkisstil.
Allt tryfferat med flyttkartonger och bananlådor.
Om någon upptäcker en tom yta någonstans beror det på att väna hustrun ivrigt burit iväg de medflyttade prydnadsväxterna.

Här skymtar furuskåpet fram.
Perfekt som kuriosakabinett.

Nu känner jag plötsligt att det är hög tid att servera sig en grogg.
Under morgondagen återkommer jag med bilder på möblerna.

Tanngnjost och Tanngrisner

2011-07-13T11:39:00.000-07:00

Dagens utdelning på loppis.
Gnistskydd i gjutjärn föreställande Tor och hans bockar, design Olle Hermansson.
Olle började arbeta som keramiker i Karlskoga 1947 och stannade där till 1960 då han flyttade till Gränna. Där verkade han under namnet "Keramik-Olle".

Glad är jag, ty ett slikt galler har jag länge velat ha.
Det kommer att passa utmärkt i salongens eldstad.

Zen Trädgård

2011-07-12T09:24:00.000-07:00

Nu har jag låtit mig inspireras av boken om Zen, inredning och trädgård.
Vågrörelser är viktigt, berg och vatten essentiellt.
I stället för att ha en hög med gatsten har jag gjort en installation som för tankarna till urkraften i det vilda Sverige som en gång fanns.
Jag kallar den "Hammarforsens brus".
Varje sten är noggrant utplacerad enligt metoden "kasta klump" utarbetad på Karlskoga 1 avgående och förfinad under långa sommarkvällar på 70-talet.
Inomhus är övre hall i förändring och nu har turen kommit till arbetsrummet.
Vad månde bliva?

Semester?

2011-07-11T22:12:00.000-07:00

Den här veckan har väna hustrun och jag semester.
Nu är det hög tid då det är hennes sista vecka.
Vi tog en tur till Falkenberg, som nyinflyttad vill man ha koll på närområdet.
Vi svängde av vid varje loppisskylt i jakten på utgifter som möjligen kan leda till inkomster.
Måndagar är en dålig dag, den sämsta i veckan faktiskt, av flera skäl.
Ett är att loppisar har stängt, skylten till trots.
Ett bra komplement vore en Öppet/Stängt-skylt.
Inga fynd, en semester ska ju bestå av enbart utgifter.
Jag hittade iallafall en stor bok om Zen i hemmet och trädgården.
Mycket inspirerande, ni kommer säkert att kunna se konsekvenser av den här på bloggen.
I brist på annat kan jag visa upp ett veckogammalt fynd.
Fyra nya exemplar av Optimus stormlykta.
Jag kom över dem i en fotoaffär då jag köpte ett stativ till kameran.
Otippat.

Visst är det rasande trevligt med nyskick.
Jugendsoffan får agera bakgrund tills jag fått min beställning av ljustält och belysning.

Antikbranschen är inte bara söta porslinsfigurer och antika tomtar.
De är bara en jnkörsport till tyngre grejer.
Här har vi en gjutjärnshäll till öppen spis.
Den är visserligen tung, men fullt hanterbar.

Då är det värre med denna.
Herrgårdsmodellen med en vikt på herrejösses antal kilo.
Pirran försvinner nästan och det är ingen idé att hasa omkring med halvpumpade däck.
Jag hyser en stark förhoppning om att jag bara behöver flytta den en gång till, den dagen då köparen dyker upp.

Nu ska jag fördjupa mig i Zen för hem och trädgård.

Medeltida loppis

2011-07-10T02:22:00.000-07:00

Hova är ett av alla de små samhällen som långsamt dör i dagens Sverige.
Butikslokaler är outhyrda, skyltfönstren gapar tomma.
Men under en kort period, en dryg vecka, är det full fart i centrum.
Då pulserar byn av liv, det är den årliga riddarveckan.
Skyltfönstren fylls, det är loppis i affärer som resten av året står tomma.
I år är inget undantag, det gäller att vara tidigt ute.
Två tavlor från 50-talet var det första fyndet.
Fetkrita på sammetspapper, mer typiskt blir det knappast.
Dom här är extra kul, det brukar annars vara någon form av stilleben eller en gatuscen.
Dånande gitarr och bara bröst.

Snygga förpackningar hade man förr. Jag köpte alla jag hittade.

De var dessutom obrutna. Allt innehåll fanns kvar.
Tryck-knapparna kompletterar mina vintage dragkedjor.

En fartygsmodell, modell större.
Den här korvetten är knappt en meter lång.

Detaljrikedom.

Det ingick även en skyddande glasmonter.
Trixigt att fotografera utan blänk.
Jag väntar på leverans av ett större ljustält och tre daylight-belysningar för att slippa oönskade speglingar och röriga bakgrunder.
På första bilden sammanfaller sombreron med vår kökslampa, så kan man ju inte ha det.
Den heta damen speglar kylskåpet, en paradox om något.

Två tavlor, cirka 1900.
Ej inköpta för de måleriska motiven från tysk lantmiljö om man frestas tro det.
Nej, det är ramarna som är intressanta.
Ska man köpa nya sådana idag, då räcker inte trettiofem riksdaler långt.

Det här sitter man inte och skulpterar på sin kammare, åtminstone inte undertecknad.
Salve!

Varberg

2011-07-07T05:29:00.000-07:00

Jag gillar det här med portar och dörrar.
Undrar vad Freud har att säga om det?
På Varbergs fästning blev jag tyvärr riktigt besviken.
Det fanns inte en maffig dörr på hela området som inte var besudlad med reklam för något evenemang av dagsländetyp.
Som Greta Garbo med tandglugg.
Det känns inte bra.
Återstod att rikta kameran uppåt väggarna.

Anno 1650, året då drottning Kristina kröntes.
Hon abdikerade 1654, något som vår nuvarande regent inte har en tanke på.

Jag undrar huruvida det fanns blomsterprakt under fästningens storhetstid?

Och privat boende?
Hur fixar man bostad i en radhuslänga här?
Kommunala bostadsförmedlingen?

Jag gläds åt Varbergs kallbadhus istället.
Det verkar rejält.

Skaffaren går under jorden

2011-07-04T21:38:00.000-07:00

Klicka för större bild

Jag är tvungen att sticka emellan med det här fotografiet av gruvarbetare jag hittade i första huset jag köpte.
Det låg nedmyllat i vedboskräpet och det var rena turen att jag upptäckte det.
Trots att det är illa medfaret har jag sparat det i över tjugo år.
Jag återupptäckte det i samband med att jag gick igenom en av de flyttlådor som legat till sig längst.
Det finns ingen uppgift om var det är taget vilket brukar vara fallet med ateljékort.
Den gruva som ligger närmast är Zinkgruvan som är i drift än idag.
Jag tror inte riktigt på Zinkgruvan, jag tror mer på en av alla de gruvor som fanns i de blå bergens (Kilsbergens) utlöpare.
Det är fascinerande att se dessa stolta, lätt skitiga, gruvarbetare poserande i en fotoateljé med matkantiner och pannlyktor.
Vilken är historien bakom?

Bua

2011-07-04T08:21:00.000-07:00

Idag tog vi en vilodag och åkte till kusten.
Västkusten ligger numera bara ett stenkast bort och i Bua blev vi välkomnade av denna gynnare.
Bilden är som tagen ur en engelsk tapetkatalog.
Förmodligen var gynnaren bakis efter att ha kalasat på jästa bär.
I vanliga fall brukar jag bara hinna rikta kameran åt rätt håll, sedan är fågeln försvunnen.

Nog med romantiskt jolm.
Jag är fascinerad av miljöer av ett mer prosaiskt slag.
Hamnkvarter utgör en sann lockelse för en gammal äventyrare.
Fiskehamnen i Bua är inget undantag.
Taljor och spel, vajrar och rost, maskiner vars användningsområde man inte ens kan gissa sig till och nya dofter att avnjuta.

Herr trut inspekterar trålen på en av få kvarvarande fiskebåtar.

Många yrkesfiskare har fått slå vantarna i bordet under de senaste decennierna.
Här är en.

Bland alla stora maskiner fanns denna pysslingkärra med små träbitar på.
Tillverkad enkom för hamnchefens ohängde son?
Eller är det månne sjötullens kärra för mindre beslag?

Kättingar.
Överallt kättingar.
Här ett exempel med både stagad och ostagad kätting.
Lätt utblandad med länkar, krokar, öglor, schacklar och vantskruvar.

Från Bua bär det av mot Varberg.